Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: The Mummy – brutalt barnsligt bottennapp

Mumien sträcker ut armarna för att sprida skräck.
Med öppna armar. Mumien Ahmanet (Sofia Boutella) må vara hur skrämmande som helst, men varför är hon så elak? Mumien sträcker ut armarna för att sprida skräck. Bild: Finnkino Oy the mummy, sofia boutella

Det finns bra filmer om mumier och det finns dåliga. Och så har vi filmer som The Mummy.

Alex Kurtzmans The Mummy för oss till ett dammigt Irak där strider ständigt pågår. Mitt i kaoset möter vi soldaten/plundraren Nick (Tom Cruise) som tillsammans med sin kompanjon Chris (Jack Johnson) är på jakt efter rikedomar som annars skulle falla i fiendehänder.

I samband med en räd som går över styr borrar en missil upp en krater just på det ställe där den egyptiska prinsessan Ahmanet (Sofia Boutella) begrovs 5000 år tidigare.

Denna skönhet mumifierades levande sedan hon ingått en pakt med djävulen och runt henne byggdes därefter ett aldrig tidigare skådat säkerhetssystem för att garantera att hon aldrig mer skulle slå upp sina farligt vackra ögon.

Men det vet förstås inte driftige Nick som snabbt hittar ett sätt att bärga den tunga sarkofagen som intresserar snygge arkeologen Jenny (Annabelle Wallis). Som i sin tur intresserar Nick.

Låter det patetiskt?

Det är det.

Arkeologen Jenny utanför en militärhelikopter.
Attraktiv arkeolog. Annabelle Wallis spelar Nicks romantiska intresse. Arkeologen Jenny utanför en militärhelikopter. Bild: Finnkino Oy the mummy, annabelle wallis

Var blev äventyret?

En film som The Mummy hör av naturliga skäl hemma i den typ av äventyrsgenre som glatt generationer av Indiana Jones-fans. En genre vars arv förvaltats av allt från de Brendan Fraser-ledda mumiefilmer som var populära kring millennieskiftet till de National Treasure-äventyr som gav Nicholas Cages karriär ett tillfälligt lyft några år senare.

Och långt innan allt detta hade vi förstås den allra första Mummy-filmen från 1932 med Boris Karloff som monstret.

Det fanns således redan ett fungerande ramverk bestående av häftiga sanddyner, vackra arkeologer, giriga skurkar och skuggor från det förflutna och i den borde Tom Cruises actionspektakel rimligen ha funnit sig väl till rätta.

I en behaglig blandning av lättsam humor, starka känslor och kittlande spänning. Med ett stänk av romantik.

Men det gör den inte. Istället skjuter Kurtzman & co sönder alla ansatser till vettig intrig och trovärdiga känslor för att öda tid på ett mischmasch av billiga referenser och barnsliga monster.

Allt lika överdrivet, skränigt och barnsligt. Utom då det blir alldeles för skrämmande och brutalt.

Mumiens skrämmande blick i närbild.
Leende guldbruna ögon? Kanske mumien Ahmanet skulle bli lite gladare om hon fick höra Vikingarna - argare kan hon omöjligt bli. Mumiens skrämmande blick i närbild. Bild: Finnkino Oy the mummy, sofia boutella

Action på övervarv

Redan långt innan premiären har det talats vitt och brett om de fantastiska actionscener som utspelar sig ombord på det flygplan som fraktar sarkofagen.

Medan planet störtar slungas skådespelarna omkring i ett slags tyngdlöst vakuum och effekten är onekligen något utöver det vanliga.

Men när den scenen väl är avklarad är det svårt att skaka av sig känslan av att filmen som helhet landat i ett idémässigt vakuum där ingenting riktigt får fotfäste. Varken karaktärerna eller intrigen.

I ett försök att skyla över bristen på mål och mening satsar man i det skedet ännu mera krut på spektakulära jakter och sammandrabbningar på liv och död. Mellan levande och döda.

Och i något skede stänger man som åskådare av. Slutar bry sig. Helt.
.

Nick och Jenny kastas runt i det störtande planet.
Högtflygande actionplaner på störtande plan. Nick och Jenny kastas runt i det störtande planet. Bild: Finnkino Oy the mummy, tom cruise, annabelle wallis

För många kockar?

Det fascinerande är att det inte hjälpt ett dugg att hela sex manusförfattare varit inkallade för att fila på själva texten - eller är det kanske just det som är problemet? Att det saknats en enhetlig vision för vad man egentligen vill berätta och varför?

Frågan är om det också är formfixeringen som gjort att man missat de innehållsmässigt politiskt inkorrekta och direkt osmakliga ingredienserna?

Är det ok att skildra utplånandet av kulturskatter såhär lättvindigt? Är det vettigt att skapa ett monster som är genomdestruktivt - vilket gör det omöjligt att problematisera gränsen mellan ont och gott?

Och är inte könsrollerna ungefär lika hårt balsamerade som stackars Ahmanet? Har den mörka demonen och den ljusa hjältinnan överhuvudtaget några drag som sträcker sig bortom de äldsta sagoklichéerna?

Snälla Tom - sluta nu!

Tom Cruise är utan tvekan fortfarande Hollywoods självskrivna superstjärna. Visst dyker det upp nya namn med jämna mellanrum, men vem annan har lyckas hålla sig kvar i rampljuset i fyra decennier?

Men vid 55 års ålder och efter att ha ägnat merparten av de senaste tjugo åren åt actionfilmer är det inte utan att man skulle önska att Cruise snart gjorde ett lågmält drama med fokus på mänskliga relationer.

Inte för att han inte fortfarande kan visa upp sin bara bringa och fyra av sitt kännspaka leende, utan för att han skulle ha råd att göra så mycket mer. Sätta sig själv på spel - utmana publiken.

Skattjägarna Nick och Chris diskuterar sina planer.
Gammal är äldst? Tom Cruise är sexton år äldre än Jake Johnson (t.h). Skattjägarna Nick och Chris diskuterar sina planer. Bild: Finnkino Oy the mummy, tom cruise, jake johnson

Forever young

Många stjärnor förmår i något skede ironisera över sin egen image och Cruise var på god väg i både Magnolia (1999) och Rock of Ages(2012).

I dem handlade det om en lek med den egna statusen som sexsymbol - idag skulle det ligga nära till hands att ironisera över det faktum att alla talar om att han verkar åldras skrämmande långsamt.

Och vilket sammanhang hade väl varit mer lämpat för skämt av det slaget än en film om evigt unga mumier?

Nu är det inte utan att man undrar vem det är som skämtar på vems bekostnad när Russel Crowes doktor Henry Jekylll kallar Cruises Nick för "unge man" - trots att han själv är den yngre av dem.

Doktor Hyde poserar inför ett viktigt tal.
Gammal är äldst? Russell Crowe är två år yngre än Tom Cruise. Doktor Hyde poserar inför ett viktigt tal. Bild: Finnkino Oy the mummy, russell crowe

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje