Hoppa till huvudinnehåll

Det våras för nationalsången

Finland har vunnit, Vårt land ekar ut i hallen.
Finland har vunnit, Vårt land ekar ut i hallen. Finland har vunnit, Vårt land ekar ut i hallen. Bild: imago/IBL/ All Over Press 2016,ishockey,Nationalsång,Finlands herrjuniorlandslag i ishockey

När ishockey-VM nalkas blir det som vanligt fritt fram att anamma de nationella symbolerna och bli meddragen i den karneval-artade euforin kring evenemanget.

Yle Sporten har pratat med forskare Kaj Ahlsved, som ser mycket intressanta aspekter i den banala nationalismen som nu frodas.

Ahlsved har i sin doktorsavhandling forskat en hel del kring musik och konstruerandet av nationell identitet.

– Nationalsånger tangerar konstruerandet av en nationell gemenskap, och där har nationalsången som ett klingande fenomen en stor roll. Man kan till och med gå så långt som att konstatera att idrotten generellt och ishockeyn mer specifikt är ett centralt bruksområde för vår nationalsång just nu, säger forskare Kaj Ahlsved.

Den finska nationalsången klingade som ett framförande ut i samband med ligafinalerna mellan Tappara och KalPa medan den kanadensiska och amerikanska nationalsången just nu flitigt används när NHL-slutspelet rullar vidare på bägge sidorna om gränsen.

Hoppa över Twitterpostning

I bägge ovannämnda fall handlar det om musik före match.

Pentti Hietanen med döttrarna Iina och Roosa framför nationalsången på ligafinal fem.
Pentti Hietanen framför nationalsången med sina döttrar inför ligafinal nummer fem våren 2017. Pentti Hietanen med döttrarna Iina och Roosa framför nationalsången på ligafinal fem. Bild: Tomi Hänninen. All rights reserved. Pentti Hietanen

– Det som är utmanande med nationalsången när den framförs som ett uppträdande är att det inte direkt inbjuder till sång av den stora kören på plats vid en given arena, det vill säga publiken. Använder man däremot nationalsången från band före eller efter matchen i form av en inspelning är det betydligt vanligare att man sjunger med, förklarar Kaj Ahlsved som är doktorand i musikvetenskap vid Åbo Akademi.

Sången som segersymbol

I samband med sin forskning har han också bland annat gjort fältstudier på ishockey-VM, där praxis är en annan.

– Generellt sett blir nationalsången, som den används vid VM, en segersymbol, i samband med att man hissar det vinnande lagets flagga efter matchen.

– Följer du till exempel med en sändning från matchen skapar det en samhörighetskänsla med de utvalda spelarna som representerar "oss" och som finns på plats där. Det konstrueras en känsla av gemenskap och man upplever att de har kämpat för det gemensamma, fortsätter Ahlsved.

"Banal nationalism"

De blåvita färgerna blir mer och mer påtagliga i Finland ju närmare våren kommer.

Tittarsiffror och medieuppmärksamhet bekräftat att Finlands ishockeylandslag just nu är landets mest populära landslag och något som engagerar hela nationen.

– I min forskning har jag tillämpat forskaren Michael Billigs teorier kring ”banal nationalism”, vilket är ett vardagligt manifesterande av nationstanken. Den är så pass vardaglig att vi kanske inte ens lägger märke till att det handlar om konstruerandet av nationer, förklarar Ahlsved.

Kaj Ahlsved är forskare på Åbo Akademi. 2015.
Kaj Ahlsved är doktorand i musikvetenskap. Kaj Ahlsved är forskare på Åbo Akademi. 2015. Bild: Yle/Antti Koivukangas doktorand

"Journalister är bra på att spä på fenomenet"

Han är snabb att påpeka att ordet banal i sammanhanget skall uppfattas som ett synonym för ”vardaglig”.

– Skulle vi plocka bort de nationella symbolerna från spelskjortorna, får man nog fråga sig vem man egentligen kämpar för? Då försvinner hela konstruktionen med ett "vi" mot "dom".

– Det nationella och spänningen mellan olika nationer är det som gör att idrotten är intressant. Sen kan ni journalister spä på detta med att lyfta fram olika perspektiv och vinklingar på fenomenet, säger Ahlsved.

Själva användningen av nationalsånger, oberoende om det görs som ett framförandet eller i form av en segersymbol efter matchen är en form av ritual, förklarar Ahlsved.

Chicago Blackhawks-spelarna under nationalsången.
Chicago-spelarna laddar upp för match. Chicago Blackhawks-spelarna under nationalsången. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Chicago Blackhawks

– Det brukar det höra till att man zoomar in spelarna och du kanske till och med hör hur de sjunger. Vissa sjunger, andra gör det inte, man tar av sig hjälmen och det blir en "helig stund". Kring detta finns det en viss ritual som skall respekteras, man står inte där med kepsen på, utan det hela görs med vördnad även om ishockey-VM i grund och botten är en form av karneval.

Inkluderande nationalism under isolerad tidsperiod

Ishockey-VM är ett återkommande vårtecken och framgång vid herrarnas seniormästerskap, men på senare tid även på juniornivå, har visat sig vara något som får folk att gå igång på finskhet och även uttrycka nationell stolthet offentligt.

– Idrottssammanhanget tillåter dig att leva ut känslor som i andra sammanhang inte är socialt accepterade. Där antar man de nationella symbolerna och beter sig på ett avvikande sätt och då är man lite skyddad av den festliga inramningen. Då är det helt OK att iklä sig nationella symboler och sjunga och skrika, säger Ahlsved.

Han har också märkt av trenden med de nationella symbolernas negativa konnotationer i samhället omkring oss.

Tar man bort hela det kontext som till exempel ishockey-VM erbjuder verkar det inte alls lika accepterat längre att iklä sig de nationella symbolerna.

– De väcker kanske idag mer negativa känslor utanför idrottens kontext, då tänker jag på till exempel protektionism. Då är det inte gemenskap i en positiv bemärkelse, utan handlar mer att man stänger folk ute och drar gränser mellan vi och dem.

– Ishockeykontexten understryker idrotten som fest och VM blir en årligt återkommande internationell fest, säger Ahlsved som bland annat följt med VM-turneringar på ort och ställe i sin forskning.

Kaj Ahlsved utför fältobservationer vid VM i Minsk 2014.
Ahlsved i Minsk 2015. Kaj Ahlsved utför fältobservationer vid VM i Minsk 2014. Bild: privat / Susanna Välimäki minsk

Inofficiella lekfulla nationalsånger

Ahlsved är själv en stor vän av ishockey och medger att han under sina forskningsresor upplevt starka känslor och drabbats av gåshud flera gånger.

Han vill avslutningsvis också bredda begreppet kring vad en "nationalsång" i VM-tider egentligen är.

– Nu har vi främst pratat om den officiella nationalsången men vi har ju en hel drös med inofficiella lekfulla ”nationalsånger” som brukar komma på tapeten i VM-tider. Låtar som är skrivna specifikt för ishockey-VM som till exempel ”Ihanaa Leijonat, Ihanaa”.

– Vi har en helt egen repertoar vi kan sjunga med till där hemma i sofforna när vi plockat fram grillen och laddar för VM.

Läs också: Kaj Ahlsved gick vintern 2015 igenom den inofficiella hockeysångskatten och presenterade sin egen lista.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport