Hoppa till huvudinnehåll

Rundradions politiska yttrandefrihet diskuterades 1974

"Ska vi äntligen få lite parlamentarisk kontroll på de här radioredaktörerna? Man kan ju inte lita på någonting. Inte ens tidssignalen. Bara östeuropeisk tid dag ut och dag in. Partierna bör få sina egna tidssignaler!"

Diskussionen kring förhållandet mellan Rundradion och förvaltningsrådet börjar med en sketch av Bengt Ahlfors, sedan diskuteras om förvaltningsrådet skall få bestämma över Rundradion och dess redaktörer.

Normalisering av Rundradion

Erkki Raatikainen blev generaldirektör för Rundradion 1970 efter att ha varit sekreterare för det socialdemokratiska partiet. Programdirektör Pekka Silvola hade å andra sidan varit sekreterare för centerpartiet.

Raatikainen och Silvola ville att Rundradion skulle genomgå en "normaliseringsprocess" efter den radikala "Repo-radion" – Rundradion under generaldirektör Eino S Repo.

Förvaltningsrådet för Rundradion fick också en ny ordförande, centerpartistiska Atte Pakkanen, som tillrädde 1970. Han ville också visa var skåpet skulle stå.

Det är nödvändigt att den breda allmänhetens förtroende för Rundradions verksamhet återställs och upprätthålls.― Atte Pakkanen, förvaltningsrådet

Under Repo-radions tid hade man, enligt Pakkanen, visat en nedlåtande attityd mot förvaltningsrådet och därför fjärmat Rundradion från folket.

Nu behövdes samarbete mellan direktion och förvaltningsråd, samt mellan Rundradions ledning och redaktörskåren.

Partipolitiska redaktörer?

Rundradions förvaltningsråd beslöt vid ett möte i maj 1974 att vid besättandet av nya redaktörstjänster skulle man förutom yrkesskicklighet och utvecklingsduglighet också beakta "de i samhället förekommande olika politiska åsiktsriktningarnas proportionella andel i bolagets verksamhet". Alltså anställning efter partibok.

Mot beslutet röstade endast Jutta Zilliacus (SFP) och Pekka Vennamo (Landsbygdspartiet).

Beslutet sågs som en fortsättning på den partipolitisering som pågått ett tag inom Rundradion.

Förvaltningsrådet utsågs av Riksdagen, som utnämnde direktioner för Rundradion på fem år. I praktiken ledde det till att bolagets direktion ofta bestod av fem före detta partisekreterare, vilket utgjorde nästan hälften av Rundradions ledning.

Mot denna bakgrund, menade de kritiska, var det ett orimligt beslut att föra nedåt partipolitiken till de programproducerande redaktionerna. Om inte rent av olagligt.

Diskussion kring yttrandefriheten på Rundradion

Joan Harms, chef för Televionens svenska programavdelning, påpekar att förslaget kom upp vid ett möte i sista minuten. Hon förundras över direktionens passivitet när bolagets integritet kränks. Varför säger inte direktionen något? Det är olyckligt med partipolitiskt utsedda direktörer, där lojaliteten mot partiet är större än mot bolaget.

Harms diskuterar här med Arne Wessberg, ordförande för redaktörsförbundet vid Rundradion, Kettil Bruun, f.d. ordförande i Opinionsnämnden för massmedia, Harry Granberg, chefredaktör på Borgåbladet, Lars Bruun, jurist vid Finlands Journalistförbund.

Enligt Lars Bruun är beslutet inte lagligt. Arbetsavtalslagen säger att man bör bemöta sina arbetstagare opartiskt. Rundradions funktionär får inte utöva partipolitik.

Det är en vilja att kontrollera, menar Kettil Bruun. Han tycker att det verkar som om förvaltningsrådet är mycket illa insatt i journalistik och i journalisters sätt att arbeta.

Samtidigt, påpekar Kettil Bruun, ingår beslutet i en centralisering av ledningen till de personer som hör till de mäktigaste partierna, det vill säga Erkki Raatikainen och Pekka Silvola.

Arne Wessberg säger att centraliseringen av beslutsprocessen är en oroväckande sanning, men framför allt är beslutet ett horribelt underkännande av journalisters arbete.

Förvaltningsrådets beslut fick en omfattande och i huvudsak negativ uppmärksamhet i offentligheten. Man beslöt därför vid följande sammanträde att bordlägga ärendet. Förvaltningsrådet räddade sitt ansikte, men beslutet blev en pinsam affär man mindes länge.

Att överväga den politiska lämpligheten blev en sak för de direktörer och chefer som gallrade bland redaktörskandidaterna. Den politiska lämpligheten beaktades i varierande grad.

Källa: Rundradions historia 1926-1996, Rundradion Ab 1997

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

Nyligen publicerat - Arkivet