Hoppa till huvudinnehåll

Kapplöpningen till rymdguldet går upp i varv

Konstnärens föreställning av gruvdrift i rymden.
Konstnärens föreställning av gruvdrift i rymden. Konstnärens föreställning av gruvdrift i rymden. Bild: NASA asteroider,gruvdrift

Sanningen må finnas där ute, men det finns fyrken också. I form av guld. Platina. Nickel. Järn. Rodium. Iridium.

Dyrbara metaller flyger omkring i rymden i sådana hiskeliga, hisnande, fullständigt obscena mängder att varenda en människa, katt, hamster och bofink på jorden kunde bli så rik att Joakim von Anka ter sig som en tiggare i jämförelse.

Faktum är att det finns så mycket dyrbarheter där ute att det i praktiken skulle innebära en total planetomfattande marknadskollaps över en natt när inflödet av alla dessa dyrbara metaller skulle översvämma börserna.

Och när jag säger ”rymden” så menar jag förresten inte Alfa Centauri eller Andromedagalaxen, utan här i vårt eget grannskap. Dyrbarheterna flyger bokstavligen förbi jorden dagligen, uppemot tusen gånger per år, i form av asteroider.

Kina ger sig in i leken

Det är i princip bara för någon hugad spekulant att sträcka ut handsken och nappa en av dem i flykten. Och faktiskt, nu tycks Kina bädda för att ge sig in i kapplöpningen till rymdguldet.

Ye Peijian, ledande forskare på den kinesiska akademin för rymdteknologi, talade häromdagen på ett forum för asteroidforskning i Peking, och sade att Kina under de kommande åren ska utreda möjligheterna till att sända robotar eller bemannade gruvexpeditioner till asteroider.

- På lång sikt kommer vi att överväga att använda resurser från asteroider till att bygga infrastruktur i rymden och till att förse framtida interstellära expeditioner med material, säger Ye i en intervju för China Daily.

Ny teknik behövs

Ye menar också att kinesiska forskare och ingenjörer omgående ska börja utveckla den nya teknologi och specialutrustning som krävs för att landa på en asteroid och utvinna prover från den.

Det här inkluderar nya ”högeffektiva elektriska driftsystem”, i praktiken någon sorts jonmotor, och nya satellitbaserade navigationssystem.

Nasa provkör en jonmotor av den sorten som kunde användas till att flytta asteroider.
Nasa provkör en jonmotor av den sorten som kunde användas till att flytta asteroider. Nasa provkör en jonmotor av den sorten som kunde användas till att flytta asteroider. Bild: NASA Jonmotor,Nasa

Nå, allt det här låter ju sådär lämpligt högtflygande och ambitiöst, som någonting man säger som representant för en statlig rymdmyndighet i ett stort land som vill visa sig på styva linan och vara passligt kaxig. Åtminstone hajar nördarna till.

Kapitalisterna hajar till

Men alla vet att om vi ska få ett nytt space race på allvar, om det sedan gäller kolonier på Mars eller asteroidgruvor, så måste först och främst de som sitter på pengarna låta sig övertalas. Riskkapitalisterna. De så kallade marknaderna.

Och nu råkar det sig faktiskt som så att självaste Goldman Sachs, en av världens ledande investmentbanker, tycks ha vädrat morgonluft här.

Business Insider har tagit sig en smygtitt på en nittioåtta sidors rapport som Goldman Sachs har författat åt en kund, och där förhåller sig jättebanken smått lyriskt till tanken på alla dessa rymddollars, och menar att det är fullkomligt realistiskt att tänka sig rymdgruvdrift som en lönande business.

- Medan den psykologiska barriären till att utöva gruvverksamhet på asteroider fortsätter att vara hög, så är de ekonomiska och teknologiska hindren betydligt lägre, säger Goldman Sachs-analytikern Noah Poponak i ett citat från Business Insider.

En stor investering, men ändå inte

Goldman Sachs konstaterar i sin rapport att mineralletarsonder kunde tillverkas för några tiotals miljoner euro per styck, och en rymdfarkost för att åka ut och bogsera en asteroid hem till jorden kunde byggas för överkomliga 2,3 miljarder euro.

2,3 miljarder euro, det låter ju som en massa pengar, men det är en summa som motsvarar en tredjedel av pengarna som har investerats i taxifirman Uber.

Det motsvarar också grovt sett den mängd pengar som man är tvungen att hosta upp för att starta en gruva här hemma på jorden.

Orsaken till att rymdgruvor nu med ens ter sig som realistisk affärsverksamhet är enligt Goldman Sachs rapport att priset på rymdtransporter har rasat på sistone.

Det brukade kosta mer än trettio miljoner euro att skicka upp en astronaut till Internationella rymdstationen med en Sojuz-raket. I dag talar rymdturismföretag som Virgin Galactic om prislappar på omkring 200 000 euro.

Slut på slit och släng-raketer

Också bärraketerna blir billigare hela tiden, främst tack vare att företag som SpaceX och Blue Origin har satsat på återanvändbara raketer, vilket skär ned på priset för en uppskjutning till en bråkdel av vad det kostade förr.

En Falcon Heavy-raket som lyfter.
Återanvändbara raketer utlovar rusch till rymden. En Falcon Heavy-raket som lyfter. Bild: SpaceX Falcon Heavy,SpaceX

Med andra ord, tröskeln för att ta det första, avgörande steget, från jordens yta till omloppsbana, har blivit klart lägre, och det här öppnar helt nya möjligheter.

Och det här har naturligtvis inte bara kineserna noterat. Här hemma i Europa har till exempel Luxemburg öppnat en fond på 200 miljoner euro för att locka till sig rymdgruvbolag som Deep Space Industries och Planetary Resources.

I ett nötskal: Luxemburg hoppas på att bli ”rymdgruvdriftens Silicon Valley”.

Ett hot för världsekonomin?

Men det finns också väldiga risker med storskalig gruvverksamhet i rymden, risker av en smått ironisk sort. Det finns nämligen för mycket rikedomar där ute för att jordens ekonomi ska klara av att handskas med dem.

En enda liten asteroid, stor som en fotbollsplan, kan innehålla platina till ett värde på närmare 50 miljarder euro. Det här motsvarar 175 gånger den nuvarande årliga produktionen av platina här på jorden.

Tvärsnitt av Brahinmeteoriten.
Tvärsnitt av Brahinmeteoriten. Nej, det är inte guld, utan olivinmineral inkapslat i järn. Tvärsnitt av Brahinmeteoriten. Bild: Wikimedia Commons Brahin,pallasite

Ett plötsligt inflöde av så här stora mängder platina skulle däcka ädelmetallsmarknaden fullständigt vilket ironiskt nog skulle få priset på platina att kollapsa och sannolikt få också resten av marknaden att krascha.

Då talar vi alltså om en enda, relativt liten asteroid – småpotatis jämfört med till exempel den 280 kilometer stora bjässen kallad 16 Psyche ute i asteroidbältet mellan Mars och Jupiters omloppsbanor. Nasa förbereder som bäst en obemannad expedition till den.

Flera gånger världsekonomins värde

16 Psyche består till stora delar av järn och nickel, och den beräknas ha ett värde på omkring nio tusen kvadriljoner euro. Det är en nia följd av tjugofyra nollor. Det här motsvarar otaliga gånger värdet på hela jordens ekonomi just nu.

Det säger sig självt att det skulle motsvara att detonera en atombomb på Wall Street om man släppte loss en sådan mängd råvaror på marknaden. Så man kan ju undra varför till exempel Goldman Sachs ändå tycker att det skulle vara en god idé.

Kanske konceptet ”för mycket pengar” helt enkelt inte existerar i en riskkapitalists tankevärld. På samma sätt som amerikanska och ryska generaler inte ser något konstigt med att ha nog med kärnvapen för att utplåna allt liv på jorden flera gånger om.

Råmaterial för en ny ekonomi

Men å andra sidan är det kanske ett lite väl förenklat sätt att se på saken. Dels skulle alla dessa dyrbara råvaror inte välla in över en natt. Att starta upp en gruva är en tidsödande process. Att starta upp en rymdgruva är det i potens.

Och dels så skulle rymdgruvorna knappast betjäna bara jorden, de skulle sannolikt bidra med råvarorna för en helt ny, utomjordisk ekonomi med kolonier på månen, Mars och i omloppsbana runt jorden. De skulle starta en helt ny ekonomi, inte rasera den gamla.

Konstnär föreställer sig rymdskepp vid asteroid.
Konstnär föreställer sig rymdskepp vid asteroid. Bild: Wikimedia Commons asteroider,rymden

För när det kommer till kritan så är det rymdmetaller som också våra nuvarande samhällen bygger på. Asteroiderna är det överblivna råmaterialet från tiden då jorden och de andra planeterna bildades för mer än fyra och en halv miljard år sedan.

När guldet kom till jorden

På den här tiden hade jorden ingen fast yta, vår hemplanet var en kokande boll av glödande lava.

Så de tunga ädelmetallerna, guld, platina och de övriga, sjönk ned i jordens inre innan jordens yta svalnade och stelnade. Det finns där fortfarande, djupt under våra fötter.

Största delen av det guld som vi utvinner och använder numera kom till jorden långt senare, med fallande asteroider, under det så kallade Sena tunga bombardemanget för mellan 4 och 3,8 miljarder år sedan. Samma bombardemang som skapade de kratrar som vi i dag kan se på månens yta.

Och dessa gyllene, kosmiska kanonkulor tog alltså inte slut i och med det här. Det finns fortfarande omätliga mängder av dem där ute och väntar på att någon ska komma och ta vara på dem och fortsätta bygga världar av dem.

En ny guldrusch står inför dörren, fast inte till Alaska eller Lappland den här gången, utan till rymden. Vem är med?

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap