Hoppa till huvudinnehåll

Elisabeth Rehn om Mauno Koivisto: Han representerade en era av vänlig värdighet

Elisabeth Rehn
Elisabeth Rehn Bild: Yle / My Tengström Elisabeth Rehn

Mauno Koivistos bortgång innebär slutet på en era i den finländska politiken, säger tidigare försvarsministern och FN-sändebudet Elisabeth Rehn.

Rehn diskuterade arvet efter Koivisto tillsammans med författaren och tidigare riksdagsledamoten Lasse Lehtinen i Slaget efter tolv.

Lasse Lehtinen, styrelseordförande för fotbollsligan
Lasse Lehtinen Lasse Lehtinen, styrelseordförande för fotbollsligan Bild: YLE/Jyrki Valkama fotbollsliga

Enligt Rehn kännetecknades Koivistos presidentperioder av en kombination av eftertänksamhet och beslutsamhet. Firandet av Lotta Svärd-organisationen år 1991 var ett skolexempel på hur det för Koivisto typiska funderandet – ”fundeeraus”- tog sig uttryck i praktiken.

- När Lotta Svärd-rörelsen skulle ha fyllt 70 år, om den inte hade blivit förbjuden, ordnade jag en fest i Finlandiahuset för gamla lottor. Fru Koivisto meddelade genast att hon kommer, och vi hade också statsministern, försvarsministern och försvarets ledning på plats. Men inte presidenten.

Den dåvarande försvarsministern hann redan ge upp hoppet, då hennes adjutant kom med ett överraskande besked.

- Han sade att vi måste skriva om första sidan på välkomsttalet. ”Varför det, undrade jag?”

Det visade sig att president Koivisto i sista stund hade beslutat sig för att medverka i firandet. Det här innebar att hälsningsfraserna i talet måste skrivas om.

Att beslutet om medverkan lämnades till sista stund visar på Koivistos vilja att fatta väl övervägda beslut, anser Rehn.

- Hans funderande var nog väldigt viktigt. Det innebar att besluten bar bättre framåt också.

Kritiken om Baltikum oförtjänt

Frågan är om funderandet ibland tog överhanden, på bekostnad av beslutsamheten.

Kunde Finland exempelvis ha intagit en positivare inställning till de baltiska ländernas frigörelse?

Finland gjorde otroliga saker för Estland med Koivistos tillstånd - men det måste göras i smyg.― Lennart Meri

- Jag minns att jag tänkte att han var alltför försiktig, svarar Lasse Lehtinen.

- Men senare berättade Lennart Meri att Finland gjort otroliga saker för Estland. Det gjordes med Koivistos tillstånd, men det måste göras i smyg.

Lehtinen beklagar den kritik Koivisto fick utstå med anledning av sin återhållsamma inställning till de baltiska länderna. Verkligheten var enligt honom en annan.

Lennart Meri, december 2000
Lennart Meri, december 2000. Lennart Meri, december 2000 Bild: EPA/GATIS DIEZINS Lennart Meri,Estland

- Utåt var han mycket försiktig, vilket fick många att anse att han var ytterst ryssvänlig. Men Meri, som själv kom från Sovjet, förstod varför Koivisto måste agera på det här sättet just då.

- På försvaret fick vi sätta igång med att leverera gammalt materiel och ge skolning för blivande officerare. Det var absolut så att president Koivisto var med på det här, tillägger Rehn.

Balansgång med Ryssland

I likhet med sina föregångare var Mauno Koivisto tvungen att beakta det rörelseutrymme som Finland hade i förhållande till Sovjetunionen och senare Ryssland. När chansen att rikta sig västerut gavs tvekade Koivisto inte, menar Lasse Lehtinen.

Koivisto försökte dra Finland västerut mot en globalisering

- I snabb takt sade han upp vänskapspakten med Sovjet och i ganska snabbt takt beslöt han att Finland ska med i EU. När det gällde gjorde han saker och ting snabbt och bestämt.

Det rådde ingen tvekan om den riktning i vilken Koivisto ville föra Finland.

- Det var klart att han försökte dra Finland västerut mot en globalisering. säger Rehn.

Väyrynen ett rött skynke

Ett namn som ständigt dyker upp i historieskrivningen om Koivisto är Paavo Väyrynen. Koivisto hade svårt att dra jämnt med den viljestarka centerprofilen. Att Väyrynen lämnade Esko Ahos regering år 1993 var således en lättnad för presidenten, säger Lehtinen.

paavo väyrynen
Paavo Väyrynen 2011. paavo väyrynen Bild: Yle / Janne Lindberg kampen 2011

- Presidentparet var hemma hos oss kvällen då Paavo Väyrynen hade sagt upp sig som utrikesminister. Jag hade aldrig sett honom så nöjd och belåten. Han riktigt strålade!

Koivisto var ingalunda den enda som hade samarbetssvårigheter med Väyrynen, konstaterar Rehn.

Koivisto stödde Elisabeth Rehn

- När vi inträdde i EU fick jag kring öronen för ett tal jag höll i Washington där jag talade om säkerhetsaspekten med inträdet. Det var något man inte fick säga enligt Väyrynen.

- Men presidenten luggade mig inte för det.

Mauno Koivisto
Mauno Koivisto Bild: Yle/Juri Belinski mauno koivisto

- Som försvarsminister var jag otrolig glad över det stöd han gav mig i situationer där jag och dåvarande utrikesministern Väyrynen inte riktigt spelade mot samma mål, säger Rehn.

Banade väg för folkvald president

En av de bestående reformer som Koivisto genomförde gällde de egna maktbefogenheterna. Som president gick Koivisto in för att förstärka parlamentarismen, på bekostnad av presidentens makt.

- Han representerade en era av vänlig värdighet som aldrig kunde komma tillbaka i och med att han själv demokratiserade makten. Frågan är om han ville att det skulle gå som långt som det gick, säger Rehn.

- Skämtsamt kunde han säga: Maktbefogenheterna är bra för mig, men kanske inte för mina efterträdare, tillägger Lehtinen.

Med efterträdare avsåg Koivisto Paavo Väyrynen (C) och Kalevi Sorsa (SDP), säger Lehtinen.

- Väyrynen var värre, men han var också tveksam till Sorsa.

Det direkta folkvalet banade emellertid väg för två oförutsedda toppkandidater i 1994 års presidentval: Elisabeth Rehn och Martti Ahtisaari.

- Det var ett trotsval av folket, de ville inte ha de gamla namnen som Koivisto var rädd för, reflekterar Elisabeth Rehn.

Kriget och klassresan präglade karriären

Mauno Koivisto hörde till de sista av generationen beslutsfattare som upplevt både krigen och den därpå följande återuppbyggnaden.

- Det är klart att det hade betydelse. Kriget förändrar en människa, säger Rehn med hänvisning till sina erfarenheter av grymheterna på Balkan.

- I sina memoarer beskrev han sina stämningar efter freden 1944; att det måste finnas ett sätt att sköta relationerna med grannen, tillägger Lehtinen.

Mauno Koivisto står bakom ett podium och klappar.
MAuno Koivisto, presidentvalet 1982. Mauno Koivisto står bakom ett podium och klappar. Bild: Lehtikuva Mauno Koivisto,Presidentvalet i Finland 1982

Koivistos karriär var också ett exempel på en sällan skådad klassresa som började i hamnen i Åbo och slutade i presidentens slott i Helsingfors. Den positiva myten om Koivisto var något som Finland behövde, anser Lehtinen.

- Här hade vi en man som hade arbetat upp sig till doktor, statsminister och president. Den klassresan visade att Finland är ett land där man inte behöver vara född rik för att göra karriär.

- Mauno Koivisto var det värdefullaste Finland kunde få för den perioden. Jag tror vi är väldigt många finländare som är ledsna över att en era nu är slut, sammanfattar Rehn.

Mauno Koivistos klassresa visade att Finland är ett land där man inte behöver vara född rik för att göra karriär.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes