Hoppa till huvudinnehåll

Madeleines sjuka moster nekades plats på äldreboende - Helsingfors reagerade först efter hot om polisanmälan

Madeleine Wendelin.
Madeleine Wendelin har under de senaste åren insett att hennes moster inte längre kan bo hemma, men det har varit svårt att hitta en plats på ett boende för mostern. Madeleine Wendelin. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn wendelin

Madeleine Wendelin har i flera år kämpat för att hennes 85-åriga sjuka moster, som behövde hjälp med allt, ska få plats på ett äldreboende. Men först efter hot om polisanmälan för utsättande reagerade Helsingfors stad.

- På morgonen kom hemvårdare och hjälpte upp henne ur sängen för annars kom hon inte upp. Sedan kom hemvårdare på dagen, på kvällen och på nätterna och vände henne. Under dagarna besökte också bekanta henne och handlade och lagade mat. Hon behövde hjälp med maten, med att klä på sig, med att gå i duschen och med att gå på toaletten, beskriver Madeleine Wendelin sin mosters vardag under de senaste åren.

- Hon har inte varit utomhus på fem år och hennes dagar gick ut på att ligga i sängen med blöta blöjor.

Wendelin säger att mosterns sjukdom gör att hon kan bli paralyserad och svår att flytta på.

- Jag kan inte lyfta henne ensam, säger hon.

"Hade inget alternativ än att hota med polisanmälan"

För omkring fem år sedan insåg Wendelin att mostern inte längre kan bo ensam.

- Ibland sade hon att hon vill flytta till ett boende och ibland att hon inte vill göra det. Jag anser att man inte kan höra på en gammal dement åldring. De kan inte fatta sina egna beslut.

Wendelin säger att mostern har bott på boende under kortare perioder.

- Jag har diskuterat med socialvården i flera år för att hon ska få en permanent plats. Och inom socialvården har man varit av samma åsikt som jag, säger hon.

- Men det räcker flera år innan teamet som vårdar den äldre fattar ett gemensamt beslut om en permanent plats på ett boende. Inom staden har man ansett att vi inte ska ansöka om dygnetruntvård ännu utan att det ska skjutas på.

Jag hade inget annat alternativ än att meddela staden att om ingenting händer inom 48 timmar gör jag en polisanmälan.― Madeleine Wendelin

Förra veckan insåg hon att det helt enkelt inte går att mostern bor hemma längre.

- Jag hade inget annat alternativ än att meddela staden att om ingenting händer inom 48 timmar gör jag en polisanmälan om utsättande.

Efter det reagerade Helsingfors stad och tog kontakt med Wendelin samma dag.

- I slutet av förra veckan fördes hon sedan till Stengårds sjukhus och staden ska nu utreda om det finns plats på ett boende.

Gamla händer
Madeleines moster är 85 år gammal och har en kronisk sjukdom. Arkivbild. Gamla händer Bild: Yle/ Alexandra Karlsson gamla händer

Social- och hälsovårdsverket: Våra team fattar beslut, inte de anhöriga

Arja Peiponen på Social- och hälsovårdsverket i Helsingfors säger att hot om polisanmälan ändå inte inverkar på hur staden agerar i liknande fall.

- Jag tror inte att hotet om polisanmälan är orsaken till att kvinnan nu har placerats på sjukhus, säger Peiponen, som är avdelningschef för sjukhus-, rehabiliterings- och vårdtjänster vid Social- och hälsovårdsverket, när hon får höra om Madeleines moster.

Men innan dess reagerade staden inte?

- Det är experter och vårdteamet som bedömer när vi funderar på alternativ till hemvård. Vi får mycket respons av olika slag och hot om polisanmälningar är det mest extrema, säger Peiponen.

Krävs det då att en äldre, som inte längre klarar av att bo hemma, har en aktiv anhörig som ser till att denne får plats på ett boende?

- Nej, vi har många kunder inom hemvården som inte har anhöriga som talar för dem. Det är teamen inom hemvården som gör bedömningen av var den äldre ska bo. Ett team består av hemvårdsanställda, läkare och socialarbetare. Besluten kommer från organisationen och förutsätter inte aktiva anhöriga, säger Peiponen.

I hur dåligt skick måste då en åldring vara för att få plats på ett boende?

- Denne ska ha behov av dygnetruntvård. Det vill säga personen ska behöva hjälp 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Det är huvudregeln för att personen ska placeras i serviceboende eller på en avdelning.

- Det handlar ändå om en individuell bedömning av helheten och går inte att slå fast kategoriskt.

Peiponen: Vi strävar efter att kundens egen vilja beaktas

Wendelin anser alltså att hennes moster inte själv kan fatta beslut om var hon ska bo.

Om en person inte kan ta hand om sig själv kan en intressebevakare utses. Denne har hand om personens ekonomi och kan se till att personen får lämplig vård, omvårdnad och rehabilitering.

Wendelin säger ändå att hennes moster inte har en intressebevakare eftersom Helsingfors stad inte anser att hon behöver en.

- Hon borde ha en, men en läkare som kom med ett utlåtande om saken ansåg att mostern kan fatta sina egna beslut.

Arja Peiponen säger att den äldre blir hörd om denne klarar av att fatta egna beslut.

- I bland kan de egna barnen ha olika åsikt och då strävar vi efter att kundens egen vilja tas i beaktande. Men till exempel när det gäller alzheimerpatienter kan inte den egna viljan alltid tas i beaktande. När man talar om hemmet kan vissa syfta på sitt barndomshem i Karelen, säger Peiponen.

Men om den äldres åsikt ofta förändras? Om den ena dagen vill bo hemma och följande dag inte.

- Då är det vårdteamet som ska bedöma vad det lönar sig att göra. Vissa vill inte bo hemma på grund av ensamhet och otrygghet men om den äldre hittar sällskap och saker att göra kan åsikten förändras, säger Peiponen.

Mostern flyttade till Stengårds sjukhus i slutet av förra veckan. Staden försöker nu hitta en plats på ett äldreboende åt henne. Bild: YLE/Fred Wilén meche

Kortare kö till svenskspråkigt boende

Peiponen säger att kötiden till en plats på ett finskspråkigt äldreboende är omkring en månad medan kön är klart kortare på svenskt håll.

Mostern flyttade till Stengårds sjukhus i Helsingfors i slutet av förra veckan.

Mosterns väninna, som vill vara anonym, säger att mostern helt klart är i behov av plats på ett boende och det här anser mostern själv också numera.

- Normalt vill alla bo hemma, men det finns en gräns för hur mycket man kan ta hand om sig själv hemma. När vi pratade senast sade hon "jag vet nu att jag inte längre kan bo hemma". Det var hennes egna ord, säger väninnan.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen