Hoppa till huvudinnehåll

Rättegången, domen och fängelsevistelsen enbart på finska för svenskspråkiga "Jan"

Silhuett av person står bakom ett skynke och tittar ner i marken
Att inte kunna språket då man sitter i fängelse gör att man blir väldigt isolerad. Silhuett av person står bakom ett skynke och tittar ner i marken Bild: Yle tadetpåallvar

"Jan" dömdes till ett och ett halvt års fängelse. Men det var inte själva fängelsevistelsen som var det värsta, utan det faktum att hans språkliga rättigheter inte tillgodosågs under rättegången.

Jan, som egentligen heter något helt annat, är finlandssvensk och kommer från norra Österbotten. Han vet hur det är då allt står på spel och man inte får använda sitt eget modersmål.

- Under rättegången gick allt på finska, trots att det stod klart för alla att jag inte behärskade finska.

Jan förstod sig inte heller på den dom han fick, eftersom den helt och hållet var skriven på finska.

- Jag frågade av domaren om de kunde ge mig domen på svenska och då sade han att det var så lång text och uppmanade mig istället ta kontakt med min advokat och be honom att översätta det.

Så skall det givetvis inte gå till. I språklagen står det klart och tydligt att den svarande har rätt att tala och bli hörd på sitt eget modersmål.

Lagvidrigt

I brottmål i tvåspråkiga domstolar skall den svarandens språk användas som handläggningsspråk, enligt den 14 paragrafen.

Och även om domstolen är enspråkigt finsk, så har den svarande rätt till kostnadsfri tolk, paragraf 18.

I den 23 paragrafen står det dessutom att myndigheterna i sin verksamhet självmant skall se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken, alltså att domstolen självmant skall upplysa den svarande om hens rättigheter.

Dessutom är det också lagvidrigt att låta bli att översätta domen till den svarandes modersmål, paragraf 20 och 21.

Alla dessa överträdelser gjordes i Jans fall, och idag är det för sent att överklaga.

Lagbok.
I Jans fall följdes inte språklagen under rättegången. Han fick inte heller sin dom på svenska trots att han bad om det. Lagbok. Bild: YLE/Arja Lento lagbok

Språkchock

Av de dryga 3100 personer som sitter i fängelse i Finland idag, har cirka femtio personer svenska som modersmål.

De flesta av de med svenska som modersmål kan också finska, men det finns några som inte behärskar det andra inhemska.

För Jan blev fängelset nästan som en chock i början.

- Ingen kunde svenska, knappt engelska. Jag höll mig nog väldigt isolerad den första månaden.

Jag fick ju en snabbkurs i finska.

Efter det fick han veta att fängelseprästen kunde svenska. Jan fick sedan hjälp av honom med alla blanketter, formulär och ansökningar som skulle fyllas i.

I början yppade Jan knappt ett ord, men då de andra internerna sedan förstod att Jan inte fått sina rättigheter tillgodosedda, uppmanade de honom att tala med socialsekreteraren.

Men även där blev det stopp på grund av språket.

Dröjsmål

Då Jan sedan fick kontakt med fängelseprästen var det han som hjälpte Jan att ansöka om oövervakade familjebesök, bland annat.

- Det tog två månader innan jag och min sambo kunde träffas ordentligt. Det här på grund av språkproblemen.

I övrigt tycker Jan att tiden i fängelse fungerade bra, och att personalen trots allt gjorde sitt bästa.

Det tog två månader innan jag fick träffa min sambo.

- Och så fick jag ju en snabbkurs i finska. Det tog inte länge innan min finska blev betydligt bättre.

För en dryg månad sedan avtjänade Jan sitt straff och är idag en fri man.

Kriminalvården skall följa språklagen, men det är en annan sak hur detta fungerar i praktiken i de olika fängelserna.

Varje fängelse har sina egna lokala problem och utmaningar.

Allt sker via ansökningar

Fängelsemissionär Markku Vehkaoja har under många år besökt interner i fängelse, och han har kämpat för att svenskspråkiga interner skall få sina rättigheter uppfyllda.

- Det är så mycket i fängelset som sker via att man fyller i formulär och olika ansökningar. Det finns papper för allt möjligt, och man skall läsa och förstå allt. Då tycker jag att man kunde ha båda språken på samma papper, säger Markku som i huvudsak gör sina besök vid Vasa fängelse.

Vehkaoja säger att det också kan finnas andra interner som inte gillar att någon inte kan finska, vilket kan kännas hotfullt för den intagna.

Juha Haapaniemi är fängelsepräst i Vasa fängelse, och också han känner till problematiken med språket.

- Som helt svenskspråkig kan man lätt bli isolerad om man inte behärskar finska, säger han.

Ovissheten är ofta det värsta.

Han säger också att de svenskspråkiga internerna måste ha större tålamod än de andra, eftersom de måste vänta längre på till exempel sin dom då den skall översättas till svenska.

- Det här kan vara nog så tungt, eftersom ovissheten oftast är det värsta då man sitter i fängelse, säger Haapaniemi.

I och med att de flesta förhållningsreglerna ofta bara finns på finska, kan det leda till att de enspråkigt svenska fångarna har svårt att veta vilka regler det är som gäller.

- Det i sin tur till kan leda till bestraffningar om regler inte följts, påpekar Vehkaoja.

Haapaniemi säger ändå att det sist och slutligen inte handlar så mycket om att skipa millimeterrättvisa vad gäller språket. Snarare handlar det om att se varje indvid och vad den behöver.

- Det är viktigt att få använda sitt känslospråk. Att kunna samtala om stort och smått med någon som förstår en ökar välbefinnandet, säger Haapaniemi.

juha haapaniemi och markku vehkaoja
Fängelsepräst Juha Haapaniemi och fängelsemissionär Markku Vehkaoja utanför Vasa fängelse. juha haapaniemi och markku vehkaoja Bild: Anki Westergård fängelsepräster,fängelsemissionär

Inget gemensamt språk

Han påpekar att i fängelse vill man helst inte höra till en minoritet, så man talar hellre finska om man kan eller så håller man tyst.

Antalet interner som varken talar finska, svenska eller engelska har ökat markant de senaste åren.

- Ibland finns det inget gemensamt språk att kommunicera på, vilket gör det svårt för både internen och personalen, säger Vehkaoja.

Haapaniemi konstaterar att han tycker att fängelserna gör sitt bästa för att följa språklagen, men att det saknas resurser och därför lyckas man inte uppfylla språkkraven.

Varför är då några få kriminellas språkliga rättigheter så viktiga?

- För att vi alla är människor, säger Vehkaoja.

- Jag ser dem inte som brottslingar, utan som ett människa som begått ett brott, säger Haapaniemi.

Kakolas centralfängelse byggs om till bostäder
Att sitta i fängelse kan kännas ensamt. Om man inte kan kommunicera på ett gemensamt språk med de övriga så kan känslan av isolation bli ännu större. Kakolas centralfängelse byggs om till bostäder Bild: Yle/Linus Hoffman kakolabacken