Hoppa till huvudinnehåll

Att leva i nyfamilj

Två tecknade figurer. En av figurerna är arg.
Två tecknade figurer. En av figurerna är arg. Bild: Sluta Panta sluta panta

Varje år är det tusentals barn och unga i Finland vars föräldrar väljer att separera. Att gå igenom en separation kan vara jätte tungt och det leder oftast till förändringar. Det kan gälla förändringar i hur man bor, kanske vilken skola man går i, hur man firar jul, var man är på semester m.m. För barn och ungdomar leder det ofta till två olika hem, men samtidigt kanske också till det att föräldrarna har mera tid för en under de dagar man är hos dem.

Efter att föräldrarna separerat är det inte helt ovanligt att de vid något skede inleder ett nytt förhållande och så småningom kanske ett liv tillsammans med någon ny vuxen och det uppstår något som kallas för en nyfamilj.

Vad är en nyfamilj, en familj med nya medlemmar? Egentligen jo. Man talar om en nyfamilj då två vuxna väljer att leva tillsammans och där åtminstone den ena av dem har barn. För de vuxna betyder en nyfamilj en förälskelse och ett nytt parförhållande men för barn och unga är det en helt annan situation och det kan uppstå många frågor.

Hur är det att bo med mammas nya sambo? Är det okej att tycka om den nya vuxna, är det okej att inte tycka om henne? Är pappas sambos bror också min släkting? Förutom den nya vuxna som kommer in i ens liv är det inte ovanligt att det också dyker upp ett eller flera barn, så kallade bonussyskon som man skall dela hem med. Hur skall man förhålla sig till dem?

Att leva i nyfamilj kan vara jätte härligt och man får många nya viktiga människor med i sitt liv. Det kan också vara utmanande och man måste lära sig att kompromissa och ta andra i beaktande. Att ens förälder blir kär i någon som inte är ens egen mamma och pappa kan kännas fånigt och pinsamt för en del, medan andra är glada och lättade över att ens förälder inte mer behöver vara ensam. Någon kanske känner att den nya vuxna kommer in och förstör den egna familjen.

Vi har alla rätt att känna det vi gör och för oss alla tar det olika lång tid att vänja oss vid nya situationer. Oftast mycket mer tid än man kanske skulle tro. Mindre barn får lätt en nära förälder-barn relation med bonusföräldern, medan en tonåring kanske utvecklar något som mer liknar en kompisrelation. Båda typerna av relation är bra och det finns inget som är rätt eller fel, huvudsaken är att det känns bra för alla inblandade.

Förutom tid behöver vi också prata om hur vi känner och hur vi vill ha det i vår nyfamilj. Vi får alla olika roller, men dessa delas inte ut direkt utan de växer fram med tiden. Viktigt är att alla får tycka till om helt praktiska saker som gäller familjen och hemmet, men ännu viktigare är det att komma överens om hur man samtalar och beter sig mot varandra och i vilka situationer t.ex. den nya vuxna skall säga till eller blanda sig i det vad det icke biologiska barnet gör. Då alla så småningom hittat sin plats i den nya gemenskapen kan en nyfamilj hämta med sig fina upplevelser, nya äventyr och människorelationer som består livet ut.

Jag heter Petra och jag lever i nyfamilj. Det här och mycket mer kan ni chatta med mig om på Sluta panta-chatten den 15 och 16 maj, vi hörs då!

Petra Willamo, organisaionschef.
Barnavårdsföreningen i Finland r.f. www.bvif.fi

Nyligen publicerat - X3M