Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Sprickor i familjefasaden

Ann-Sofi Carlsson
Ann-Sofi Carlsson är aktuell med en roman om en familj i kris. Ann-Sofi Carlsson Bild: Rabbe Sandelin ann-sofi carlsson,carlsson,österbotten

Ann-Sofi Carlsson romandebuterar med en historia om en familj i kris där svårigheterna skyls över och tigs ihjäl.

För fyra år sedan tilldelades Ann-Sofi Carlsson första pris i Solveig von Schoultz-tävlingen för en novell som enligt juryn var ”tät och pulserande, inte sällan med en halsbrytande humor som bottensats”.

År 2015 debuterade Ann-Sofi Carlsson med en samling bestående av tjugotvå korta och täta noveller som ofta handlar om någon form av utanförskap.

Här finns skildringar av såväl självvald ensamhet som utifrån dikterat åsidosättande, och under allt kan man skönja en gnagande längtan efter sammanhang och bekräftelse.

I vår är Ann-Sofi Carlsson aktuell med debutromanen Inget har hänt som till såväl tema som ton påminner om texterna i novellsamlingen falla fritt.

Systrar som dag och natt

Inget har hänt utspelar sig på flera olika tidsplan med utgångspunkt i 1980-talets Vasa där systrarna Olivia och Elvira växer upp jämsides men inte jämspelt.

Lillasyster Elvira känner sig alltid lite avig och vid sidan om, och titt som tätt upplever hon sig stå i skuggan av storasystern som år efter år får stipendier på våravslutningen och som är aktiv såväl i frikyrkan som i joggingspåret. Där storasyster får beröm och uppmuntran får lillasyster oftast skäll och tillrättavisningar.

Mamman i familjen arbetar som ambulerande försäljare i underklädes- och kosmetikbranschen medan pappan är egenföretagare i fastighetsbranschen - tills marknaden drabbas av lågkonjunktur och pappan står utan arbete och inkomst.

Pärmbild till Ann-Sofi Carlssons roman "Inget har hänt".
Pärmbild till Ann-Sofi Carlssons roman "Inget har hänt". Bild: Scriptum förlag ann-sofi carlsson

Självreflektioner på sliriga vägar

Systrarnas vägar skiljs åt när Elvira beslutar sig för att börja studera i Åbo medan Olivia stannar kvar i hemknutarna där hon bildat bo och familj med sin ungdomskärlek Tobbe.

Elviras liv och studier i den nya hemstaden vill dock inte riktigt ta fart. Det verkar som om hon bär på alltför tungt bagage för att kunna kasta loss och ge sig hän.

I nutid är Elvira på väg hem till Vasa för att vara med om systerdotterns barnvälsignelse.

Bilfärden längs en hal och slirig E8:a bjuder på många timmar av självreflektioner och allehanda minnen som dyker upp till ytan alltmedan snöyran skakar karossen och piskar vindrutan.

Elvira är en iakttagare som minns och noterar allt från hur vattnet rinner över bilrutan och hur gångarna såg ut i de snögrottor som systrarna byggde som barn till de skummande bubblorna i saften som mormodern bjöd på liksom det digra godisutbudet på färjan mellan Vasa och Umeå.

Snart står det också klart att det finns slitningar och spänningar i familjen som byggts upp under årens lopp. Det mesta har dock skylts över och tigits ihjäl, som faderns alkoholberoende och familjens tilltagande ekonomiska trångmål.

Sprickor som låter en ana bråddjupen

Smärtan, sveken, motgångarna och tillkortakommandena flimrar oftast förbi i en snabbt förbiskymtande men central och betydelsefull detalj - som i en rad med genomskinliga flaskor på bandet i tax free-butiken eller i ett lås på pappans arbetsvrå i källaren, i en alltför kärleksfull blick mellan pojkvännen och väninnan eller i hur mamman plötsligt tystnar mitt i en mening.

Ann-Sofi Carlsson är onekligen skicklig på att fånga händelseförlopp och skeenden på ett detaljerat och nogsamt sätt, men blicken snarare registrerar än kommenterar.

Texten kan sägas vara alltför omständlig och alltför knapp på en och samma gång.

Vi rör oss mer på ytan än i bråddjupen, och som läsare kan jag känna att det skulle ha varit intressant om författaren i högre grad tagit sig an att skildra de psykologiska orsakerna och följderna till olika händelseförlopp eller om hon gått till botten med att skildra de mellanmänskliga tillkortakommandena.

Sprickorna finns där och vi anar bråddjupen, men vi kommer inte riktigt ner till den mörkaste bottnen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje