Hoppa till huvudinnehåll

Hockey-VM:s milstolpar – från Winnipeg Falcons till Slovakiens hjältar

Alexander Charlamov, Vladimir Petrov och Boris Michailov i civila kläder.
Den sovjetiska paradtroikan Charlamov, Petrov, Michailov var bara människor, trots att de ibland verkade omänskligt överlägsna. Alexander Charlamov, Vladimir Petrov och Boris Michailov i civila kläder. Bild: / All Over Press Världsmästerskapet i ishockey för herrar,Sovjetunionens ishockeylandslag,Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame

Med tanke på hur VM blivit sommarsäsongens startritual speciellt i Finland, så är det passande att tidernas första VM avgjordes vid sommar-OS 1920. Winnipeg Falcons representerade Kanada som vann det första guldet. Slovakien är senaste nykomling i klubben – den titeln knep man av Finland.

Ishockeyns hemland Kanada sopade isen med motståndarna under VM:s första årtionden. Trots att det inte alls var landslag utan amatörklubbar som representerade Kanada i VM, så hade den övriga hockeyvärldens landslag inte mycket att säga till om.

Winnipeg Falcons vann det första guldet 1920 och följdes fram till 1953 av bland andra Toronto Granites, Saskatoon Quakers, Trail Smoke Eaters och Edmonton Mercurys. Då hade Kanada tagit 15 av 19 möjliga guld. USA (1933), ett kanadensiskt Storbritannien (OS 1936) och Tjeckoslovakien (1947 och 1949) var de övriga vinnarna.

Sovjets era inleds med guld direkt

1953 och 1954 var första två VM i följd utan Kanada som världsmästare. 1953 bojkottade landet VM på grund av två orsaker som låter bekanta: hockeyns hemland fick ingen ekonomisk nytta av att spela i Europa, fast just Kanada drog fulla hus – och så man var frustrerade över att européerna evigt gnällde på ”snickarnas” fysiska spel.

Med Kanada borta tog Sverige sitt första VM-guld 1953 i Schweiz. Följande år var Kanada med igen. Men det var nog inte den turneringens största nyhet – då inleddes nämligen en ny era inom ishockeyn. In i leken steg Sovjetunionen, där hockeyn introducerats först efter andra världskriget.

Bandy hade långa traditioner i landet och hela landslaget bestod av bandyspelare. Ledda i rinken av den fenomenala Vsevolod Bobrov vann Sovjet guld direkt på första försöket, framför näsan på Kanada. Sovjet chockade Kanada i den interna matchen med en förkrossande 7–2-seger.

Bandykunnande knäckte Kanada

East York Lyndhursts hette klubben som den gången representerade hockeyns hemland. Laget fick genomleva förnedringen att förlora mot ett land där hockey hade spelats bara i några år och vars spelare hade i det närmaste hemlagad utrustning.

Nyckeln till Sovjets direkta succé var de långa passningskedjorna och överlägset stark skridskoåkning. Spelarna anpassade helt enkelt sitt bandykunnande till ishockeyrinken.

Sovjet anfaller mot Tjeckoslovakien.
"Den röda maskinen" trummar på. Sovjet anfaller mot Tjeckoslovakien. Bild: imago sportfotodienst/ All Over Press Världsmästerskapet i ishockey för herrar

Fast Kanada tog revansch redan i nästa VM och ännu vann VM-guldet 1958, -59 och -61, så hade den traditionella kanadensiska dominansen brutits. Ett VM-guld bärgade amatörklubben Trail Smoke Eaters ännu hem till Kanada i VM 1961, men sedan skulle det ta 33 år innan Kanada vann ett VM eller OS nästa gång.

”Den röda maskinen” vann 20 VM-guld 1963–1990

Från och med 1963 tog laget, som med ”ickekyrilliska ögon” hade bokstäverna CCCP på bröstet, över totalt. Bland annat nio raka mästerskap mellan 1963 och 1972, fem i sträck 1978–1983 och en sista dubbel 1989–1990.

VM-statistiken från Sovjets hockeyglansdagar känns overklig. Allra ”värst” var laget i hemma-VM 1973: 10 matcher, 10 segrar, målskillnaden 100–18. Mellan 1963 och 1990 spelades VM i tre repriser i Moskva – 1973, 1979 och 1986. Sovjet spelade 28 matcher i de här turneringarna. Saldot: 28-0-0, 211–37.

Inte bara lejonen hade det mycket svårt på den tiden mot Sovjet. Till exempel Tre Kronor fick 1979 stryk med 9–3 i gruppspelet och med 11–3 i medaljserien.

11 herrar som personifierar Sovjethockeyns storhetstid

Två tränare, två kedjor, två backar och en målvakt är de namn som sticker ut allra mest från Sovjethockeyns glansdagar (Vsevolod Bobrov, Anatolij Firsov och Aleksander Ragulin får ursäkta).

Anatoli Tarasov var tränaren som skapade ”den röda maskinen”, Viktor Tichonov den som för den stora publiken än i dag representerar Sovjethockeyns ansikte.

Boris Michailov–Vladimir Petrov–Alexander Charlamov var 1970-talets supertrojka som tävlar om titeln om alla tiders kedja tillsammans med 1980-talets sovjetiska spjutspets: Vladimir Krutov, Igor Larionov och Sergej Makarov.

Vilken kedja som var bättre är och förblir en smaksak, klart är i alla fall att när man fyller ut Larionovs kedja med backparet Vjateslav Fetisov och Aleksej Kasatonov så är det fråga om världens genom tiderna mest dominanta femma.

Lika klart är det att det finns bara en som gör anspråk på att vara alla tiders sovjetiska målvakt: Vladislav Tretjak. ”Kanadas värsta mardröm” tjänstgjorde dessutom både bakom Michailov–Petrov–Charlamov och Krutov–Larionov–Makarov.

Det kuvade Tjeckoslovakiens gyllene 70-tal

Mitt under den sovjetiska dominansen slog en tjeckoslovakisk supergeneration till. Inte en, inte två, utan hela tre gånger. Tjeckoslovakien hade ett enormt starkt landslag i mitten av 1970-talet och tog VM-guld 1972, 1976 och 1977.

Speciellt lagstommen som tog VM-guld två år i sträck och gick till Kanada Cup-final 1976 var briljant. Laget hade bland annat världens antagligen bästa målvaktsduo i Jiri Holecek och slovaken Vladimir Dzurilla.

Försvarets toppkvartett bildades av Frantisek Pospisil, Jiri Bubla, Oldrich Machac och Frantisek Kaberle senior. Det blixtrande och geniala anfallets nyckelspelare under framgångarna 76–77 var framför allt Milan Novy, Vladimir Martinec, Jiri Holik, Ivan Hlinka, Jaroslav Pouzar och de slovakiska bröderna Peter och Marian Statsny.

Tjeckoslovakien anfaller mot USA i Hockey-VM 1975.
Tjeckoslovakiens ishockeyvirtuoser vann tre VM-guld på 1970-talet. Tjeckoslovakien anfaller mot USA i Hockey-VM 1975. Bild: imago/Horstm Världsmästerskapet i ishockey för herrar

Det mest känslosamma VM-guldet någonsin – lejonen får ursäkta – är nog det som Tjeckoslovakien bärgade hem i Prag 1972. Tjeckoslovakien som, då Europa delades upp i öst och väst efter andra världskriget, hamnade i Sovjetunionens geopolitiska intressesfär fick ordna VM för första gången sedan 1950-talet.

I augusti 1968 hade sovjetiska stridsvagnar och soldater invaderat gatorna i Prag för att kuva de spirande demokratiska vindarna i landet. När ishockey-VM knappt fyra år senare landade i Prag så var känslorna laddade till en nivå som aldrig tidigare eller senare.

Tjeckoslovakien som leddes av Jiri Holecek i målet, backlippan Frantisek Pospisil och turneringens skyttekung Vaclav Nedomansky vann sitt första guld sedan 1949 efter tre av fyra möjliga poäng mot Sovjet.

3–3 i första matchen och 3–2 i den andra matchen. Segermålet sköt Jaroslav Holik och det gjorde honom odödlig i sitt hemland. På den tiden spelades VM som en dubbelserie mellan de sex lagen i A-gruppen – matchen mot Sovjet var ändå inte Tjeckoslovakiens sista.

Finland fick i stället äran att agera guldgarant genom att förlora avslutningsmatchen mot hemmanationen med 2–8.

Tre Kronor bryter en 25 år lång östeuropeisk dominans

VM i Wien 1987 var det första riktigt konkreta tecknet på att hockeyvärlden var på väg in i en ny era. Med start år 1963 år hade antingen Sovjet eller Tjeckoslovakien (fyra gånger) vunnit samtliga VM-guld, men 1987 hamnade VM-bucklan utanför järnridån. Och igen i Sverige – precis som föregående gång, 1962.

Sverige kom till VM med en NHL-toppad trupp. Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob och Tomas Sandström hade alla tre varit med i laget som tog sig hela vägen till Kanada Cup-finalen på hösten 1984. De var på toppen av sina karriärer under den senare halvan av 80-talet.

Backklippan Anders Eldebrink, målvakten Peter ”Pekka” Lindmark, Jonas Bergqvist, Thomas Rundqvist och föregående VM:s finndödare Anders ”Masken” Carlsson hörde till de övriga stora svenska hockeyprofilerna i truppen.

I klassisk svensk stil gjorde Sverige precis det som behövdes i turneringens inledande skeden, men satte i den stora växeln i medaljserien: 3–3 mot Tjeckoslovakien, 2–2 mot Sovjet till slut 9–0 (!) mot Kanada. Guldet bärgade Tre Kronor hem – hur annars – genom en bättre målskillnad i jämförelse med Sovjet.

Sverige anfaller mot Kanada i ishockey-VM.
Tre Kronor vann fyra VM guld mellan 1987 och 1998. Sverige anfaller mot Kanada i ishockey-VM. Bild: / All Over Press Världsmästerskapet i ishockey för herrar

I Finland gnäller man än i dag över att Västtyskland hade med en totalt medelmåttig spelare vid namn Miroslav Sikora. Han hade i junioråldern representerat Polen och borde inte ha fått spela för ett annat land. I de blåvita hockeykretsarna försöker man fortfarande i dag ondgöra sig över att turneringen fick fel utgång på grund av Sikora.

Tyskarna slog nämligen Finland och fällde därmed lejonen från medaljserien – Finland, Kanada och Schweiz protesterade och krävde att Västysklands matcher skulle ogiltigförklaras. Lejonen hade slagit Tre Kronor och om Västtysklands matcher hade strukits, så skulle Finland ha tagit Sveriges plats i medaljserien ...

Sedan hände en massa saker som inkluderade bland annat Wiens häradsrätt och en mängd övriga och inte så lite farsaktiga vändningar. Som tur var ur idrottens synvinkel gick det inte som Finland ville. Miroslav Sikora var absolut ingen faktor i rinken och Finland fick stryk av tyskarna just i rinken.

Guldet 1987 var startskottet för en mycket stark svensk period: VM guld 1987, 1991, 1992, 1998 och OS-guld 1994.

Ville Peltonen, Saku Koivu och Jere Lehtinen.
Knatte, Fnatte och Tjatte har blivit vuxna. Ville Peltonen, Saku Koivu och Jere Lehtinen. Bild: All Over Press Världsmästerskapet i ishockey för herrar

Never forget - allting av värde är sagt

Året efter att Kanada tog sitt första VM-guld sedan 1961 – på Finlands bekostnad – blev det äntligen, äntligen Finlands tur. Tredje finalen gillt och som alla som hade passerat blöjåldern 1995 minns, så blev det ett ståhej som är omöjligt att glömma.

Lika omöjligt är det att komma med några nya synpunkter på guldet i Globen. Det ska ändå sägas att det var väldigt kul och att Timo Jutila faktiskt var en jädrans bra back när det begav sig.

Slovakien senaste nation att sälla sig till guldklubben

När Tjeckoslovakien på ett totalt fredligt sett i början av 1990-talet blev två nationer – Tjeckien med tio miljoner invånare och Slovakien med fem miljoner invånare – så drog den lilla hockeyvärlden öronen till sig med alldeles speciellt stort intresse.

Det var genast klart att inte bara Tjeckien utan även Slovakien, som förgyllt Tjeckoslovakiens landslag med storheter som Josef Golonka, Vladimir Dzurilla och Peter, Marian samt Anton Statsny, skulle bli en hockeymakt att räkna med.

Tjeckien ärvde Tjeckoslovakiens plats i VM:s A-serie, medan lillebror fick börja i C-serien 1994. På två år tog sig Slovakien i utklassningsstil till A-VM. Redan före det, i OS 1994, var slovakerna turneringens stora utropstecken (tillsammans med Finland) och placerade sig sjätte, med ikoniska veteranen Peter Statsny som lagkapten.

Slovakiens Peter Bondra skjuter mål mot Tjeckien.
Peter Bondra hörde till hjältarna när Slovakien tog ett historiskt VM-guld 2002. Slovakiens Peter Bondra skjuter mål mot Tjeckien. Bild: Jukka Rautio / Europhoto Världsmästerskapet i ishockey för herrar

Bättre skulle det bli på VM-nivå. Slovakerna hade en fantastisk generation spelare som hade åkt till NHL så fort det blev möjligt i början av 1990-talet. Zigmund Palffy, Miroslav Satan, Jozef Stumpel och Peter Bondra var storstjärnor i NHL som alltid ställde upp för landslaget när de bara hade en möjlighet.

Redan år 2000 spelade slovakerna i VM-finalen, efter att ha slagit ut Finland i semifinalen. Då var storebror Tjeckien ännu för svårt i finalen. Två år senare i Göteborg gick sedan ”Superslovakien” hela vägen och vann ett efterlängtat och välförtjänt VM-guld.

Scenerna när hela laget, inkluderande garvade NHL-storstjärnor som Bondra och Palffy, bildade en lång segerkaravan som på alla fyra slingrade sig omkring i rinken lämnade ingen oberörd. Sällan har ett guld betytt så mycket för en nation.

Följande nya guldnation väntar vi ännu på. Närmast kom Schweiz år 2013 med VM-silver. I övrigt är det tunnsått med uppstickare. Danmark nästa?

Läs också

Nyligen publicerat - Sport