Hoppa till huvudinnehåll

Magnus Hansén: Jag är besatt av Mt Everest

Magnus Hansén och ett får i hagen.
Också i fårhagen kan man drömma om bergsbestigning. Magnus Hansén och ett får i hagen. Bild: Petter Sandelin/ YLE magnus hansen

Ända sedan jag som trettonåring besteg Nordeuropas högsta berg Galdhøpiggen har jag fascinerats av berg. Och Everest är bergens magnum opus. Ett berg jag drömmer om att bestiga men låter bli.

Till skillnad från Galdhøpiggen som har en turiststuga på toppen där du kan köpa vykort och dricka en kopp varm chocklad medan du avnjuter de vackra norska vyerna i strålande solsken är Everest på randen till atmosfären i den beryktade dödzonen. Där sitter du, trött, illamående och kall och är medveten om det faktum att mängden syre inte är tillräckligt hög för att upprätthålla mänskligt liv.

Vy av Mount Everest
Mt Everest reser sig 8848 meter över havet. Vy av Mount Everest Bild: EPA/NARENDRA SHRESTHA everest

Ändå fascinerar berget så oerhört. Inte bara mig utan tusentals människor som är villiga att riskera sina liv för att känna samhörighet med himlens huvud och universums moder.

När det stod klart att Everest böjer sig för människans viljestyrka blev berget en symbol för den ultimata erövringen.

George Mallory och Andrew Irvine klättrade mot toppen redan 1924. Det är fortfarande oklart om de nådde ända upp eftersom de dog på berget. Genom åren har närmare trehundra personer till dött på Everest och man räknar med att var tionde som klättrar mot toppen stannar där.

Bara i år har tio personer förolyckats. Ändå fortsätter människan likt ett lämmeltåg, fullt medvetna om riskerna, ta sig uppåt. Ofta mot en förtida död.

För att det finns

På frågan varför Mallory i tiderna bestämde sig för att bestiga Everest svarade han kort och koncist: för att det finns.

Ett kort svar, men samtidigt ett självklart svar. Människan har alltid erövrat. Mycket vill ha mer och mest fick Edmund Hillary och Tenzing Norgay den 29 maj 1953. De är de första vi med säkerhet vet att tog sig till toppen och helskinnade ner igen. Och när det stod klart att Everest böjer sig för människans viljestyrka blev berget en symbol för den ultimata erövringen.

Jag drömmer själv om att bestiga berget. Jag har sett på varje dokumentär som gjorts om berget, jag har läst Jon Krakauers skildring av det ödesdigra året 1996 som skördade åtta människors liv. Den människa som fascinerar mig mest är den svenska äventyraren Göran Kropp. Han cyklade från Sverige till Tibet, klättrade upp utan syrgas och cyklade hem igen.

Ibland på kvällarna kan jag slösurfa på vilken utrustning som krävs för att klara av vandringen mot toppen. Efter det tar jag reda på hur mycket de olika äventyrsresebyråerna tar betalt för bestigningen.Och det är dyrt. Du får räkna med att betala runt 50 000 dollar för att bestiga berget.

Jag har studerat de olika lägerområdena och ifall jag blundar kan jag se framför mig det besvärliga Khumbu-isfallet som tar dig vidare mot Stillhetens dal innan du når den farliga Lhotse-väggen. Det här hindren ska du överkomma fall du väljer att klättra via sydostkammen.

En evig dröm

Men jag kommer aldrig att bestiga det. Vissa drömmar ska stanna på just det stadiet. Som en dröm. Då är väntevärdet som störst eftersom i dina drömmar går allt precis som du vill.

När jag i tiderna sprang Stockholm maraton hade jag redan länge innan loppet visualiserat känslan av att komma i mål. Tyvärr motsvarade den faktiska känslan inte alls mina förväntingar. Det var nästan en besvikelse. Och vad gör du sen? När du äntligen nått dina drömmar? Människan älskar att erövra och mycket vill som sagt ha mer. Ibland kan också en evig längtan göra gott.

Dessutom har jag familj och jag vägrar riskera mitt liv för en dröm. För mig är det inte värt det. Men jag förstår om andra tycker det.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega