Hoppa till huvudinnehåll

Bärtils bokklubb: Hanna Lundström skriver prasslande poesi för de minsta

Författaren Hanna Lundström.
Hanna Lundström skriver rasselprassel-poesi för nybörjare. Författaren Hanna Lundström. Bild: Cata Portin bärtils bokklubb

I Hanna Lundströms dikter ryter och vrålar dammsugaren av hunger, gammelbastun mumlar minnen och åskan dundrar bam bada bam.

År 2015 utkom Hannas första samling med ”poesi för nybörjare” i Rassel prassel puss där dikterna tar fasta på föremål och företeelser som ett barn kommit i kontakt med såväl i hemmet, som i lekparken och ute i naturen.

I vår är Hanna aktuell med sin andra samling dikter riktade till de allra minsta i Rassel prassel promenad – poesi bland barr och blad där dikterna följer årets rytm från en snögubbe i töväder och vårens första citronfjäril till utflykter i höstskogen och ett träd som sörjer sina förlorade löv.

Hanna började skriva poesi för de allra minsta när hon var mammaledig:

- Jag ville skriva ner saker och stunder i vardagen som jag upplevde tillsammans med den lilla bebisen. Och för mig handlade det om att också försöka se och uppfatta omgivningen med ett litet barns ögon.

Glädje i att skriva fram rim och rytm

Att texterna tog formen av dikter berodde i första hand på att Hanna tyckte att det var roligt och lustfyllt att skriva texter med rim och rytm:

- Jag upplever en stor glädje i själva skrivstunden och jag hoppas att den glädjen i bästa fall vandrar vidare till läsaren och att lässtunden också blir lustfylld.

Hanna berättar att hon ofta tar promenader – både för inspiration och för att komma fram till den rätta rytmen i dikten:

- Ibland har jag en stor lust att skriva men ingen färdig idé att utgå ifrån och då går jag helt enkelt ut och går tills idén dyker upp. I Rassel prassel puss finns till exempel en dikt om en oerhört vacker björk som jag fick syn på i kvällssolen och som jag inte kunde låta bli att nudda vid, och då insåg jag att jag hade en dikt att hämta här. Och jag upplever också att jag inte riktigt är klar med en dikt innan jag kan den utantill, innan jag vänt ut och in på den och fått tag i den rytm jag letat efter. Då hjälper det att gå ut och promenera.

Stammen som ett papper
som har tunnats ut med tiden
som ett brev som någon nuddat
tills det blivit siden
som ett ark med svarta tecken:
prickar, linjer, skåror
gamla ord som gömmer sig
i björkens mörka fåror

Bara fingertoppar vet det,
hur man läser spåren
av ett hemligt språk som björken
skrivit under åren

― ur ”Rassel prassel puss” (2015)

Finurliga och finstämda bilder

Både Rassel prassel puss och Rassel prassel promenad är illustrerade av Maija Hurme som bjuder på såväl finurliga som finstämda bilder till dikterna.

-Jag hittade Maijas första bok Under täcket på biblioteket och blev genast förtjust i hennes sätt att avbilda barn. Det kändes som om vi tänker lika om barndomen, vad den kan vara, vad den borde vara, vad barndomen kan vara såväl i bästa som i värsta fall … Det har varit fantastiskt roligt att samarbeta med Maija och jag blir lika glatt överraskad varje gång över hur hon tolkat en dikt i bild.

Pärmbild till Hanna Lundströms och Maija Hurmes babypoesiböcker.
Pärmbild till Hanna Lundströms och Maija Hurmes babypoesiböcker. Bild: Schildts & Söderströms förlag bilderböcker,lyrik,ordkonst,babypoesi

Dikten i vardagen och vardagen i dikten

Incitamentet till en dikt kan komma från såväl en glad som en skrämmande erfarenhet, och det gäller att vara lyhörd för såväl barnets som för de egna känslorna:

- När du upplever någonting för allra första gången har du ju ingen erfarenhetshorisont att spegla situationen mot, inget att jämföra dina upplevelser med. Det första åskvärdet är det första åskvädret och den allra första gången du råkar ut för det kan det ju te sig oerhört skrämmande. När jag skriver en text om något som är skrämmande tar jag min egen rädsla till hjälp. Jag tror att de flesta känslor känns väldigt lika för både vuxna och barn, även om vi vuxna kan inse att det vi ängslas över är någonting ofarligt.

Bam bada bam
försöker försiktigt
smyga mig fram
men bam bada bam
hur jag än smyger
regelrätt, riktigt
blir det ett bam bada bam

Bam bada bam
det är stegen som stampar
bam bada bam
så klumpigt jag klampar
bam bada bam
det är sådan jag är
jag bullrar och blixtrar
och nu är jag här

― ur ”Rassel prassel promenad” (2017)

Hannas rasselprassel-dikter riktar sig till små barn vars språkutveckling är i sin linda men också till barn på dagis och till elever i de lägre skolklasserna.

- När jag börjar skriva tänker jag inte nödvändigtvis på att jag skriver för barn, utan jag skriver på och så småningom hittar jag fram till något som är ett barnperspektiv.

Hanna har själv jobbat som babypoesi-ledare och hon besöker också ofta daghem och skolor för att berätta om och läsa ur sina diktsamlingar.

- Jag tycker att det är skoj att se vad lärare och elever hittat på med mina texter. I en förskola fick jag se hur man arbetat fram ett program för skolans julfest utifrån en av mina dikter om den första snön.

För att uppmuntra och stimulera ordkonstledare, småbarnspedagoger och föräldrar till att hitta på olika aktiviteter kring språk och dikt har Sydkustens landskapsförbund tillsammans med Folkhälsan tagit fram ett idématerial till Hannas första samling Rassel prassel puss som går att ladda ner på webben.

- För mig är det givetvis jätteroligt att se hur andra har läst boken och att de hittat på olika kreativa saker att göra av och med boken. Jag hoppas att materialet bidrar till att man vågar sig på att leka med dikterna, att man på det här sättet får in dikten i vardagen och vardagen i dikten.

Som en maskros utan rötter
Som en fotboll utan fötter
Som ett nystan utan sticka
Som ett sugrör utan dricka
Som en plättsmet utan panna
Som en trädgård utan kanna
Som en simhall utan vatten
är en lekpark mitt i natten
― ur ”Rassel prassel puss” (2015)

Poesi ofta en stötesten i skolan

Hanna är själv modersmålslärare och arbetar idag med tonåringar i högstadieåldern.

I sitt dagliga arbete får hon se hur många ungdomar upplever att dikter är svåra att ta till sig och att det finns en onödig respekt för poesi:

- Ganska många upplever att de inte förstår sig på poesi. Jag brukar försöka avdramatisera dikten genom att låta eleverna pussla och leka fram egna texter av sönderklippta dikter och utklippta ord från tidningen. Dikt och språk ska ju vara roligt och sinnligt, något som man upplever och njuter av tillsammans. Eller som en 7-årig kille en gång sa till mig: rim är när det låter roligt i öronen.

Det växer ingen knackkorv här
för korv har inga rötter
Här växer endast alla de
som ej har egna fötter
― ur ”Rassel prassel promenad” (2017)

Vad tycker du bäst om att läsa för ditt barn? Har ni favoritförfattare och -illustratörer som ni återkommer till? Vill barnet läsa samma bok om och om igen? Dela gärna med dig av era bästa boktips till #bärtilsbokklubb!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje