Hoppa till huvudinnehåll

Från Vörå till Stafettkarnevalen på cykel - "Alla leder värker men inte är det någon större fara"

Anton Damlin och Niklas Sundström står på sina cyklar.
Anton Damlin och Niklas Sundström tog cykeln till Stafettkarnevalen. Anton Damlin och Niklas Sundström står på sina cyklar. Bild: Privat/Anton Damlin Österbotten,Vörå,cykel,niklas sundström

17-årige Anton Damlin och 19-årige Niklas Sundström förbereder sig för Stafettkarnevalen på ett lite annorlunda sätt. De värmer upp med en cirka 440 km lång cykelfärd.

- När vi diskuterade Stafettkarnevalen förra året i Vasa, så sa en kompis på skämt att vi cyklar dit nästa år. Sedan blev det en lite mer seriös idé och nu cyklar vi, konstaterar Anton Damlin då Yle Österbotten ringer upp honom.

Sjutiden på tisdagmorgon startade duon sin långa färd från Vörå till Esbo. Efter att ha övernattat i Tammerfors är de nu framme på idrottsinstitutet i Solvalla där de kommer att stanna till fredagen innan de fortsätter till slutmålet i Alberga.

- Vi vilar bara imorgon. Vi håller på med skidåkning och på söndag har vi ett läger där vi springer 3 000 meters test, så vi tänkte att vi måste ha en vilodag här emellan så att vi inte riktigt går sönder.

Alla leder värker lite, men inte är det någon större fara.

Och på lördag ska de ju också givetvis delta i Stafettkarnevalen; i gatustafetten med Vörå samgymnasium.

- Förhoppningsvis är vi pigga och fräscha, men det säger ju lite sig självt att efter 440 kilometer är man kanske inte så jättepigg, men vi får försöka vila upp oss i morgon och på fredag.

- Fysiskt för kroppen är det helt okej, men det är psyket som är det tyngsta när man har cyklat 100 kilometer och vet att det är 340 kvar. Alla leder värker lite, men inte är det någon större fara. Vi är ju vana med att träna.

Har allt gått enligt planerna?

- Jag skulle vilja säga ja, men igår när vi var 50 kilometer från Tammerfors så smällde bakringen åt Niklas, så då fick vi ställa oss i vägrenen och byta.

- Och idag hade två ekrar lossnat från bakdäcket, så vi måste försöka hitta en lokal cykelmontör och han klarade av att fixa det, men vi är två timmar försenade. Men det ska ju hända lite, annars är det ju inte roligt.

Vad har klasskompisarna tyckt om ert lilla äventyr?

- Nog tyckte de att vi är lite tokiga, inte är det ju något som en normal människa skulle komma att tänka på.

Båda två går på idrottslinjen vid Vörå samgymnasium och är vana idrottare, men något liknande har de inte gjort tidigare.

- Nej, inte ens nära på så här långa, längsta jag har cyklat någon gång är kanske 160 kilometer. Två dagar i rad 200 kilometer känns nog i benen.