Hoppa till huvudinnehåll

Bärtils bokklubb: Förläggaren som återupplivade den finlandssvenska bilderboken

sara ehnholm hielm
Sara Ehnholm Hielm sara ehnholm hielm Bild: Yle/Anna Dönsberg sara ehnholm hielm

Kommer du ihåg din barndoms bilderböcker? Om du skulle möta någon av de här böckerna nu så skulle du förmodligen känna igen dem och hjärtat skulle slå ett extra slag.

På svenska.yle.fi kommer vi under de följande veckorna att presentera några av de personer som varit viktiga vid utvecklandet av den finlandssvenska bilderboken av idag.

Bilderböcker, är en mycket mångsidig konstform. Endast fantasin sätter gränser för vad som kan berättas i en bilderbok. I mötet mellan en högläsande vuxen och ett barn kan många både glada och svåra frågor behandlas. Då får det skrivna ordet röst.

Bildberättandets eldsjäl

Den finlandssvenska bilderboken lever och mår bra och det tackvare en långsiktig och målmedveten insats av främst förläggaren Sara Ehnholm Hielm och de förlag hon verkat i.

Historien började med att Marianne Bargum, förlagschef på Söderströms en dag kom in på Saras rum och frågade: ”Under min tid har bilderböcker alltid ansetts vara en förlustaffär och ingen har riktigt tagit hand om dem. Har du lust att sätta ihop en barnboksutgivning?”

hemulen som dammsuger från hur gick det sen?
Hemulen som dammsuger hemulen som dammsuger från hur gick det sen? Bild: Förlaget Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My,tove jansson

Sara svarade ja och det kom att bli en vändpunkt. Naturligtvis fanns Tove Janssons revolutionerande bilderböcker Hur gick det sen? (1952), Vem ska trösta Knyttet (1960) och Den farliga resan (1977) men det var länge sedan.

Författarna Christina Andersson och Marita Lindqvist hade haft sina huvudförläggare i Sverige. På Schildts var författaren Irmelin Sandman-Lilius som själv illustrerade sina böcker fortfarande aktiv. Men i övrigt var det tunnsått med bilderböcker på svenska i Finland.

Samma år som Sara Ehnholm Hielm började som redaktör på Söderströms (2001) gavs två bilderböcker ut. Tove Appelgrens och Salla Savolainens Vesta-Linnéa och Monstermamman och Jaana Wahlforss och Antonia Ringboms Den gula giraffen. Sedan dess har Vesta-Linnéa blivit en serie på fem böcker översatta till ett tiotal språk. Men det låg ännu i framtiden då.

pärmen till vesta-linnea och monstermamman
pärmen till vesta-linnea och monstermamman Bild: Förlaget vesta-linnéa och monstermamman

Bilderbokens nya våg

– När vi sen väl satsade på bilderböcker vid millennieskiftet så har de egentligen alltid gått ganska bra och då har vi ungefär samma första upplagor som i Sverige eller England. Det berodde bland annat på att det tekniskt blev möjligt att trycka billigare i fyrfärg just då, säger Sara.

– Jag har från början tänkt att vi inte kan konkurrera med Sverige eller det finska Finland om vi försöker göra likadana bilderböcker som alla andra, säger Sara Ehnholm Hielm. Det vi kan göra är bilderböcker som är väldigt nära det som illustratörer eller författare vill göra, alltså låta dem förverkliga sina visioner, också när de är vilda. Vi ska fundera ut vad som är de bästa böckerna i världen och hela tiden försöka flytta fram positionerna.

Alla finlandssvenska illustratörer har fått sin utbildning utomlands eller är självlärda som konstnärer. Ganska många har gått på vidare utbildning i Göteborg. Med tiden har iIlustratörernas synlighet ökat och de har internationellt blivit stjärnor på ett annat sätt än tidigare.

pärmen till gnatto pakpak
pärmen till gnatto pakpak Bild: Söderströms gnatto pakpak

Hur brukar processen med en bilderbok börja? Börjar man med texterna eller kan det vara tvärtom?

– Jo, det finns situationer då bilderna kommer först. Till exempel Stella Parland och Linda Bondestam gjorde så med Gnatto Pakpak att Linda ritade bilderna och Stella rimmade till dem. Med Djur som ingen sett utom vi hade vi tänkt på samma sätt, men när Ulf Stark hade sett några av Lindas bilder blev han så inspirerad av uppgiften att han började skriva mycket snabbare och så gick det ändå åt det vanliga hållet att texten kom först.

Pärmen till Djur som ingen sett utom vi
Pärmen till Djur som ingen sett utom vi Bild: Förlaget Ulf Stark,Linda Bondestam

Bekräftade framgångar

Djur som ingen sett utom vi nominerades för både Augustpriset 2016 som årets svenska barn- och ungdomsbok och Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2017. Den erhöll Snöbollen-priset för årets bästa svenska bilderbok. Starks och Bondestams föregående bok Min egen lilla liten blev också nominerad för Finlandia Junior 2014.

Även andra finlandssvenska bilderböcker har haft framgångar på senare tid. Minna Lindebergs och Jenny Lucanders Vildare värre smilodon är också nominerad av Nordiska Rådet i år och även till det nyinstiftade Runeberg junior-priset, liksom Lena Frölander-Ulfs Jag, Fidel och skogen som också nominerades till både Finlandia junior 2016. Christel Rönns vann Finlandia Junior 2012 med Det vidunderliga ägget.

pärmen till det vidunderliga ägget
pärmen till det vidunderliga ägget Bild: Christel Rönns det vidunderliga ägget

Alla sätt är bra

– Och så kommer det allt flera illustratörer som både skriver och illustrerar sina böcker själva så det kan gå till på alla möjliga sätt. Själv bryr jag mig inte så mycket om hur idén föds, det viktiga är hur bra boken blir.

Förläggarens roll är ganska mycket att fungera som äktenskapsmäklerska och hitta par som fungerar tillsammans och sen i bästa fall underlätta deras samarbete i fortsättningen också. Vissa författare jobbar med många olika illustratörer och vissa bara med en.

– Det finns skapande par som inte träffas, utan bara skickar e-post till varandra, medan andra återigen träffas mycket. Att vara bollplank är det roligaste med mitt jobb, att få befinna sig mitt i den kreativa fasen då text- och bildvärlden växer fram. Även om min roll ofta består av att säga: Ååh genialt!

Hur reagerar man ute i världen på de finlandssvenska bilderböckerna?

– Folk är i allmänhet positiva men det finns de som tycker att de är lite svåra och konstnärliga. Förläggare och många läsare älskar böcker som bildar serier och det finns ju även finlandssvenska sådana. Vesta-Linnéa-böckerna av Tove Appelgren är ett älskat exempel, också på grund av Salla Savolainens underbara teckningar. De handlar om en vardagsverklighet som uppenbarligen är bekant nästan överallt i välden. Också i Indien och Kina känner man igen de här situationerna.

pärmen till uld starks och linda bondestams diktatorn
pärmen till uld starks och linda bondestams diktatorn Bild: Söderströms diktatorn

– Sen finns det extrema böcker som till exempel Diktatorn av Linda Bondestam och Ulf Stark som handlar om en liten pojke som beter sig som en diktator, så där som barn kan göra i en viss ålder. Det intressanta är att den har översatts flitigt i det forna Östeuropa, till språk som ukrainska och turkiska. Där har de gillat den. Och det tycker jag är fascinerande för det är på sätt och vis just det man vill med en sådan bok, att den ska läsas allegoriskt.

Jag hörde att man i de nordiska länderna har reagerat på att det finns mycket farbröder och tanter i våra bilderböcker. Har du märkt det?

– Jo och det beror på många saker. En orsak är att man i Sverige har ett otroligt starkt barnperspektiv, säkert starkast i världen, som genomsyrar hela deras bilderboksvärld. Den finska barnlitteraturen å andra sidan har kvar mera av konstsagor och natursagor och en sorts innerlighet.

– I Svenskfinland har vi fortfarande stark släktsammanhållning och därför finns de här böckerna med tassiga onklar och fastrar, för det är en naturlig del av vår kultur. Jag tror att den finlandssvenska barnlitteraturen handlar mycket om familjer och släkter för att de är så viktiga för finlandssvenskar. Och det beror delvis på vår minoritetsposition, att många finlandssvenskar talar svenska bara hemma i sin familj.

Gubbar och tanter istället för djur

– Jag tycker det är lite märkligt att man väntar sig att barn ska kunna identifiera sig med djur, men att barn inte ska behöva, eller kunna, identifiera sig till exempel med en liten gubbe. Det är en underlig idé. Om man tänker till exempel på Malin Kiveläs Den förträfflige herr Glad så tycker jag att det är uppenbart att han egentligen är en ettåring. Men han är en ettåring i en gubbes skepnad och vilket barn som helt kan känna igen sig i honom. Det handlar inte om hur gubbar i allmänhet har det.

Pärmen till bilderboken "Den förträfflige herr Glad" av Malin Kivelä och Linda Bondestam.
Pärmen till bilderboken "Den förträfflige herr Glad" av Malin Kivelä och Linda Bondestam. Bild: Schildts förlag Malin Kivelä,Linda Bondestam,Bilderbok

– Så finns det böcker som Vesta-Linnéa och monstermamman som tydligt har två perspektiv, mammans perspektiv och barnets perspektiv och den bygger på att barnet också ska förstå mamman. Att det är inte bara är så att mamman förstår barnet. Det här är lite mera ovanligt i bilderböcker och jag tror att det är en orsak till att de har varit populära bland föräldrar. Det är ett sätt att förklara för sina barn: så här reagerar jag med vrede.

Det talas om den visuella vändningen vid millennieskiftet. Vad handlar det om?

– Det handlar om många saker, bland annat om trycktekniken som blev billigare och den digitala tekniken som slog igenom då och gjorde att människor började leva sitt liv på nätet. Barn fick pekplattor och datorer och lärde sig läsa bilder allt bättre.

– Det handlar också om uppskattningen av och statushöjningen för illustratörer och här inverkar isynnerhet ALMA priset (Astrid Lindgren Memorial Award) som ofta har gått till bilderboksskapare som Isol (eg. Marisol Misenta) och Shaun Tan, sådana som först har varit illustratörer och sedan blivit författare.

– Hela beteckningen illustratör har blivit gammalmodig, tycker jag.

Som en filmregissör

– Jag har någon gång jämfört illustratörens uppgift med vad en regissör gör för en film. De gör scenografin, själva världen, kostymerna, avgör hur skådespelarna ska se ut och bete sig. Texter som kan vara ganska abstrakta binder de ihop till en hel värld. Det är mycket mera än att illustrera en annans text. Det är ganska sällan man numera gör så att ”här är en text och så ritar du lite bilder till”. Eller så har jag egentligen aldrig jobbat.

Tidigare var det ofta så att författaren fick hela royaltyn och illustratören en klumpsumma. Så var det till exempel med Astrid Lindgren och Ingrid Wang Nyman som illustrerade böckerna om Pippi Långstrump på 1940-talet.

Toves skugga

– Litteraturforskaren Janina Orlov har talat om att en generation blev ”muminifierad” av Jansson och hennes bilderbok Hur gick det sen? som utkom 1952. Alla illustratörer jag känner har influerats av henne på något sätt. Tove Jansson dog 2001 och att det blev en ny våg för bilderboken då är ganska logiskt. Det behövs hela tiden nya barn- och bilderboksförfattare för att dagens barn ska få läsa böcker som handlar om just deras tid. Även om böckerna inte är samtidsrealistiska så är de förankrade i den tid de är skrivna i.

pärmen till vildare, värre smilodon
pärmen till vildare, värre smilodon Bild: Förlaget vildare, värre smilodon

De första orden att njuta av

Språket kan ibland vara svårare i bilderböcker än i de första mellanåldersböckerna eftersom krångliga ord kan förklaras av den vuxna som läser. Barn har också olika språklig nivå och där har Sara resonerat att ett rikt och varierat språk är viktigt.

– För den finlandssvenska kulturen är språket livsviktigt och då har barnböckerna en nyckelroll. Om du inte får ett starkt förhållande till språket som barn så kanske du inte någonsin börjar läsa finlandssvenska böcker och det tycker jag att förlagen tidigare inte funderade så mycket på, utan tog det för givet. Förlagen resonerade kanske att det är acceptabelt med en utgivning utan böcker som vänder sig till den delen av ett barns uppväxt. Det tycker inte jag. Upplästa böcker blir en grund för ens språk och ett slags känslominnen.

Platta eller bok?

Hittills har bilderböcker sålt bra uttryckligen som pappersböcker, som föräldrar läser för sina barn. Med en e-bok blir det lätt hänt att man bara sätter pekplattan i barnets händer och då går någonting förlorat. Du kan inte ställa frågor till en pekplatta.

Hur bilderboken kommer att se ut i framtiden är svårt att förutspå. E-boken kommer förmodligen att föra bilderboken närmare animation och olika möjligheter att interagera med texten. Det som förhoppningsvis inte går förlorat, när det gäller bilderböcker för barn, är mötet mellan en vuxen som läser högt och barnet som lyssnar medan det ser på bilderna. I det mötet formas en framtida läsare.

Vad tycker du bäst om att läsa för ditt barn? Har ni favoritförfattare och -illustratörer som ni återkommer till? Vill barnet läsa samma bok om och om igen? Dela gärna med dig av era bästa boktips till #bärtilsbokklubb!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje