Hoppa till huvudinnehåll

Hon är den finlandssvenska bilderbokens stjärna

Barnboksillustratören Linda Bondestam med Bärtils bokklubbs logo
Linda Bondestam. Barnboksillustratören Linda Bondestam med Bärtils bokklubbs logo Linda Bondestam,bärtils bokklubb

Den finlandssvenska bilderboken lyser och mår bra och som den största stjärnan lyser illustratören Linda Bondestam. Mikaela Weurlander frågar sig varför det behövs stjärnor, och träffar både barnboksforskare och Linda Bondestam.

Linda Bondestam sitter vid datorn på Kabelfabriken i Helsingfors. Skrivbordet är placerat under fönstret. På väggarna hänger bilder ur olika böcker, på bordet ligger skisshäften pennor och telefonen. Scannern surrar till med jämna mellanrum. Först ritar hon för hand och sedan scannar hon in bilden på datorn. Annars tystnad. Men efter en stund, en annan scanner. Bredvid Linda, under rummets andra fönstret sitter kollegan och vännen Jenny Lucander.

Linda Bondestam illustrerar vid datorn tillsammans med Jenny Lucander
Jenny Lucander och Linda Bondestam i arbetsutrymmet på Kabelfabriken. Linda Bondestam illustrerar vid datorn tillsammans med Jenny Lucander Bild: Henrik Leppälä Linda Bondestam,jenny lucander

- Jenny är en otroligt begåvad illustratör och min väldigtväldigt goda vän. Vi brukar sitta tillsammans här om dagarna och illustrera sida vid sida. Och det betyder jättemycket att ha henne här. Ofta är vi varandras bästa redaktörer och kritiker.

Barnboksforskning i Åbo

Om det är på Kabelfabriken som många finlandssvenska bilderböcker illustreras, är det i Åbo som kritiken och forskningen finns. Litteraturvetenskapliga institutionen har aktiva forskare inom barnbokslitteraturen och har den mesta undervisningen i ämnet i Finland.

Det är barnlitteraturforskarna Mia Österlund och Maria Lassén-Seger som kallar Linda Bondestam för den finlandssvenska bilderbokens stjärna, och som den som ”axlar Tove Janssons mantel”.

- Lindas bildvärld blir bara rikare och rikare, berättar Maria. Kanske är det för att hon har fått jobba mycket och med olika författare. Nivån var hög i början men den blir bara högre. Det är som om hon söker och söker, och för varje projekt hittar hon något nytt.

Barnlitteraturforskarna Mia Österlund och Maria Lassén Seger
Linda Bondestam har kallat forskarna Mia Österlund och Maria Lassén-Seger för ”Drakarna från Åbo”. Barnlitteraturforskarna Mia Österlund och Maria Lassén Seger Bild: Mikaela Weurlander maria lassén-seger

Men hur skulle man då karaktärisera en bra bilderbok?

Linda Bondestam menar att ”illustrationerna ska vara gjorda på största allvar, och de ska vara konstverk”.

- Det är viktigt att illustratören är en bra berättare. Man måste kunna berätta en saga i bild. Det är litet som att göra teater eller film. Och det är det som är illustrationskonst. Annars skulle man kanske vara konstnär och måla tavlor istället, men en bilderboksillustratör vill berätta någonting.

- En bra bilderbokstext ska vara en fantastisk historia, men det är viktigt att författaren också vill göra en bilderbok och inte säger för mycket i texten. Det är svårt att illustrera en bok bra om texten är för beskrivande. Jag vill kunna använda min fantasi. Jag vill inte ha så mycket begränsningar, utan jag vill kunna gå precis så långt som jag vill i mina bilder. Jag vill att de ska vara mycket mer än en prydnad.

Om förhållandet mellan text och bild

Mia Österlund konstaterar att man nuförtiden hellre talar om bilderboksskapare än om illustratör, ”eftersom bilden i bilderboken har en så stor betydelse för helheten”.

Linda Bondestam i profil
Linda Bondestam i profil Bild: Henrik Leppälä Linda Bondestam

Linda Bondestam fortsätter:

- Jag tycker att texten är som ett slags startpunkt och det är jättetrevligt att ha den där, sen tycker jag mest om att jobba med texter som inte beskriver karaktärer eller miljöer.

Ofta skriver författaren en text, förlaget bestämmer sig för att ge ut den och bestämmer en tidpunkt för utgivningen. Sedan kommer illustratören in i bilden. Och för boken finns en deadline.

- Ibland tänker jag mig att det är jätteskönt att vara författare och att de säkert är hemma i ett lugnt rum. Sitter i en skön fåtölj, äter choklad och så skriver de i all sköns ro sina texter. För det är ofta så att de inte har en deadline, utan får skicka in texten när de tycker att den är färdig.

Har det hänt att du inte har hunnit bli färdig?

- Jag har alltid blivit färdig, men 100 gånger av 100 är det i sista minuten före deadline, skrattar Linda. Med tiden har jag märkt att det inte är bra att ta på sig för många projekt. Det är bättre att koncentrera sig på en bok i året, högst två kanske, så nu försöker jag göra mindre och mindre.

Har gett ut 24 böcker

Linda Bondestam har gett ut över 20 bilderböcker och många av figurerna i böckerna är kända karaktärer, sådär som Herr Glad och fröken Citron, Businnan och alla hennes kompisar, Bröderna Pixon, Varelsen, Diktatorn m.fl.

Pärmen till bilderboken "Bröderna Pixon och tv:ns hemtrevliga sken" av Malin Kivelä och Linda Bondestam.
Pärmen till bilderboken "Bröderna Pixon och tv:ns hemtrevliga sken" av Malin Kivelä och Linda Bondestam. Bild: Schildts & Söderströms förlag Malin Kivelä,Linda Bondestam,Bilderbok

Linda har jobbat med många författare, det handlar om namn som Ulf Stark, Annika Sandelin, Malin Kivelä, Minna Lindeberg och Stella Parland, eller med systrarna Tiina och Sinikka Nopola på finska.

Lindas stil har enligt Maria Lassén-Seger förändrats, från att tidigare ha varit mer dekorativ till det mer berättande. Det kan också ha att göra med hur mycket bildskaparen får vara med i processen. Maria funderar över att Linda alltid jobbar tillsammans med en författare, men hon hämtar alltid med sig sin egen stämpel.

Till hösten kommer en ny bok om den feta ponnyn Rosabel som Malin Kivelä har skrivit texten till. I fjol kom den prisbelönta djurboken tillsammans med Ulf Stark, Djur som ingen sett utom vi, och en ny bok är i planeringsskedet tillsammans med Annika Sandelin.

Arbetet mellan illustratör och författare kan se olika ut.

”Businnan” finns i verkligheten hemma hos författaren Annika Sandelin. Annika bjöd hem Linda för att hon skulle kunna bekanta sig med kramdjuret Businnan och alla de andra djuren som fanns i berättelsen. Linda blev förskräckt och menade att det värsta hon kan tänka sig är att rita av någons ”plastdockor”, men sen gick det också så att Linda blev inspirerad och ritade många fler djur än vad som ursprungligen fanns i berättelsen.

- Jag tycker att fordon är hemskt svåra att rita. Cyklar bakifrån kan jag inte tåla att rita, om man sen ännu ska ha någon på pakethållaren så blir de riktigt svårt.

Gillar att rita fantasidjur

- Lättast att rita är säkert olika fantasidjur, det tycker jag jättemycket om. Och det fick jag göra mycket i Djur som ingen sett förutom vi, så det var litet av ett drömprojekt.

Om texten ofta fungerar som en startpunkt för Linda Bondestam, var det med den prisbelönade boken Djur som ingen sett utom vi från början litet annorlunda tänkt.

Linda Bondestam öppnar sin utställning i Umeå
Ulf Stark och Linda Bondestam presenterar "Djur som ingen sett utom vi" under prisutdelning i Umeå. Linda Bondestam öppnar sin utställning i Umeå Bild: Henrik Leppälä Linda Bondestam

- Ulf och jag hade gjort en bok som hette Min egen lilla liten, och funderade på vad vi kunde göra till nästa. Då sa jag åt Ulf att jag gärna tecknar fantasidjur och gärna skulle göra en bok med många fantasikaraktärer. Han tyckte det var en bra idé och sade att jag kunde gå hem och rita en massa djur och sen skicka dem åt honom, och så skulle han illustrera dem med text.

- Men sen var jag så upptagen så jag hann inte göra de här bilderna innan han blev inspirerad och skrev alla dikterna, men samtidigt så var det roligt för dikterna beskriver inte alls miljöerna och inte heller hur djuren ser ut.

En bild blir till av färger och servetter

Lindas bilder är ofta gjorda som ett slags kollage.

- Jag brukar teckna och måla mina ytor för hand, men ofta använder jag också papper som jag har hittar på olika ställen. Det kan vara servetter eller tidningar eller bussbiljetter, vad som helst.

- Jag bygger upp mina bilder så att det är en massa olika fragment, nästan som ett pussel, där bitarna är olika lager. Jag flyttar på eller byter ut de här lagren tills de fungerar.

- Ofta försöker jag få fram så lysande färger som möjligt. Det kan vara en bild som är helt grå, men så finns det någonting som skiner på något ställe.

Maria Lassén-Seger menar att det utmärkande för Linda Bondestams bilder är hennes sätt att använda färger. Hon reflekterar över hur det har förändrats, från att ha en stil som en ”glad kolorist” till att använda också dovare färgskalor.

Själv menar Linda att det är viktigt för henne att få färgerna att lysa. Även i böcker som Min egen lilla liten och Bröderna Pixon där färgskalan många gånger går i grått eller brunt, finns den lysande färgen ändå med på något sätt.

- Redan som barn har jag funderat på hur jag ska få färgerna att lysa så mycket som möjligt. Jag har tillbringat många somrar på en ö i yttersta skärgården där det egentligen är ganska kargt, men sen just under sommaren är det en massa blommor som plötsligt slår ut. Renfana till exempel, eller något bär. Hönsbär. De kan vara knallröda mot en annars grå strand och det tycker jag är jättefint. Det är kanske där jag har börjat fascineras av färger.

Nu har Linda hittat en ny teknik. Hon fotograferar.

- Jag har fotograferat en massa ytor för att göra mulen och strumporna. Jag tror att det var en vägg som jag fotade på Slottet i Stockholm, jag tror det var en marmorvägg.

Linda Bondestam illustrerar vid datorn
Linda Bondestam i arbete. Linda Bondestam illustrerar vid datorn Bild: Henrik Leppälä Linda Bondestam

- Hästens ben är på olika lager så att jag ska kunna flytta på dem ännu. Det är lätt om man bara ska göra den här hästen en gång, men om man ska göra den flera gånger måste man komma ihåg exakt vad man har använt. Annars blir det problem.

Prisbelönt bok tillsammans med Ulf Stark

I mars fick Linda Bondestam tillsammans med författaren Ulf Stark ta emot Snöbollen-priset för årets bästa svenska bilderbok.

Linda Bondestam och Ulf Stark får priset Snöbollen för bästa svenska bilderbok
Prisutdelning i Umeå. Ulf Stark och Linda Bondestam. Linda Bondestam och Ulf Stark får priset Snöbollen för bästa svenska bilderbok Bild: Henrik Leppäla Linda Bondestam,Ulf Stark

- När jag började på Djur som ingen sett utom vi var jag först väldigt inspirerad av naturhistoriska illustrationer.

- Jag tänkte att jag skulle besöka naturhistoriska museet och sedan gå hem och teckna ännu vildare, men många av de här kräken och krypen var egentligen så underliga att man inte kunde tro att de var sanna. Det var en ganska svår uppgift att överträffa naturen.

- Jag tyckte att det var trist att försöka teckna av de här djuren, så ganska snabbt började jag studera museibesökarna istället och försökte lista ut hur deras inre djur såg ut, det där själsdjuret, ens sanna jag som finns där långt inne. Och det var så jag kom igång med det här bokprojektet.

Linda bondestam på naturhistoriska museet
"Sen fanns det några fåglar som hade ofattbart långa tår. När jag såg tårna tänkte jag att ingen sku tro att de fanns såna där tår på riktigt om dom såg dem på min teckning". Linda bondestam på naturhistoriska museet Bild: Henrik Leppälä Linda Bondestam

Historien om Rosabel
Det arbete som Linda jobbar med då vi träffas, är historien om Rosabel, en bok med text av Malin Kivelä som kommer ut på hösten.

- Det handlar om en liten tjock ponny, Rosabel. Hon bor på ett stall med en massa långbenta tjusiga hästar som är skickliga på att galoppera, men antagligen då ganska tråkiga och malliga.

- Först tycker man kanske lite synd om Rosabel, men sen får hon en spännande vän och de rymmer ur den här hästhagen och då får hon vara med om en massa spännande äventyr som de här fåniga hästarna aldrig har varit med om. Läsaren märker kanske att allt i världen inte handlar om att ha ett par långa snygga ben, och om att hoppa högst.

- Jag har aldrig förr gjort sådana litet flickiga bilder som ska vara 100 procent ljuvliga. Jag har också tänkt på böcker som jag själv tyckte om som liten. Vissa handla om älvor, och sen tyckte jag om Allra käraste syster av Astrid Lindgren, om ett par tvillingar som rider genom en mörk hemsk skog på hästar. Den bilden har varit tydlig i mitt huvud.

Linda Bondestam illustrerar vid datorn
Linda och Rosabel. Linda Bondestam illustrerar vid datorn Bild: Henrik Leppälä Linda Bondestam

- Det är den här realistiska världen som jag har mest problem med och det finns ganska många element som måste vara med. Det finns säkert tio olika hästar som alla ska ha ett eget uttryck.

- Men jag tror inte det är något problem bara jag löser det här med ögonen. Man får inte ge upp. Jag måste bara våga vara modig och se det som ett konstverk och inte tänka för mycket på vad andra vill, varken de som ska läsa boken eller någon annan.

Tillbaka till arbetsrummet

Hur viktigt är det då att den finlandsvenska bilderboken har en stjärna? Mia Österlund svarar med att ”en stjärna ökar intresset och drar med sig andra, och skapar en scen för bilderboken”.

- Den finlandssvenska bilderboken är ett fenomen som fick sin start vid millennieskiftet, och den första bildskaparen som förlagen satsade på var Linda Bondestam.

Som en ny stjärna på den finlandsvenska bilderbokshimmeln nämner Mia Österlund Jenny Lucander.

- Där sitter de bredvid varandra på Kabelfabriken dagarna i ända och plockar turvis på sig pris efter pris för sina böcker.

Linda Bondestam och Jenny Lucander i arbetrummet med ryggarna mot kameran
Linda Bondestam och Jenny Lucander i arbetrummet med ryggarna mot kameran Bild: Henrik Leppälä Linda Bondestam,jenny lucander

Fler pris kan vara på kommande. I höst delas Nordiska rådets barn och ungdomslitteraturpris ut. Finland har nominerat Jenny Lucander som sin priskandidat, och Sverige har nominerat Linda Bondestam.

Tipsa gärna om dina egna barnboksfavoriter - författare, böcker och illustratörer! Hashtagen är #bärtilsbokklubb

  • "Kvalitén på inomhusluften i Gammelbacka skola är normal"

    Skolan kommer att renoveras under hösten.

    Enligt en rapport om renoveringsbehovet av Gammelbacka skola konstaterades ventilationskanalerna i huvudbyggnaden vara i gott skick. Dessutom konstaterades det att luftkvalitén låg på normal nivå.

  • "America first får inte bli Europa sist"

    Nya sanktioner kan hota jobb inom EU.

    Europeiska jobb är i farozonen när amerikanska parlamentariker vill slå president Trump på fingrarna i Rysslandsfrågan. Intensiv lobbying utövas för att mildra effekterna. Ledamöterna i senaten och representanthuset vill statuera ett exempel. Sanktionerna mot Ryssland ska ensidigt skärpas.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje

  • Kaj Kunnas: Hakuna matata strömmar starkt i mitt liv

    Kaj Kunnas om betydelsefull musik och tacksamhet i livet.

    Kaj Kunnas, tidigare sportjournalist, jobbade hela 27 år på Yle. Men efter att han drabbades av en hjärninfarkt lämnade han bolaget i mars 2017. Kaj berättar hur tacksam han är över livet efter sjukdomsanfallet och vilken musik som är betydelsefull för honom, både med koppling till privatlivet och det tidigare arbetslivet.

  • Dick Idman: Små grytor har också öron

    Om barn och hur de tolkar vuxenvärlden.

    Skådespelaren Dick Idman sommarpratar om smått och gott som hörts ur barns munnar. Exemplen är hämtade ur hans egen barndom, hans egna barns och andra barns barndom.

  • Förisvängom tar andan ur både dansare och publik

    Mer än 6 000 folkdansare och spelmän underhåller i Åbo.

    Mössorna guppar, tofsarna gungar och kjolarna svänger vida omkring då mer än 6 000 folkdansare och spelmän nu har invaderat Åbo. Och publiken njuter.

  • Jolanta – det här är operan presidenterna Putin och Niinistö ska se

    Putin får se en rysk opera i Nyslott

    - Rysslands president besöker Finland för att se ett ryskt gästspel, det är ju lite intressant. Det säger musikredaktören och operakännaren Jan Granberg, som berättar vad det är för en opera Rysslands president Vladimir Putin och president Sauli Niinistö ska se tillsammans i Nyslott ikväll.

  • Hur väljs musiken till Yle Vega och Yle X3M?

    Amie Borgar berättar om musiken på Yle Vega och Yle X3M.

    Hur kommer det sig att en viss låt spelas en viss tid på radion och hur väljs det egentligen vilken musik som ska spelas? Det svarar Amie Borgar på. Hon är nytillträdd musikchef på Svenska Yle och ansvarar för musiken som spelas på Yle Vega och Yle X3M.

  • Röda kvinnor höjer sina röster

    Sommarteater kan föra fram både arbetarkamp och feminism.

    Med pjäserna om lumpänglarna vid Oravais fabrik har Annika Åman låtit feminism och arbetarkamp ta plats på sommarteaterscenen. De fabriksarbetande kvinnorna från 1900-talets första hälft har mycket att säga också dagens jämställdshetsarbete.

  • Lina Teir: We see you

    Lina Teir startade "we see you"-kampanjen i augusti 2016.

    Dagens sommarpratare Lina Teir startade "We see you"-kampanjen i augusti 2016. En sång, en demonstration och ett fotografi blev en hel kampanj i protest mot regeringens snäva flyktingpolitik.

  • Per Gessle var kommunalt anställd trubadur och väckte folk ur koma

    Per Gessles är den enda som haft tre karriärer samtidigt.

    Han är en musiknarkoman. Han har levt och andats musik sedan han var barn. Per Gessle är dessutom den enda artisten som har klarat av att hålla tre olika karriärer på gång samtidigt och han har lyckats med dem alla. I synnerhet om man ser på skivförsäljningen. Han startade med Gyllene Tider och då de gör sina comeback konserter så fyller de stora stadionarenor i bästa Springsteen stil.