Hoppa till huvudinnehåll

Mor och dotter - ibland en eldfängd relation

Mor och dotter vid fönster, Karin och Sara Broos
Mor och dotter vid fönster, Karin och Sara Broos Bild: Broos film Sara Broos,Karin Broos,mor och dotter

Det viktiga för en mamma är att alltid vara lyhörd, tålmodig, speglande. Det betyder att man ska se sitt barn som en egen varelse, inte som en förlängning av sig själv, säger Marica Brandt-Pihlström, psykoterapeut.

- Allt är inte mammas fel. Det är ett förhållande där både kärlek och hat, ömhet och ilska ska få plats. Det är svårt att vara den perfekta mamman och ingen är det, säger Brandt-Pihlström.

Karin Broos, svensk bildkonstnär, använder ofta sina tre döttrar som motiv i sina målningar. Kring hennes 60 års dag bjuder hennes äldsta dotter, Sara Broos, henne på en resa för att de i lugn och ro ska ha tid att prata med varandra.

Men det blir inte så, det blir mera tystnad. Varför är det svårt att gå in i det som har varit mörkt, undrar Sara Broos.

Filmregissör Sara Broos i närbild
Filmregissör Sara Broos i närbild Bild: Broos Film Sara Broos,filmregissörer

Hon kastar om korten. Det blir en film. Nu blir det mammas tur att vara motiv när hon riktar kameran mot sin mamma för att utforska deras relation.

Den har aldrig varit direkt traumatisk men det finns saker som de aldrig har berört. Som filmare ligger det nära till hands att ta till kameran.

Sara bearbetar tidiga erfarenheter och kommer åt nya sidor i deras förhållande. Det visar sig att det finns mönster som upprepat sig och ibland nästan skrämmande liknande erfarenheter.

Sara Broos brås helt enkelt på sin mor.

Bulimi och inget beröm

När Karin Broos på 60-70-talet drabbades av bulimi som 15-åring fanns det inget ord för det. Det var först många år senare, 1981, som sjukdomen blev ett begrepp och det blev allmänt att tala om den.

Karin förbannade sin kropp och det tog sju år för henne att komma över sin sjukdom. Sara berättar att också hon i sju år levde ett dubbelliv av lögner och manipulation när hon spydde upp det mesta.

Eftersom hon uppfattades som så duktig och prestationsinriktad var det svårt att upptäcka att hon hade problem och att de led av samma sjukdom.

Dubbelexponering av Karin och Sara Broos
Dubbelexponering av Karin och Sara Broos Bild: Broos Film Dubbelexponering,Sara Broos,Karin Broos,mor och dotter

Karin Broos fick aldrig beröm under sin barndom fick för att hennes mamma var rädd för att det skulle stiga henne åt huvudet. Hon tror också att hennes illamående bottnade i låg självkänsla.

I dag har synen på att berömma sina barn förändrats.

Det ses som en självklarhet att man mår bra av uppskattning men relationen mellan mor och dotter kan ändå vara komplicerad, ibland en trasslig blandning av starka känslor av närhet och samtidigt ett uttalat behov av att frigöra sig och hitta sin egen identitet.

Marica Brandt-Pihlström
Marica Brandt-Pihlström Bild: Yle marica brandt-pihlström

Marica Brandt-Pihlström är psykoterapeut. Hon möter ofta komplicerade mor-dotter förhållanden.

- Vi pratar mycket om mammor. Då handlar det inte om att skylla på mamma. Relationen till mamma är ju den mest grundläggande relationen för oss alla. Flickans första kärleksobjekt är ju mamman, senare pappan, men allra först mamman, och i mitt jobb tar frågan om mor och dotter stor plats, säger Brandt-Pihlström.

Avstånd och närhet, likhet och olikhet

Det viktiga är att det ska finnas lämpligt med avstånd och lämpligt med närhet.

I och med att mor och dotter är av samma kön är likheterna ofta många men väsentligt är att bejaka både likheter och olikheter.

Den totala symbiosen i mammans mage som innebär en hundraprocentig närhet är ju ett övergående skede, i ett senare skede gäller det att småningom kunna släppa ifrån sig sitt barn.

Och det här är inte alltid en lätt process. Man kan vara för beroende eller motsatsen.

- Jag stöter också på mammor som har svårt med närheten just efter förlossningen, då det totala beroendet måste få finnas, en tid när barnet behöver sin mamma helt och fullt, berättar Marica Brandt-Pihlström.

kolteckning av mor och barn
kolteckning av mor och barn Bild: Lotta Wigelius-Wulff teckningar,mor och barn
kolteckning av mor och barn
kolteckning av mor och barn Bild: Lotta Wigelius-Wulff teckningar,mor och barn

Villkorslös kärlek och ett eget universum

Dottern, barnet ska få vara beroende av sin mamma medan mamman inte får vara beroende av sin dotter.

Att dra nytta av sitt barn genom att plocka poäng och sola sig i sitt barn på olika sätt är ett narcissistiskt förhållningssätt, där barnet blir en fjäder i hatten för att tillfredsställa en narcissistisk förälder. Och det är fel.

Ett barn ska bli respekterat som den person hon är, inte som en del av någon annans solsystem. Varje barn ska få villkorslös kärlek, bli älskat som en egen person med sitt eget universum.

I dag tycker vi ju att det är självklart att det gör gott att få beröm, men Marica säger att det också kan gå överstyr ibland, en ytterlighet är att man blir så begeistrad av sitt barn att man invaggar barnet i en helt orealistisk självbild.

”Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.”― Snövit

Bruno Bettelheim skrev på 70-talet boken “Sagans förtrollande värld”, om hur mångtydigheten i sagovärlden ger barn möjlighet att bearbeta svåra frågor och gå vidare.

Många klassiska barnsagor har temat mor och dotter, ofta beskrivna i väldigt krassa symboliska, arkaiska ordalag, berättar Marica.

Tänk på Snövits mamma, vem vill döda sitt barn? Men samtidigt är det en problematik som existerar, det är inte ovanligt att det kan finnas avund mellan mor och dotter. Tål en mor att en dotter blir stark och vacker?

Kopplingen mellan anorexi, bulimi och frigörelse

- Ett fenomen som tydligen kommer upp i dokumentären är ätstörningar, till exempel bulimi. Det handlar om ett bottenlöst behov av bekräftelse, som tar sig uttryck i ett behov att äta, ätande blir ett substitut för kärlek. Ätandet ger en upplevelse av att ha kontroll. Det blir ett sätt att reglera ångest, den ångest som ligger i botten och som man försöker styra genom att äta eller låta bli att äta.

Kärlek och beroende, frigörelse och vuxenhet - får en dotter vara kritisk mot sin mamma?

Det väcker starka skuldkänslor att kritisera sin mamma. Ändå är det en frigörelseprocess som alla är tvungna att gå igenom i något skede, många gör det i puberteten.

I den aktuella dokumentären tänker sig dottern en resa med sin mamma där de ska prata om allt. Det visar sig ändå vara svårt.

Marica tycker att man måste acceptera att alla kan känna hat mot sin mamma. Men det är kanske inte vettigt att sätta sig ner och diskutera just det med henne utan kanske hellre med en utomstående.

De flesta mammor gör fel ibland, de flesta gör ändå sitt bästa. Och alla kämpar med gamla mönster som kan upprepas i generationer av moderskap.

Det är bra att få syn på problem som upprepar sig och kanske går i arv. Men prata om det.

Skuldkänslor är ofta inåtvänd aggression som inte är bra för någon att bära på.

tuschteckning av mor och dotterrelation
tuschteckning av mor och dotterrelation Bild: Lotta Wigelius-Wulff teckningar,mor och dotter

- Varje mor och varje dotter kan fråga sig, är vi lika, är vi olika och försöka acceptera svaret. Att våga hitta hatet och vreden utan att relationen förstörs är oerhört viktigt. Och man ska minnas att frigörelse inte är förstörelse. Att inte frigöra sig kan vara mycket värre. Man måste ge sig själv tillstånd att känna vad man känner. Det gör gott, säger Marica Brandt-Pihlström.

Tala är guld!― Marica Brandt-Pihlström

- Visst kan vi tala mer öppet om svåra saker, till exempel sexuell identitet, det finns helt enkelt inte så många tabun längre. Idag säger vi ofta, vi måste tala om det ena och det andra, sådant som tidigare har varit omöjligt eller mycket svårt. När människor börjar tala, börjar de bearbeta och småningom förstå. Vi ska tala, tala är guld!

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje