Hoppa till huvudinnehåll

Alex Fager: Hjälp farmor med public service

Alex Fager
Alex Fager Bild: Svenska Yle alex fager

Då kronprins Haakon gifte sig med Mette-Marit 2001 sändes den kungliga paraden live på tv. Det var en stor dag i min farmors liv. Hon älskade de nordiska kungahusen. Farmor hade bänkat sig framför tjock-tv:n i sin lägenhet i Helsingfors och laddat upp med rönnbärskarameller och te.

Hon tryckte på den gröna knappen men allt hon såg i rutan var myrkrig. Farmor ringde mig. Det gjorde hon alltid då tekniken strulade. Den här gången kunde jag komma på direkten.

En halvtimme senare rullade det kungliga följet genom Oslo också på min farmors tv-apparat (antennsladden satt löst). Farmor vred upp volymen på tv:n och bjöd på te.

“Ska jag stänga balkongdörren, så behöver du inte ha så hög volym?” Frågade jag. “Nej”, svarade farmor. “Jag vill få en så äkta känsla av paraden som möjligt”.

Oro kring Yle Fems nya granne

Då president Mauno Koivisto, på Kristi himmelsfärdsdag, ger sig ut på sin sista resa är Svenska Yle med. Den här gången kan vi erbjuda mer än en tv-sändning.

Det blir artiklar, radio, livestreamar och förstås stannar ljudet och bilden kvar på Arenan för alla att se närhelst de så önskar.

Om min farmor hade varit i liv idag hade hon varit precis lika orolig som många av våra äldre är just nu. Oron riktar sig i första hand mot tv:n och den nya gemensamma kanalplatsen, Yle Teema & Fem.

Oron tar vi på allvar. Det här är en stor och viktig fråga för oss på Svenska Yle och en fråga som ofta hamnar i skuggan av diskussionen kring de yngres medievanor.

Överlevnadsfrågan inte en diss mot äldre

“Yle har ansvar också för seniorerna som på svenskspråkigt håll är särskilt beroende av Yle Fem-sändningarna i traditionell tv. Jakten på en ung publik, som har flera alternativ att välja emellan, får inte leda till beslut som skadar den äldre publiken”, skriver Björn Sundell för tankesmedjan Magma för ett halvår sedan.

Sundell har förstås rätt. Visst är det så att de unga har mer att välja emellan. Just nu väljer de ändå i allt större grad annat än Yle.

Det här är överlevnadsfrågan som sysselsätter public service här hemma och på många andra håll.

Alla äldre ska inte dras över samma kam

För de äldre är tillgängligheten av avgörande betydelse. Samtidigt får vi vara noga med att betona att inte allas far- eller morföräldrar är dåliga på internetbaserade tjänster eller ny teknik.

Siffror från Statistikcentralen ger vid handen att nästan åtta av tio i åldersgruppen 65-74 använder internet. I åldersgruppen 74+ är motsvarande siffra 31 procent.

Användandet av internet i de högre åldersgrupperna ökar i ungefär lika rask takt som under 35-åringarna lämnar traditionell tv till förmån för on demand-tv.

Nu kan man förstås argumentera för eller mot internets genomslagskraft. Om man kan använda internet för att betala räkningar innebär det inte automatiskt att man kan använda Yle Arenan. Eller att 31 procent faktiskt är mindre än en tredjedel av alla över 74 år.

Kan public service låta bli att förändras?

Det är därför som public service också har ett ansvar i att hjälpa våra äldre med tekniken och klicken. Det försöker vi göra bland annat genom att göra instruktionsmaterial, videon och genom att träffa så många vi kan.

Frågan är ändå om det är Yles skyldighet att inte förändra någonting alls för att, som Sundell skriver, jakten på de yngre inte får ske på bekostnad av de äldre.

Det är här Sundell ser framför sig hur servicen blir sämre med en delad kanalplats. Det är också här som min och Sundells syn skiljer sig.

Om public service inte utvecklas och tar sig an nya former i enlighet med publikens förändrade medievanor, då är oberoende media på fallrepet. Och i förlängningen demokratin.

Innehållet intakt

Med tanke på hur ni och vi använder media idag och det faktum att pengarna inte blivit fler, utan tvärtom, så tror jag att Yles modell med en gemensam kanalplats där Svenska Yles utbud förblir mer eller mindre intakt, ändå känns rätt snäll och ganska rätt i tiden.

Det samma gäller den förnyelse som gjordes på Yle Vega förra hösten.

Det tråkiga är förstås att vi inte längre kan erbjuda SVT World i sin helhet. Också om vi kan erbjuda de största tittarsuccéerna från SVT så är det en klen tröst för dem som saknar till exempel svensk morgon-tv.

Här hjälper tyvärr inte ens internet, då upphovsrätter sätter stopp för distribution av programmet utanför Sveriges gränser.

Också du kan hjälpa

Då det gäller våra äldre kan vi däremot alla hjälpas åt. Internet, och i det här fallet Arenan, är en skattkista också för den äldre tv-entusiasten.

Min uppmaning till alla är alltså att ta emot farmors samtal då det kommer.

Visst gör du det?

Alex Fager, strategi- och publikchef samt mediepoddare
Också den Finlandssvenska mediepodden hittar du på Arenan