Hoppa till huvudinnehåll

Rundradions politiska yttrandefrihet diskuterades 1974

"Ska vi äntligen få lite parlamentarisk kontroll på de här radioredaktörerna? Man kan ju inte lita på någonting. Inte ens tidssignalen. Bara östeuropeisk tid dag ut och dag in. Partierna bör få sina egna tidssignaler!"

Diskussionen kring förhållandet mellan Rundradion och förvaltningsrådet börjar med en sketch av Bengt Ahlfors, sedan diskuteras om förvaltningsrådet skall få bestämma över Rundradion och dess redaktörer.

Normalisering av Rundradion

Erkki Raatikainen blev generaldirektör för Rundradion 1970 efter att ha varit sekreterare för det socialdemokratiska partiet. Programdirektör Pekka Silvola hade å andra sidan varit sekreterare för centerpartiet.

Raatikainen och Silvola ville att Rundradion skulle genomgå en "normaliseringsprocess" efter den radikala "Repo-radion" – Rundradion under generaldirektör Eino S Repo.

Förvaltningsrådet för Rundradion fick också en ny ordförande, centerpartistiska Atte Pakkanen, som tillrädde 1970. Han ville också visa var skåpet skulle stå.

Det är nödvändigt att den breda allmänhetens förtroende för Rundradions verksamhet återställs och upprätthålls.― Atte Pakkanen, förvaltningsrådet

Under Repo-radions tid hade man, enligt Pakkanen, visat en nedlåtande attityd mot förvaltningsrådet och därför fjärmat Rundradion från folket.

Nu behövdes samarbete mellan direktion och förvaltningsråd, samt mellan Rundradions ledning och redaktörskåren.

Partipolitiska redaktörer?

Rundradions förvaltningsråd beslöt vid ett möte i maj 1974 att vid besättandet av nya redaktörstjänster skulle man förutom yrkesskicklighet och utvecklingsduglighet också beakta "de i samhället förekommande olika politiska åsiktsriktningarnas proportionella andel i bolagets verksamhet". Alltså anställning efter partibok.

Mot beslutet röstade endast Jutta Zilliacus (SFP) och Pekka Vennamo (Landsbygdspartiet).

Beslutet sågs som en fortsättning på den partipolitisering som pågått ett tag inom Rundradion.

Förvaltningsrådet utsågs av Riksdagen, som utnämnde direktioner för Rundradion på fem år. I praktiken ledde det till att bolagets direktion ofta bestod av fem före detta partisekreterare, vilket utgjorde nästan hälften av Rundradions ledning.

Mot denna bakgrund, menade de kritiska, var det ett orimligt beslut att föra nedåt partipolitiken till de programproducerande redaktionerna. Om inte rent av olagligt.

Diskussion kring yttrandefriheten på Rundradion

Joan Harms, chef för Televionens svenska programavdelning, påpekar att förslaget kom upp vid ett möte i sista minuten. Hon förundras över direktionens passivitet när bolagets integritet kränks. Varför säger inte direktionen något? Det är olyckligt med partipolitiskt utsedda direktörer, där lojaliteten mot partiet är större än mot bolaget.

Harms diskuterar här med Arne Wessberg, ordförande för redaktörsförbundet vid Rundradion, Kettil Bruun, f.d. ordförande i Opinionsnämnden för massmedia, Harry Granberg, chefredaktör på Borgåbladet, Lars Bruun, jurist vid Finlands Journalistförbund.

Enligt Lars Bruun är beslutet inte lagligt. Arbetsavtalslagen säger att man bör bemöta sina arbetstagare opartiskt. Rundradions funktionär får inte utöva partipolitik.

Det är en vilja att kontrollera, menar Kettil Bruun. Han tycker att det verkar som om förvaltningsrådet är mycket illa insatt i journalistik och i journalisters sätt att arbeta.

Samtidigt, påpekar Kettil Bruun, ingår beslutet i en centralisering av ledningen till de personer som hör till de mäktigaste partierna, det vill säga Erkki Raatikainen och Pekka Silvola.

Arne Wessberg säger att centraliseringen av beslutsprocessen är en oroväckande sanning, men framför allt är beslutet ett horribelt underkännande av journalisters arbete.

Förvaltningsrådets beslut fick en omfattande och i huvudsak negativ uppmärksamhet i offentligheten. Man beslöt därför vid följande sammanträde att bordlägga ärendet. Förvaltningsrådet räddade sitt ansikte, men beslutet blev en pinsam affär man mindes länge.

Att överväga den politiska lämpligheten blev en sak för de direktörer och chefer som gallrade bland redaktörskandidaterna. Den politiska lämpligheten beaktades i varierande grad.

Källa: Rundradions historia 1926-1996, Rundradion Ab 1997

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Höstvisa med Bo Andersson

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna..."

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut...." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Höstvisa med Cumulus och von Weymarn

    Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött

    "Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena..." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Frågesport på schackbrädet

    Svart och vitt så det förslår är det i denna frågelek.

    Svart och vitt så det förslår är det i denna frågelek. Frågeschack är en frågesport där de tävlande, genom att svara rätt på frågor, får en vacker kvinna utklädd till häst att röra sig på ett schackbräde.

  • Huvudet på skaft

    En lekfull tävling för barn från 1980.

    Huvudet på skaft är en lekfull tävling för barn från 1980. Uppgifterna barnen får är många och av varierande slag. De fick räkna, springa, förklara och spela teater.

  • Frågelek i långsamt tempo

    De tävlande tänder lampan när de vet svaret.

    Redaktör Knud Möller, fru Gunvor Åfeldt och major Hans Sjöstedt tävlar här i en munter om än något sävlig frågelek. Frågeleken är också interaktiv.

  • Fjädern – en skräckhistoria för radio?

    Erik Ohls berättar om hur hörspelet Fjädern kom till.

    Erik Ohls verkade som Radioteaterns chef under åren 1982-2004. Här berättar han om hur hans gotiska drama "Fjädern" kom till.

  • Och om bettlare och vägmän av Susanne Ringell

    En unik chans att "tjuvlyssna" på människor i en simhall.

    Susanne Ringells pjäs "Och om bettlare och vägmän" ger oss som lyssnare en unik chans att "tjuvlyssna" på människor i en simhall. Under allt det alldagliga pratet lurar en osäkerhet och ängslan över människan och livet.

  • Hörspelet Fältskärns berättelser

    13 delar Topelius från det 30-åriga kriget.

    Zacharias Topelius stora klassiker "Fältskärns berättelser" skildrar Sveriges och Finlands historia från 30-åriga krigets dagar fram till Gustav III: s statskupp 1772. Solveig Mattsson dramatiserade och regisserade Fältskärns berättelser för Radioteatern 1992. Den 13-delade serien blev en av Radioteaterns mest älskade genom tiderna.

  • Kyrkan och de homosexuella

    Homosexuella och kyrkan

    För kyrkan har de homosexuella alltid varit en nagel i ögat. Och den troende homosexuella har det inte lätt.

  • Grundskolan kommer!

    Föräldrar och lärare var skeptiska när grundskolan kom.

    Lagen om grundskoleförändringen i Finland stiftades 1968, men övergången skedde gradvis under 1970-talet. Många föräldrar och lärare var skeptiska när grundskolan introducerades. Med en massiv informationskampanj i tv- och radio ville man skingra oron.

Nyligen publicerat - Arkivet