Hoppa till huvudinnehåll

Kampen om det svarta guldet i Arktis

Berättelsen om hur man flyttar en iskant

Samtidigt som klimatuppvärmningen i Arktis uppmärksammas mer än någonsin för Norge den mest expansiva oljepolitiken på flera decennier.

Regeringens oro för sinande oljersurser kör över riskerna för det känsliga ekosystemet, medan oljebolagen applåderar. Samtidigt som Finland tar över ordförandeskapet i Arktiska rådet i maj är de arktiska framtidsfrågorna mer akuta än någonsin.

Den norska oljekrisen är allt annat än över men i de arktiska vattnen utanför det som brukar kallas världens nordligaste stad Hammerfest, pågår en febril aktivitet. Stora områden har öppnats för att leta efter och utvinna olja.

Yle Nyheter besöker det som kallas Polarbasen utanför Hammerfest, tillsammans med det italienskägda bolaget ENI. Här hämtar fartygen utrustning som behövs till exempel på den gigantiska oljeplattformen Goliat. Den sattes i produktion för ett drygt år sen och är den första plattformen så här långt norrut. Bolaget har 20 licenser som ger möjlighet att leta efter och utvinna olja i Barents hav.

På Polarbasen utanför Hammerfest råder full aktivitet. Här lastas utrustning som behövs ute på Goliat-plattformen.

- För oss är Barents hav det klart viktigaste havsområdet i Norge. Vi kommer att vara här så länge det finns oljeverksamhet i Barents hav. Vi var den första som började leta efter olja här, och vi är det företag som fortfarande letar mest, säger Bjørn Bjørgve, som ansvarar för samhällskontakter vid ENI Norge.

Han berättar att investeringen har kostat ENI en summa som motsvarar 5,4 miljarder euro. Oljepriset ligger just nu på ungefär 50 dollar per fat och experter talar vanligen om en lönsamhet först vid 70-90 dollar per fat, eller mer. Men ENI räknar med att investeringen är lönsam på 25-30 års sikt.

För oss är Barents hav det klart viktigaste havsområdet i Norge.― Bjørn Bjørgve, oljebolaget ENI Norge

- För ungefär ett år sedan var oljepriset hälften av vad det är idag. Ett år innan var det ungefär dubbelt så högt som idag. Det vi kan kontrollera är kostnaderna, och vi ska hålla kostnaderna på en nivå som är anpassad till olika tidpunkter, och det ska vi klara.

Världens nordligaste gasterminal

Och det handlar inte enbart om olja – sedan tio år tillbaka står en enorm gasterminal som norska Statoil driver, på ön Melkøya utanför Hammerfest.

Gasen tas upp 140 kilometer härifrån, på havsbottnen, där naturgasfältet Snøhvit ligger. Gasen leds genom rör till anläggningen på Melkøya, där gasen omvandlas till vätska och transporteras med specialbyggda fartyg till mottagarterminaler världen över.

Melkøya är den gasterminal som ligger längst norrut och har blivit en symbol för utnyttjandet av naturresurserna i Arktis. Här är förhållandena vädermässigt extrema under stora delar av året. När vi besöker Hammerfest avlöser snöbyarna varandra. Solen skymtar fram enstaka gånger och havsluften är råkall.

Gasterminalen på Melkøya är världens nordligaste och drivs av norska Statoil. Här omvandlas naturgasen så att den kan skippas i flytande form. Bilder: Statoil.

Och ska Norge fortsätta leva gott av oljan och gasen måste de utvinnas på nya platser, eftersom de nuvarande brunnarna i Nordsjön sinar. Därför har regeringen velat skynda på ett beslut om att öppna stora områden för oljebolagen i norr.

Först blev jag arg och sedan uppgiven - att regeringen kan fortsätta så här år 2017.― Anton Hauan, Naturvernforbundet

Senast godkändes prospektering och utvinning inom 57 block, och regeringen har föreslagit ytterligare 93 block. Förslaget är ute på remissrunda och beslutet kommer att fattas av Stortinget i juni.

Det är rekordmånga block och förslaget kom som en överraskning också för miljöorganisationerna.

- Först blev jag arg och sedan uppgiven. Att regeringen kan fortsätta så här år 2017, när vi har så mycket information om att klimatuppvärmningen är farlig, orättvis och pågår redan. Och att oljan är en av de största orsakerna till global uppvärmning, säger Anton Hauan, som är ordförande för Naturvernforbundet i Tromsö.

Det är ingen tillfällighet att den högerledda regeringen snabbt har velat fatta beslut före stortingsvalet som hålls i september - ett val som bland annat kommer att handla om hur beroende Norge ska vara av oljan.

Regeringen "flyttade" på iskanten

Många forskare har uttryckt oro över hur en oljeolycka skulle påverka det sårbara djurlivet, som finns inom det område där isen rör sig.

Där är ingen oljeverksamhet egentligen tillåten, men regeringen har valt att använda data som visar att iskanten i snitt ligger längre norrut än förr.

Regeringen baserar sin bedömning på huruvida det finns en 30 procents chans för is innanför iskanten i april, uträknat från data år 1984 till 2013. Tidigare användes data från år 1967 till 1989.

Grafik över norska oljeprospekteringsblock i Berings hav.
De senast utdelade koncessionerna till oljebolagen i ljusare rött. Regeringens förslag på nya områden i mörkrött. Iskanten ligger enligt regeringens nya definition på sina håll 70 km längre norrut. Grafik över norska oljeprospekteringsblock i Berings hav. Bild: Svenska Yle Norge,olja,arktiska regionen,oljeproduktion,koncessioner,oljeprospektering

Ironiskt nog är det just klimatuppvärmningen, som sker bland annat på grund av förbränning av olja, som har lett till att iskanten har flyttat sig norrut. Och det kan den norska regeringen i sin tur använda som argument för ytterligare utvinning av olja i Arktis.

Det råder stor osäkerhet om hur isen beter sig. Det är ett väldigt sårbart ekosystem.― Berit Kristoffersen, politisk geograf.

- Jag kallar det "den politiska iskanten", säger Berit Kristoffersen. Hon är politisk geograf vid Universitet i Tromsö, och har doktorerat på den norska oljepolitiken i de arktiska områdena. Hon hänvisar till att forskningen inte talar för en enda iskant, utan om en iszon, som det område där isen rör sig.

Berit, i röd-svartrutig jacka, ler mot kameran, snöklädda björkar i bakgrunden.
Berit Kristoffersen säger att regeringen flyttade på iskanten, medan regeringen har hänvisat till att "iskanten har flyttat sig själv". Berit, i röd-svartrutig jacka, ler mot kameran, snöklädda björkar i bakgrunden. Bild: Yle/Ingemo Lindroos berit kristoffersen

- Det är så stor osäkerhet om hur isen beter sig. Det är inte så att vi har en iskant och så öppet hav. Utan det är ett stort område där is förekommer. Inom en sådan zon finns tiotals kilometer som utgör det viktigaste området för sjöfåglar, val, säl och valross. Det finns en massa fisk där, och är ett mycket viktigt biologiskt område. Det är ett väldigt sårbart ekosystem, säger Kristoffersen.

Många djurarter lever just vid iskanten, som är den mest känsliga biologiska miljön.

Regeringen: "Vi vet av vi kan driva en trygg oljeverksamhet"

För att få svar på hur Norge resonerar skickar Yle Nyheter några frågor till regeringen. Vi får svar av statssekreteraren vid Olje- och energiministeriet Ingvil Smines Tybring-Gjedde.

Varför har man flyttat iskanten norrut, i stället för att använda data som visar att isen tidvis kan ligga längre söderut?

- Vi har villkor som innebär att det inte är tillåtet med borrning för att leta efter olja nära den faktiska observerade iskanten. Det här villkoret är till för att ta till vara miljövärderna vid iskanten.

Vilken är orsaken till att regeringen utlyser så här stora områden för oljeverksamhet?

- Oljeverksamheten på norsk sockel är lönsam näringsverksamhet, som ger arbetsplatser och statliga intäkter, skriver Tybring-Gjedde i sitt svar. Och därför vill man ha "kontinuerlig prospektering".

Samtidigt är en omfattande rättsprocess på gång. Flera miljöorganisationer har stämt den norska staten för att gå mot naturvärdena som skyddas i grundlagen.

Oljeverksamheten är lönsam. Den ger arbetsplatser och statliga intäkter.― Norges regering om den nya expansionspolitiken.

- Vi vet av erfarenhet att vi kan driva en trygg och säker oljeverksamhet i norr, liksom på andra delar av norsk sockel, svarar Tybring-Gjedde och hänvisar till stränga miljö- och säkerhetskrav.

I rättsprocessen kommer man också att se på hur oljeverksamheten överensstämmer med klimatavtalet från Paris. "Århundradets rättssak" kallas processen som antagligen kommer att avgöras först i högsta rättsinstans.

Men ska norrmännen belastas för utsläppen från förbränning av olja som sker i andra delar av världen? Det räcker att se på utsläppen från produktionen här på plats, anser både regeringen och oljebolagen.

- Det vi kan kontrollera är att släppa ut så lite koldioxid som möjligt när vi producerar. Och det gör norsk industri fullt ut, vi har mindre än hälften av utsläppen per producerad enhet jämfört med resten av världen, säger Bjørn Bjørgve vid ENI Norge.

Debatt om vad som är Arktis

Europaparlementet har nyligen tagit ställning mot oljeutvinning i "isiga vatten" och det betyder att debatten om var den egentliga isgränsen går, också kommer att föras internationellt.

Det förs ständigt en informell kamp om definitionen av det arktiska området. Tolkningarna varierar beroende på vem som drar nytta dem.

Branschorganisationen Norsk olja och gas ser att framtiden finns här i norr. Här träffar jag regionchef Geir Seljeseth, som är noggrann med att påpeka att det här, där vi står i det snöklädda men alltjämnt isfria Tromsö, också är en del av Arktis.

- Vi låter politikerna bestämma vad som är iskant och vad som inte är! Det finns lika många definitioner på Arktis som det finns experter. Och om du ser på ett Arktis i Barents hav, så är det isfritt, medan de flesta tror att det är fullt av is. Så norsk sockel är inte så krävande, säger Geir Seljeseth.

Yrkesfiskare tränar för oljeolyckor

Trots det, förbereder man sig ifall det värsta skulle inträffa. Jag träffar yrkesfiskaren Jakob West som är en av 35 fiskare i Hammerfest, som har avtalat om att ställa upp om oljeolyckan är framme. Då ska de effektivt samla upp olja i krävande förhållanden.

- Vi tränar 4-5 gånger i året och har en 35 båtar i beredskap, upp mot Goliat. Vi tränar i is och mycket extrema förhållanden, med välutrustade båtar, berättar Jakob West.

Jakob i röd jacka, i profil, blickar ut mot havet, en oljebehållare och små hus i bakgrunden.
Yrkesfiskaren Jakob West tränar 4-5 gånger per år i mycket svåra förhållanden, för att vara beredd om oljeolyckan är framme. Jakob i röd jacka, i profil, blickar ut mot havet, en oljebehållare och små hus i bakgrunden. Bild: Yle/Ingemo Lindroos yrkesfiskare

Ändå har det gått bra att komma överens om vilka områden som används för fiskeri och vilka för oljeverksamhet. Blir det problem i framtiden så "får vi väl sätta oss ner vid samma bord", säger West, som i huvudsak ser positivt på oljeindustrins närvaro i Hammerfest.

Vi tränar i is och extrema förhållanden.― Yrkesfiskare om beredskapen för oljeolyckor.

Han är inte den enda. För en stad som tidigare var lite av en sömnig fiskeby har oljebolagens närvaro lett till ett uppsving. Gatorna i centrum har fräschats upp och mitt i stan står en modern glasbyggnad som är det aktiska kulturcentret. Många invånare jobbar i näringar som är direkt eller indirekt knutna till olje- och gasnäringen.

Invånarna i Nordnorge är kluvna - de ekonomiska vinsterna lockar medan miljöriskerna skrämmer.

- Hammerfest kommun hade inte varit det den är utan oljan. Fiskeriet gick ju tillbaka och den verksamheten såldes ut, säger Aldis Odsen - en äldre kvinna som länge har varit engagerad i kommunalpolitiken.

Levi Pippilos som är ett par generationer yngre tror att oljeindustrin snart hör till det förgångna.

- Jag tänker att oljepolitiken är gammaldags. Det är vindkraften som är framtiden. Om vi ska tänka lite internationellt, så ser vi också att värdet på olja inte är det samma som förr, säger Levi Pippilos.

Samtidigt håller sig Norge i framkanten då det gäller klimattänk, som ett av världens länder med störst andel elbilar och moderna kombinationer av vindkraft och vattenkraft. Så hur passar det ihop med den expansiva oljepolitiken?

- Oljeindustrin har i alla år fått lov att stå utanför den norska klimatdygden. Och det är nog för att vi är väldigt rädda för att bråka med oljeindustrin, som är den största näringen i Norge, säger Anton Hauan vid Naturvernforbundet.

Anton blickar ut mot havet, segelbåtar, höghus i trä i bakgrunden.
Anton Hauan säger att Norge är progressivt i klimatfrågan, men oljeindustrin har alltid varit undantagen. Anton blickar ut mot havet, segelbåtar, höghus i trä i bakgrunden. Bild: Yle/Ingemo Lindroos Norge,naturvernforbundet