Hoppa till huvudinnehåll

Hoppkräftans liv blir allt svårare utanför Tvärminne

En kvinna i orange jacka och blå byxor står på en strand med vågor som rullar in. Hon heter Anna-Karin Almén.
Anna-Karin Almén har alltid velat forska i plankton eftersom det är fascinerande att se vad som finns i en droppe vatten. Hon gick med i ett stort projekt där man skulle simulera havsförsurningen utanför Tvärminne och började då forska i hoppkräftor. En kvinna i orange jacka och blå byxor står på en strand med vågor som rullar in. Hon heter Anna-Karin Almén. Bild: Yle/Marica Hildén västnyland,Raseborg

Surheten ökar och pH sjunker i Östersjön och Finska viken. Det påverkar hoppkräftorna som är små djurplankton. Ekenäsbon Anna-Karin Almén forskar i hoppkräftor vid Åbo Akademi och har undersökt två arter utanför Tvärminne zoologiska station i Hangö.

Det finns ett tiotal olika arter av hoppkräftor i Östersjön. I världen finns 12 000 arter. Doktoranden i marinbiologi, Anna-Karin Almén, har undersökt hur temperaturen stiger och salthalten och pH sjunker i Finska viken och hur arterna Acartia sp. och Eurytemora affinis mår då pH-halten sjunker.

Vattnet i Finska viken har blivit varmare under de senaste 36 vintrarna. Almén undersökte långtidsdata från fyra stationer i Finska viken som bland annat visar en temperaturskillnad på två grader.

En bild på en hoppkräfta som finns till exempel utanför Tvärminne i Hangö.
Det här är en hoppkräfta av arten Eurytemora affinis. En bild på en hoppkräfta som finns till exempel utanför Tvärminne i Hangö. Bild: Oliver Glippa västnyland

Det blir varmare då koldioxidhalten ökar. Haven tar upp både värmen och koldioxiden. pH sjunker då koldioxiden löses i havsvattnet, en process som kallas havsförsurning.

Anna-Karin Almén säger att de pågående förändringarna i haven nu är 100 gånger snabbare än under de senaste 50 miljoner åren. Det gör att pH-förändringen nu inte kan motverkas av naturliga processer som till exempel vittring av kalkrika bergarter, eftersom det går alldeles för långsamt, säger Almén.

Anna-Karin Almén

Anna-Karin Almén försvarar sin avhandling Copepods in a changing sea: Ocean acidification, long-term changes and short-term variability, fredagen den 19 maj i Åbo.

Opponent är Dr. Delphine Bonnet från Université de Montpellier i Frankrike.

Surheten påverkar hoppkräftorna negativt, säger Anna-Karin Almén.

Forskningen visade att kroppsstorleken minskade för arten Acartia ju högre koldioxidhalten var.

- Det är ganska alarmerande då kroppsstorleken hos hoppkräftan också är beroende av temperaturen, så att de är mindre i varmare vatten. Det i sin tur leder till mindre föda för fiskar.

En kvinna i orange jacka och blå byxor står på en strand med vågor som rullar in. Hon heter Anna-Karin Almén.
Anna-Karin Almén har forskat i hoppkräftor sedan 2012 och hoppas att hon kan fortsätta att forska i hur klimatförändringar påverkar havet. En kvinna i orange jacka och blå byxor står på en strand med vågor som rullar in. Hon heter Anna-Karin Almén. Bild: Yle/Marica Hildén västnyland,Raseborg

Almén har inte undersökt om kroppsstorleken förändras på arten Eurytemora affinis, i det fallet undersökte hon om produktionen av avkomma påverkades av försurningen. Försurningen påverkade inte avkomman, men både mängden föda och dess kvalitet påverkade produktionen av avkomma.

- Det har forskats väldigt litet om hoppkräftorna i Östersjön, så vi vet inte hur allting påverkar dem.

Det finns några undersökningar som gjorts vid Tvärminne zoologiska station i Hangö.

Millimeterstora djurplankton

Hoppkräftorna är millimeterstora djurplankton och hör till de djur som är mest förekommande i havet. I Östersjön finns det cirka 5-20 stycken i en liter vatten.

Utanför Tvärminne är Acartia sp. och Eurytemora affinis de vanligaste arterna.

Acartia producerar ägg som släpps direkt ut i vattnen medan Eurytemora bär sina ägg i en klunga på bakkroppen tills avkomman kläcks ur äggen.

På hösten bildar de speciella viloägg som sjunker till botten och som kläcks följande vår. Hoppkräftorna är viktig föda för bland andra torskyngel, abborre, strömming och vassbuk.

Honan kan ändå till en viss del känna av sin omgivning och anpassa sin avkomma till omgivningen. Det här testade forskargruppen i ett experiment.

Honorna levde i vatten med olika halter av koldioxid. Honorna fick producera ägg och hälften av äggen fick kläckas i samma omgivning som honan och resten i kontrollförhållanden utan tillsatt koldioxid.

- Resultaten visade att honorna till en viss grad kunde anpassa sin avkomma till att klara omgivningen, men i vattnet med de högsta halterna koldioxid så kläcktes äggen i mindre grad och larvutvecklingen var långsammare, säger Anna-Karin Almén.

Honans förmåga att påverka avkommans tålighet avtar då försurningen framskrider allt mera, visade ett experiment med försurning som motsvarar situationen i havet år 2100.

Vandring kan göra hoppkräftor tåliga

Hoppkräftorna rör sig dagligen mellan havets yta och botten. Det kan eventuellt hjälpa dem att bli mera tåliga mot förändringar i framtiden, säger Anna-Karin Almén.

Hoppkräftorna kommer upp till havsytan på natten för att äta växtplankton och på dagen ger de sig ner till havsbottnen för att inte bli uppätna av fiskar. I havet finns naturligt en variation i salthalten och pH-värdet.

- De upplever dagligen stora variationer. Annan forskning har visat att de hoppkräftor som vandrar djupast i andra hav eventuellt kan ha mera motståndskraft mot förändringar.

Almén påpekar att det är för tidigt att säga om det kan hjälpa hoppkräftorna eftersom forskarna inte vet hur stressade de är under sin vandring i dag.

- De kanske redan lever på gränsen till vad de tål, och då kan de påverkas negativt i framtiden då läget blir sämre.

Småfisk behöver hoppkräftor

Hoppkräftorna är viktiga eftersom de äter växtplankton, det vill säga alger, och kontrollerar växtplanktonblomningen och hur näringsämnena från den omvandlas och fördelas i vattnet.

Alméns resultat visar också att hoppkräftorna eventuellt kan påverkas indirekt via växtplankton eftersom tillgången och kvaliteten på växtplankton påverkar hur kräftorna mår.

Och hoppkräftorna är i sin tur föda åt småfisk. Det är speciellt strömming och vassbuk som äter hoppkräftor vid Östersjöns kust.

Almén har inte undersökt hur fisken påverkas om hoppkräftorna minskar, men det är klart att det inte är bra om fisken har mindre föda.

Vad kan jag göra för att rädda hoppkräftan?

Anna-Karin Almén säger att hon ofta får den frågan. Hennes svar är att alla kan göra något.

- Alla kan tänka på hur de konsumerar, hur de reser och kolla sina koldioxidutsläpp.

Artikeln korrigerades 2.5 klockan 11.25. Tidigare stod det felaktigt att Östersjön och Finska viken blir allt surare. Det har nu ändrats till att surheten ökar och pH sjunker i Östersjön och Finska viken. Rubriken har ändrats från Hoppkräftans liv blir allt surare utanför Tvärminne till Hoppkräftans liv blir allt svårare utanför Tvärminne.

Läs också