Hoppa till huvudinnehåll

Korsholmare var med om jordbävning i Nepal - nu bygger han upp drabbad by

Förödelsen i Katmandu är stor efter det kraftiga jordskalvet som drabbade Nepal den 25 april.
Förödelsen i Katmandu var stor efter det kraftiga jordskalvet som drabbade Nepal den 25 april 2015. Arkivbild. Förödelsen i Katmandu är stor efter det kraftiga jordskalvet som drabbade Nepal den 25 april. Bild: EPA/NARENDRA SHRESTHA nepaleser

För drygt två år sedan inträffade en jordbävning i Nepal, omkring 9 000 människor miste livet. Olle Rosenqvist från Kvevlax i Korsholm var på plats i huvudstaden Katmandu då det hela inträffade.

Rosenqvist arbetar med missionsarbete och det var orsaken till att han befann sig i en liten kyrka utanför Katmandus centrum när marken började skaka. Det var den 25 april 2015, klockan var lite före tolv och det var lördag.

- Mitt i allt for strömmen och sedan kände jag hur bänken jag satt på började skaka. Jag har varit med om små jordbävningar så jag tänkte att det går över. Men så märkte jag hur huset började gunga. Då förstod jag att det var dags att ta sig ut, säger Rosenqvist.

Olle Rosenqvist
Olle Rosenqvist. Olle Rosenqvist Bild: YLE/Olle Rosenqvist olle rosenqvist

9 000 dog på en minut

Samtliga 80 personer som befann sig i samma kyrka som Rosenqvist tog sig ut levande. Men det kom ingen ut ur den kyrka som stod 1,5 kilometer därifrån.

- Jag kom ut och hjälpte två små flickor att ta sig ut. Deras mammor sprang ut i panik, det kan man inte beskylla dem för - panik är panik.

När Olle Rosenqvist kom ut ur kyrkan var krafterna slut. Han sjönk ihop på gatan. Runt omkring honom befann sig människor i fullständig panik.

- På en minut räknar man att 9 000 människor dog i Nepal.

Regnade tegel

För Rosenqvist kom paniken först på natten efter det hela.

- Som tur hade jag en nära vän med mig som kunde ta hand om mig och föra mig till den finska ambassaden.

Under efterskalven slog husen mot varandra i gamla stan i Katmandu. Rosenqvist beskriver det som att det regnade tegel. Strömmen var borta och människor sprang i beckmörker undan teglet som ramlade ner på marken.

Rosenqvist var med och öppnade upp en hotellobby dit människorna kunde fly. De bjöd på te och försökte lugna ner människorna.

Räddningsarbetare letar efter överlevande i ett rasat flervåningshus.
Räddningsarbetare letar efter överlevande i ett rasat flervåningshus. Bild: EPA/NATIONAL DISASTER RESPONSE FORCE/HANDOUT HANDOUT EDITORIAL USE ONLY/NO SALES nepal

Psyket skadades

Rosenqvist klarade sig utan fysiska skador så när som på ett uppskrapat knä. Annat var det med psyket.

- Jordbävningen var den 25 april och jag kom hem den 28 på kvällen. Jag var väldigt trasig, traumatiserad. Min arbetsgivare, Missionskyrkan i Finland, hade ordnat med terapeut dit jag fick åka redan följande dag.

Vad var det svåraste du behövde få prata om?

- Jag behövde få gå genom de bilder som återkom nattetid. Jag rusade upp mitt i natten och trodde det var jordbävning igen. Jag behövde få prata genom det efter varje gång.

Rosenqvist säger att han hade tur som hade en flygbiljett hem bara tre dagar efter jordbävningen.

- Det var många utlänningar som inte kunde ta sig därifrån på två, tre veckor. Att då befinna sig i en stad där det är fullständigt kaos. Alla hotell var stängda, det fanns ingenstans att bo. Det är svårt att förstå om man inte är där.

Måste tillbaka till Nepal

Efter att ha varit med om jordbävningen i Nepal visste Rosenqvist att han måste tillbaka. Han förklarar att när man varit med om en katastrof behöver man komma tillbaka för att slippa minnen och det som hänt i själen.

Hur var det att återvända till Nepal första gången efter jordbävningen?

- Jag tog kontakt med mina vänner där och sa att de måste möta mig på flygplatsen, eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera.

Under det första besöket i Nepal efter jordbävningen inträffade några efterskalv.

- Jag hade alltid en vattenflaska framför mig. Det är enklast att se på vattnet i en flaska när det börjar skaka. Då vet man att det är på gång.

- Men det är klart, det fanns en våldsam rädsla. Så pass att jag hade svåra magsmärtor under hela tiden jag var där.

I dag säger Rosenqvist att han kan besöka Nepal utan att få ont i magen.

De fattigaste barnen frös ihjäl

Rosenqvist berättar att kastsystemet är förbjudet i Nepal men att det likväl finns kvar. De fattigaste, de som bara får vidröras av eget folk, har ingen rätt till statlig hjälp.

Människor som vårdas i Katmandu i Nepal.
Människor som vårdas i Katmandu i Nepal. Bild: EPA/NARENDRA SHRESTHA katmandu

Det märkte han tydligt när han återvände till Nepal i februari 2016, alltså knappt ett år efter den ödesdigra jordbävningen.

- Ett år efter jordbävningen kom vi till en by där ingen hade fått någon hjälp. De berättade att deras spädbarn frös ihjäl i december och januari. De hade ingenting. Inget tak över huvudet.

Bygger upp byn igen

Många hus kollapsade i bergen.
En av de fattiga bergsbyarna i Nepal. Det här är inte den by som Rosenqvist är med och bygger upp. Många hus kollapsade i bergen. Bild: EPA/HEMANTA SHRESTHA nepal

Rosenqvist och de han besökte byn med började bygga jordbävningssäkra hus åt byborna. I Finland samlade Rosenqvist in pengar för ändamålet.

- En by på tusen personer fick en helt ny by. I dag har vi byggt 30 hus och vi ska bygga 86.

Rosenqvist har också varit med om att bygga och öppna en skola i byn.

- Alla barn går i skola i dag. Två lärare är anställda och vi har köpt skolmaterial åt barnen.

Annat de gör för byborna är att kvinnorna får gå på kurser. De ordnar kurser med jämna mellanrum och anställer lärare att dra kurserna.

- Det är kurser i barnavård och hygien.

De har också borrat en brunn i byn. Tidigare drack byborna flodvatten. De drack ur samma flod som de själva och djur gjorde sina behov i. Samma flod dit de kastade döda djur för att bli av med dem.

- Nu har de rent vatten och barnen går i skolan. Männen bygger själva husen efter att vi lärt dem hur de ska göra. De är jättestolta, det är första gången de får göra något sådant och får lära sig något.

Kontakt ger värde åt fattig

Rosenqvist har besökt Nepal flera gånger efter den ödesdigra jordbävningen. Senast för bara några veckor sedan.

Vid det senaste besöket kom han i kontakt med en äldre kvinna i byn som de håller på att bygga upp. Det var fråga om en fattig kvinna som inte fått vidröras av någon annan än fattiga i hela hennes liv.

När hon såg hur Rosenqvist lät de fattiga barnen klättra upp i hans famn kom hon och ställde sig en halvmeter i från honom.

- Hon stod och fnittrade. Sedan tog hon ett steg närmare så att vi rörde vid varandra, så skrattade hon hejdlöst. Sedan tog ett steg tillbaka och såg på mig. Sedan tog hon steget närmare mig igen och stod en stund och njöt av att vara så nära någon utifrån att man rörde vid varandra.

Det hade kvinnan aldrig gjort förut.

- Det är en jättestor sak och det ger ett värde åt en människa som hon aldrig haft.

Hur kändes det för dig?

- Det var stort, för jag visste att utan oss skulle det inte ha skett. Det gäller inte bara henne, det gäller en hel by.

Hjälpen har gett hopp

Nepal är ett mycket fattigt land. Invånarna lever i ett land som varit med om flera naturkatastrofer och de kommer troligen att vara med om fler.

- Själva ser de inget hopp. De lever sitt liv i dag.

I byn Rosenqvist är med och bygga upp var 90 procent av invånarna alkoholister före Rosenqvist kom dit.

- Nu börjar en efter annan nyktra till eftersom man ska stiga upp och bygga hus. Man har något att göra.

De som är fiskare i byn får inte gå till marknaden och sälja sin fångst eftersom de är kastlösa.

- Vi har skickat in folk som tar deras fisk och för den till marknaden, säljer den för fullt pris och för pengarna tillbaka till fiskarna.

- Det gör att de har fått en sorts ekonomi, vilket de aldrig haft. I den byn ser man en framtid, men det finns en massa byar.

Många säger därför åt Olle Rosenqvist att det han gör bara är en droppe i havet.

- Då säger jag, tänk om det skulle handla om mig om jag hade det svårt. Tänk vilken stor sak det är för den lilla byn att någon kom och tog tag i deras situation. Nu har de hopp, nu har de en framtid. Nu kommer deras barn att kunna läsa, skriva och räkna och kunna bli en del av ett samhälle.

Nästa resa till Nepal för Rosenqvist blir i oktober.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten