Hoppa till huvudinnehåll

Fasornas fångläger i Dragsvik skildras i ny bok

Historieläraren och författaren Sture Lindholm ger ut en bok om fånglägret i Dragsvik.

Boken Fånglägerhelvetet Dragsvik - Massdöden i Ekenäs 1918 beskriver de röda fångarnas öde i de tidigare ryska kasernerna.

Efter inbördeskriget förlades omkring 10 000 fångar till Ekenäs och på bara ett par månader avled mer än 3 000 av dem. Det gav upphov till Finlands största massgrav och väckte också internationell skandal.

- På något sätt känns det som om det här fånglägret i Dragsvik är förhållandevis okänt och sällan behandlat, åtminstone på finlandssvenskt håll. Vi har nog förträngt det, åtminstone här på det lokala planet. Jag vågar påstå att största delen av Ekenäsborna aldrig besökt minnesmärket och massgraven på åsen.

minnesmärke
Minnesmärket vid massgraven i Ekenäs. minnesmärke Bild: Yle/Monica Slotte Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,garnisonen i dragsvik

Minnesmärket kom till på kommunistiskt initiativ från Helsingfors och ortsborna har inte tagit det till sig, bedömer Sture Lindholm.

- När man skrev Ekenäs stads historia på 1960-talet omnämndes fånglägret inte med ett enda ord. Det kommer först på 1990-talet med Henrik Cederlöf, då först var tiden mogen.

I juli 1918 avled i medeltal 30 personer dagligen i lägret. De ligger begravda på åsen utanför under tre rader av rosenbuskar.

Snabba ryck att bygga läger

Militärbasen i Dragsvik uppfördes av den ryska militären 1911-1913. Ryssarna fruktade en tysk landstigning vid en eventuell konflikt i Östersjön.

Våren 1918 lämnades området vind för våg strax innan tyskarna anlände. De vita segrarna hade tagit omkring 75 000 röda fångar som skulle inhysas någonstans. Då kom de tomma kasernerna väl till pass.

karta över lägerområde
Området som utgjorde fångläger är inhägnat med rött . karta över lägerområde Bild: Riksarkivet Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,fånglägerhelvetet dragsvik-massdöden i ekenäs 1918

Fånglägret i Ekenäs kom till på väldigt kort varsel. Också det är en bidragande orsak till att det gick som det gick, säger Sture Lindholm.

- Första gången myndigheterna noterade att man tänkt sig ett läger i Dragsvik var den 18 maj 1918. Den 23 maj kom 300 arbetsfångar hit från Sandhamn tillsammans med ett par hundra vakter från Björneborgs regemente. De hade som uppgift att försöka göra ett fångläger av de här kasernbyggnaderna. Fem dagar senare kom de första fångtransporterna. Ingen hängde riktigt med i svängarna.

Det fanns ungefär 67 byggnader på området och det var bara en del av dem som sedan gjordes till fångläger, från den gamla lägerporten österut. Största delen av byggnaderna finns kvar ännu idag.

Borrar vidare kring 1918

Sture Lindholm har tidigare skrivit om vad som hände i Västnyland kring 1918. Nu går han vidare och fokuserar speciellt på fånglägret.

Den nya boken är ett resultat av idog arkivforskning, bland annat på Riksarkivet där också Krigsfängelseväsendets arkiv och Frihetskrigets arkiv finns.

Lindholm har också studerat en rik mängd minnesanteckningar på Arbetararkivet och Folkets arkiv i Helsingfors samt bekantat sig med privata samlingar och minnen.

I boken citeras ögonvittnesskildringar som vittnar om verkligheten i lägret.

- Flera av fångarna hade redan suttit fängslade under hela kriget. De var utmärglade och sjuka redan när de kom hit. I de här trånga miljöerna började sedan sjukdomarna sprida sig fullständigt okontrollerat. Det var också en fråga om livsmedelsbrist och svält.

text på tegelvägg
Skällsordet Punikki, rödgardist, inristades 1919. text på tegelvägg Bild: Yle/Monica Slotte Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,garnisonen i dragsvik

Efter inbördeskriget satt var femtionde finländare fängslad i olika läger. Dragsvik hade inte flest fångar men den överlägset högsta dödligheten.

- Jag ville ta reda på varför lägret kom till och vilka fångarna var, hurudana förhållanden de levde under och varför allting sedan urartade i en enda katastrofal massdöd som i praktiken blev den största humanitära katastrofen i modern tid i Finland. Det finns en historia här som är värd att bli berättad.

Såhär skriver lägerläkaren Toivo Ellilä den 12 juni 1918:

- Vad tjänar det till med någon sjukvård och läkarverksamhet här när det inte finns mat. För att inte tala om sjukhusmat. Någon plats att placera patienterna. För att inte tala om sängkläder och dylikt. Flera fångar ber att de ska skjutas hellre än att svältas till döds här.

gammal blankett
Veckorapport från fånglägret i juni 1918. gammal blankett Bild: Riksarkivet Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,garnisonen i dragsvik

De omänskliga fångtransporterna skedde med tåg genom Finland och förde med sig fångar bland annat från Gamlakarleby, Brahestad och Närpes.

Den nuvarande stabsbyggnaden vid Nylands brigad kom därför att kallas för Närpeskasernen. Här isolerades genast fångarna därifrån som alla hade insjuknat i rödsot.

Den så kallade Kokkolakasernen stod tom vid ankomsten och togs i bruk av 700 fångar från norra Österbotten.

Fången Karl Henriksson, nyss anländ från Viborg, bevittnar Kokkolafångarnas ankomst till Dragsvik.

" ...Det är en samling levande lik, som hämtas för att öka fångarnas antal. Det är lätt att finna att deras dagar är räknade. De rör sig framåt långsamt, långsamt, fot om fot tas deras stapplande steg. Ögon och bröst är insjunkna, lemmarna uppsvällda..."

Omänskliga förhållanden

Den långa Östra kasernen användes som fånglogement genast från början av juni 1918. Båda våningarna var fullbelagda med rannsakningsfångar. Efter att man utrett deras eventuella skuld och kommit igång med statsförbrytelsedomstolarna skulle fångarna dömas, antingen till villkorliga straff eller längre tukthusstraff.

Kasernens övre våning gjordes sedermera om till tukthus.

- Förhållandena där blev ännu jävligare än på andra håll i området och verkligt vidriga.Tukthusfångarna fick inte komma ut och beblanda sig med de andra utan hölls inspärrade i sommarhettan.

Allmänt taget var det ont om mat och uselt ställt med hygienen i lägret. Fångarna fick inte gå ner till stranden för att tvätta sig och hade heller inga byteskläder.

två män på  militärområde
Kaptenlöjtnant Marko Nieminen vägleder författaren på garnisonen. två män på militärområde Bild: Yle/Monica Slotte Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,garnisonen i dragsvik

Sture Lindholm tittar runt tillsammans med avdelningsofficer, Kaptenlöjtnant Marko Nieminen.

- Den här byggnaden var på ryska tiden en kombinerad kyrka och matsal och den första byggnad som uppfördes av ryssarna. Under fånglägrets tid fanns här ett tillfälligt apotek, berättar Lindholm.

tegelbyggnad
Kyrka, matsal och apotek i en och samma byggnad. tegelbyggnad Bild: Yle/Monica Slotte Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,ryskakyrkan

En nuvarande lagerbyggnad fungerade som bastu under fånglägertiden och användes då för desinficering.

Det fanns tillfälligt mellan 600 och 700 kvinnor i en kasern innan de fördes vidare till Sandhamn. Efter det fanns det inga kvinnliga fångar i Dragsvik.

Vandring för allmänheten

Sture Lindholms bok Fånglägerhelvetet Dragsvik - Massdöden i Ekenäs 1918 lanseras på Soldathemmet i Dragsvik tisdagen den 23 maj klockan 18.30. Efter författarens presentation har allmänheten möjlighet att bekanta sig med det gamla fånglägerområdet under en guidad rundvandring på garnisonen.

Den som är intresserad att delta bör ha med sig identitetsbevis och anmäla sig till författaren på förhand. Det är ingång vid gamla porten.

Boken ges ut av bokförlaget Proclio.

Citatet av lägerläkaren Toivo Ellilä korrigerades tisdag 23.5 klockan 10.37.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland