Hoppa till huvudinnehåll

Vems är ansvaret om en politiker går i väggen?

En person håller händerna för ansiktet och verkar vara förtvivlad.
En person håller händerna för ansiktet och verkar vara förtvivlad. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Trakasserier,stress

Är arbetsbördan för politiker i ledande ställning övermäktig? Vems ansvar är det om en beslutsfattare går i väggen? För arbetslivsexperten Guy Ahonen är svaret entydigt: det är chefen som bär det yttersta ansvaret.

I en tidningsintervju nyligen berättade Jari Lindström (Sannf) om den press han upplevt i sitt arbete som arbets- och justitieminister. I intervjun skildrar Lindström en arbetsbörda som till slut blev på tok för stor, och som fick konsekvenser för hans hälsa.

Enligt Guy Ahonen, tidigare forskningsprofessor och direktör vid Arbetshälsoinstitutet, var det modigt av Lindström att träda fram i offentligheten.

- Den här typen av utmattning uppstår i en situation där man har en känsla av att ens kontroll över arbetet har försvunnit. Då är det viktigt att man tar signalerna på allvar och försöker hitta en lösning, annars kan det gå riktigt dåligt.

Vem bär då det yttersta ansvaret för en ministers välmående? Har en minister en chef, som vanliga anställda?

- Nog är det utanvidare statsministern. I det här fallet har vi haft både en ny minister och en ny statsminister för vilken den här typens jobb har varit nytt. Nog kan man ju kalla det här någonslags olycksfall i arbetet.

Bild på tidigare forskningsprofessorn Guy Ahonen
Chefen bär det yttersta ansvaret, säger Guy Ahonen. Bild på tidigare forskningsprofessorn Guy Ahonen Bild: Rikhard Husu / Yle guy ahonen

Ett olycksfall i arbetet

Då regeringen bildades gick blivande statsministern Juha Sipilä in för en drastisk nedskärning av antalet ministrar. Resultatet blev en regering med endast 14 ministrar. Enligt Ahonen var det här en åtgärd som inte utföll väl.

- Nu har vi sett att risken har förverkligats. Det är inte omöjligt att omfördela arbetet, men då måste man planera det väl och omfördela arbetet inom hela organisationen.

- I det här fallet antar jag att man inte har gjort det. Man koncentrerade helt enkelt tidigare ministersarbeten på färre antal personer, och det är nog ett dåligt grundupplägg. I en sådan här situation måste man ha en noggrannare planering.

Peter Östman
Det är viktigt att sätta gränser, säger Peter Östman (KD). Peter Östman Bild: YLE/Andy Ödman peter östman

Lindström inget undantagsfall

Det var inte överraskande att försöket med färre ministrar inte gick som planerat, menar Peter Östman, ordförande för Kristdemokraternas riksdagsgrupp.

Enligt Östman gjorde Jari Lindström klokt i att avstå från det betungande uppdraget som justitieminister.

Jari Lindström är ändå inget undantag, påpekar Östman. Ministrarnas arrbetsmängd har varit stor också i tidigare regeringar.

- Under de senaste regeringsperioderna har man sett ministrar som varit pigga och ivriga då de inlett sitt arbete. Efter ett par år märker man hur trötta de blir av arbetsbördan.

Den stora utmaningen för politiker är att sätta gränser för sitt eget arbete, säger Östman. Lätt är det inte.

- Ibland är det svårt att dra gränser fast man skulle vilja, det är ofta andra som bestämmer ens tidtabell. Min erfarenhet från företagandet har lärt mig var gränsen går, när det är dags att lugna ned tempot och satsa på hälsa, motion och god sömn.

Östman lyfter fram de sociala medierna som en bidragande faktor till den ökade stressen. Förväntningen om att man måste var anträffbar i större utsträckning är något som påverkar allt fler i arbetslivet.

- Det finns väldigt många yrkesgrupper där man upplever samma situation. Man är uppkopplad dygnet runt via dagens digitala medier.

Eva Biaudet
Eva Biaudet Bild: Yle/Parad Media efter nio

Det handlar om ledarskap

Riksdagsledamoten och tidigare ministern Eva Biaudet (SFP) välkomnar kollegan Jari Lindströms beslut att berätta om sina utmaningar som minister.

Hon hoppas att på en bredare diskussion om ministrarnas ansvar och arbetsbörda.

- Det ska kunna vara möjligt att jobba som minister. Vi måste fundera på arbetsmetoderna, arbetsmängderna och fördelningen av arbetet.

Samtidigt påminner Biaudet om att ett ministersjobb är extremt på många sätt, och att det är något man måste acceptera då man tar emot uppdraget.

Vanligt är också att det politiska livet flyter ihop med fritiden. Många politiker har svårt för att gå hem och lämna jobbet bakom sig, konstaterar Biaudet.

- Så länge jag har varit med i politiken har jag suttit och läst papper på kvällarna och försökt förkovra sig inom olika områden.

En enskild politikers arbetsbörda får ändå inte bli övermäktig, konstaterar Biaudet. Om en minister inte mäktar med sitt uppdrag är det statsministerns uppgift att ingripa.

- Det handlar om ledarskap. Visst var det en enfaldig och lätt lösning att säga att vi inte behöver så många ministrar.

- För oss alla i riksdagen som deltagit i regeringssamarbete så var det här ett bevis på inkompetens. Vi vet alla vilken enorm börda ministrarna haft, också då de varit fler.

Bakgrund

  • I en intervju för Helsingin Sanomat (30.4) beskriver Jari Lindström (Sannf) den press han upplevt som minister. Enligt Lindström blev den kombinerade arbets- och justitieministersportföljen för mycket att handskas med.
  • Enligt Lindström har tiden inte räckt till för att leda två ministerier. Speciellt har det här gällt Justitieministeriet. Lindström beskriver situationen som ”obehaglig” och ”stressig”.
  • I intervjun säger Lindström att ministeruppdraget lett till att han blivit tvungen att göra avkall på den egna hälsan. ”Jag är så pass samvetsgrann att jag inte kan säga nej”, säger Lindström till HS.
  • I sin halvtidsöverläggning beslöt regeringen att utöka antalet ministrar från 14 till 17. Jari Lindström fortsätter som arbetsminister, medan Antti Häkkänen (Saml) tar över som justitieminister.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa