Hoppa till huvudinnehåll

Hobbybiodlare i Houtskär vill bli av med biparasit - ber biodlare höra av sig

Petra Öhman vid sin bikupa.
Petra Öhman har tre bikupor. Petra Öhman vid sin bikupa. Bild: Yle/ Nora Engström petra öhman

Hobbybiodlare i Houtskär vill bli av med varroakvalstret, en parasit som lever på bin. Därför gör man ett försök med att byta ut alla bisamhällen samtidigt till åländska bin, som inte lider av varroa.

De tre hobbybiodlare i Houtskär som känner varandra hoppas nu att alla hobbybiodlare på orten hör av sig, så att projektet kunde genomföras.

- Det finns ett varroakvalster i Finland som plågar bina och som man måste behandla, gärna flera gånger om året. På Åland finns det inte varroa och eftersom Houtskär är en ganska isolerad ö så tror vi att det finns chanser för oss att ha bin som inte lider av varroa, säger Öhman.

Bin flyger vid bikupa.
Petra Öhmans bin jobbar för fullt i vårsolen. Bin flyger vid bikupa. Bild: Yle/ Nora Engström pollinerare,bikupa

Därför hoppas Öhman att övriga hobbybiodlare i Houtskär hör av sig, så att man kan byta ut bina samtidigt.

- Om det finns flera hobbybiodlare så skulle vi gärna vilja veta det. Alla måste byta sina bin för att det här ska lyckas, säger Öhman.

Parasiten försvagar bisamhället

Öhman skaffade sina första bin i fjol från Åland. Även de här bina har ändå angripits av varroakvalstret.

- Tyvärr smittades de här och jag vet inte riktigt hur det gick till. Därför frågar vi nu om det finns flera biodlare.

Bin.
Arkivbild. Bin. Bild: YLE/Maja Ottelin bisamhälle

Enligt Öhman parasiterar varroan på bilarverna.

- Det gör att bisamhällena försvagas så småningom. Bina blir mottagliga för olika virus- och bakteriesjukdomar, förklarar Öhman.

Bina flyger inte långa sträckor, berättar Öhman. Därför finns det ingen varroa på Åland.

- Biet flyger inte så långa sträckor, kanske max 6 kilometer. Och helst inte över vatten. Så vår förhoppning är att vi skulle få en varroafri zon.

Bisamhället är mycket välorganiserat

Petra Öhman har tre bikupor. I en av hennes bikupor kan det leva cirka 20 000 bin vintertid och upp till 60 000 bin sommartid. Alla bin har sin funktion och ett bisamhälle är mycket organiserat.

biodling
Varje bi har sin uppgift. Arkivbild. biodling Bild: Yle/Johanna Ventus biodling i gullranda

- Ända sedan de föds som yngel tills de dör så har de olika uppgifter. De som nu är ute och flyger är honor, dragbin, som hämtar in pollen, nektar och vatten. Inne i kupan finns ambin, som sköter om yngel och larver och matar dem. De tar också hand om drottningen, som passas upp. Hon har ett hov. Lite senare under säsongen kommer hanar, drönare. De lever en kort tid och deras enda uppgift är att befrukta drottningen. Sedan kastas de ut ur kupan av de andra bina och det ser ganska grymt ut, berättar Öhman.

Trots att bina är en ny hobby för Öhman, så har hon redan länge varit intresserad av hobbybiodling.

- Jag var intresserad av det här som yngre och gick också en omfattande bikurs, men skaffade inga bin då. I fjol tänkte jag att jag ska prova. Det är fascinerande att se hur de jobbar, säger Öhman.

"Honungen smakar jättegott!"

Öhman hoppas på att få honung i år, även om bina har angripits av varroa. Även den pollen som bina samlar kan användas som kosttillskott. Hon hoppas också på en bättre bär- och fruktskörd med hjälp av binas pollinering.

- Det är klart att jag gärna vill ha honung. Jag fick lite i fjol och hoppas på lite i sommar, så jag vill inte göra mig av med de här bina. Jag ska se om jag kan flytta dem till Nagu eller Pargas och se om jag kan få honung och sedan sälja dem vidare.

- Honungen smakar jättegott! I fjol fick jag en ganska stark sensommarhonung med ljung i. På försommaren är honungen mera blommig till smaken, berättar Öhman.

Petra Öhman betraktar sin bikupa.
Petra Öhman tycker om att följa med sina bin. Petra Öhman betraktar sin bikupa. Bild: Yle/ Nora Engström petra öhman

De bin som Petra Öhman har är snälla och anfaller inte, om de inte exempelvis blir i kläm. Hon rekommenderar att prova på hobbybiodling om man är nyfiken på det.

- Man vågar nog och kan. Det finns ilskna bin men man gör avelsarbete och avlar på snälla bin och drottningar. Det finns olika stammar men de flesta av de här är väldigt snälla. Och så har man ju skyddsutrustning när man jobbar med dem så man behöver inte vara rädd, säger Öhman.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland