Hoppa till huvudinnehåll

Timo Soinis grekiska drama - en otrolig uppgång och kanske ett fall

Timo Soini i Imatra 19.3.2017
Timo Soini inför kommunalvalet 2017. Timo Soini i Imatra 19.3.2017 Bild: Juha Metso / All Over Press Timo Soini,Sannfinländarna

Timo Soini har gjort politisk historia. Efter 20 år som partiledare för Sannfinländarna lämnar han nu över stafettpinnen.

Soinis saga påminner om Askungen eller kanske om ett grekiskt drama.

Det var faktiskt Grekland som stod bakom Soinis framgångar. Dessutom spelade en gladiator en betydande roll i kulisserna.

Svenska Yle har träffat Soinis förtrogne vapendragare och föregångare Raimo Vistbacka i Österbotten.

Vistbacka och Soini grundade partiet Sannfinländarna 1995

I Alajärvi nordost om Seinäjoki bor pensionären Raimo Vistbacka. Han satt 24 år i riksdagen och grundade tillsammans med Timo Soini och några andra partiet Sannfinländarna 1995.

Raimo Vistbacka satt 24 år i riksdagen först för Landsbygdspartiet och sedan efterföljaren Sannfinländarna.
Raimo Vistbacka satt 24 år i riksdagen först för Landsbygdspartiet och sedan efterföljaren Sannfinländarna. Raimo Vistbacka satt 24 år i riksdagen först för Landsbygdspartiet och sedan efterföljaren Sannfinländarna. Bild: Yle / Dan Ekholm Raimo Vistbacka,Sannfinländarna

Före det representerade Vistbacka Landsbygdspartiet som gick i konkurs samma år.

Vistbacka och Soini byggde upp partiet.

Vistbacka sitter i en trädgårdsstol på sin gård, och minns att det lönade sig att kämpa. Då hade de inte ens kunnat föreställa sig att partiet några val senare skulle gå från ett en mans riksdagsparti till att bli det näst största partiet i riksdagen.

– Soini har sin andel i att det lyckades. Han lyckades väl i valdebatterna, rentav utmärkt.

Greklandslånen och asylpolitiken ser Vistbacka som andra orsaker till framgångarna. Och EU:s misslyckanden.

– Soini lyckades föra fram de här frågorna.

Sannfinländarna grundades i bastun

Men vi ska börja från början. Raimo Vistbacka, som var invald från Vasa valkrets, var Landsbygdspartiets enda riksdagsledamot. Soini var partisekreterare då konkursen var ett faktum.

Sommaren 1995 träffades tre män på en stuga i Saarijärvi för att diskutera vad man skulle göra

Partisekreteraren Soini lockades till vänster och Vistbacka till höger, men ingendera ville byta parti.

Timo Soini står och ler med en  trädklubba i handen.
Timo Soini står och ler med en trädklubba i handen. Bild: Lehtikuva Timo Soini,Sannfinländarna,politik,Högerpopulism,populism

Sommaren 1995 träffades tre män på en stuga i Saarijärvi för att diskutera vad man skulle göra. Skulle de bara lägga ner alltsammans eller grunda ett nytt parti på de rykande ruinerna?

– Vi badade bastu och funderade på om det skulle vara vettigt att grunda ett nytt parti, berättar Vistbacka.

Resten är historia. De grundade en förening och började samla in de behövliga 5 000 namnunderskrifter som behövdes för att partiet skulle bli antaget i partiregistret. Det tog inte mer än någon månad eftersom partistrukturen från Landsbygdspartiet fanns kvar och det var lätt att få tag på anhängarna.

Partiet ville kämpa för de bortglömda

När jag frågar honom om vilken ideologi som drev dem då de grundade Sannfinländarna blir svaret personligt, vilket det ofta blir hos en skicklig politiker med en berättelse.

– Jag ville att inte alla skulle behöva genomleva sådant som jag upplevde som barn.

Vistbacka föddes på ett småbruk i Terjärv, hans far dog då han var 14 år. Skolresan var långt över tio kilometer till Vetil. Till skolan måste han cykla varje dag och om snön inte var plogad måste han åka skidor till skolan.

I bakgrunden fanns tanken om att alla är värdefulla och man måste ta hand om alla― Raimo Vistbacka

– Om jag bara kunde förbättra förhållandena på något sätt, för livet var inte så lätt på landsbygden dåförtiden.

Det var bakgrunden till Vistbackas politiska gärning och det var också liknande tankar som hade varit grunden för det konkursdrabbade Landsbygdspartiet.

– I bakgrunden fanns tanken om att alla är värdefulla och man måste ta hand om alla, berättar Vistbacka.

Men i bastun bland Saarijärvis moar då Sannfinländarna blev till var det inte så mycket ideologi som behövde diskuteras eftersom männen kände varandra från förr.

– Men enligt partiets stadgar är det ett kristligt socialt parti och det finns i grunden än i dag, säger Vistbacka.

En god insikt i finländarnas vardag

Vistbackas politiska bana i riksdagen började med att han som jurist och tidigare länsman försökte hjälpa vanligt folk med deras trubbel.

Det handlade om att överklaga Folkpensionsanstaltens beslut då ansökningar om sjukpension hade förkastats eller då utkomststöd inte hade beviljats av socialen.

Han säger att han tog på sig alldeles för mycket. Det ledde i alla fall för honom till två positiva saker; han kunde behålla sitt riksdagsmannamandat trots att stödet för partiet på den tiden växlade mellan 0,6 och 1 procent. Det andra var att han hade en god insikt i vanliga finländares vardag.

Soini blev partiledare 1997

Vistbacka berättar att Soini hade försökt komma in i riksdagen flera gånger utan att lyckas.

– Resultatet var uselt fast han ett valår bosatte sig i Kuopio där Landsbygdspartiet i tiderna hade haft en stark ställning. Inte heller det hjälpte, säger Vistbacka.

Männen diskuterade vad som var fel då riksdagens portar inte öppnade sig för Soini.

– Då kom vi fram till att jag skulle lämna partiledarposten och Soini skulle ta över. Och det hade jag inte något emot. Jag hade tröttnat på det ständiga springandet. Den unge mannen skulle få avlasta mig, konstaterar Vistbacka.

Även om männen sinsemellan hade kommit överens om generationsväxlingen blev det knorr bland partifältet. Flera delegater på partikongressen ville att Vistbacka skulle fortsätta, men han hade bestämt sig för att kasta in handduken.

– Jag hade lärt känna Soini och jag hade fullt förtroende för honom.

För Vistbacka var det svårt att bli populär som partiledare utanför Österbotten, särskilt med sin bakgrund som polis i det civila. I östra Finland var den österbottniske tjänstemannen alldeles för stel.

– Jag berättade inte särskilt många vitsar. Här i Österbotten fungerade det, men ingen annanstans. Och det visade ju sig att Soini var en retoriker, med hjälp av sin förmåga har han klarat sig ur många knepiga situationer.

Det här var delvis en medfödd talang som Soini hade förädlat tillsammans med sin lärofader, Landsbygdspartiets grundare Veikko Vennamo, som själv var en skicklig talare.

Soinis retoriska förmåga kombinerat med någon annans muskelstyrka ledde slutligen till resultat.

Muskelknutten Halme drar in Soini i riksdagen

Det är en lördag i februari 2003 i köpcentret Jumbo nära flygplatsen i Vanda. Ett gäng korthåriga killar har kommit för att lyssna på ”gladiatorn” och boxaren Tony Halme där han håller valmöte framför en hälsokostaffär.

I förorterna ryktas det om en ny politisk aktivitet. Unga killar har börjat intressera sig för politik.

Halme skäller på somalier och budskapet går hem. Om någon vecka ska det hållas riksdagsval. Soini har varit partiledare i sex år och har ställt upp i flera riksdagsval.

Killarna framför hälsokostaffären lyssnar andäktigt på Halme som hade stor trovärdighet i frågor som rör gatorna och förorterna.

– Ni som bor i Helsingfors kan rösta på mig, men ni som bor här i Vanda eller i Esbo kan det inte. I stället kan ni rösta på den här killen; han heter Timo Soini och han är en väldigt bra typ, säger Halme.

Soini får också applåder och han ler lite generat, men ser samtidigt ut att njuta av uppmärksamheten.

I valet i mars 2003 sker ett första genombrott för Timo Soini. Han väljs in i riksdagen. Nu är det inte längre Esbo stadsfullmäktige som är hans politiska arena, utan också Finlands riksdag.

Halme får 16 000 röster i Helsingfors och alla förståsigpåare kom på skam. Någonting har hänt.

Soini blev rikskänd efter att han blivit invald i riksdagen

– Soini blev rikskänd efter att han blev invald i riksdagen, och som partiledare åkte han runtom i landet, säger Raimo Vistbacka.

Sannfinländarna fick 1,3 procent av rösterna och tre mandat: Halme, Vistbacka och Soini. Halme skrällde med sina 16 000 röster. Men det blev ingen dans på rosor.

Redan i juli 2003 var Halme inblandat i ett skottintermezzo i sitt hem där han hade använt droger.

Mycket av tiden och det politiska kapitalet går åt till att parera kriserna kring Tony Halme.

EU-motståndet tar fart

Som partiledare håller sig Soini ändå framme i offentligheten och han ställer upp i de flesta valen. Han är presidentkandidat i valet 2006 och trots att han representerar ett litet parti får han en hel del uppmärksamhet. Då fick han 3,6 procent av rösterna och det blev stor uppståndelse i massmedierna.

Också i riksdagsvalet 2007 håller han sig framme. Han kritiserar Finlands EU-politik, som det långt har rått konsensus kring.

Sannfinländarnas framgång i riksdagsvalet 2007 var ändå rätt blygsam jämfört med senare framgångar. Sannfinländarna fick 4,1 procent av rösterna och fem mandat.

Bryssel kallar

I Europaparlamentsvalet 2009 får Timo Soini äntligen luft under vingarna. Sannfinländarna får nu 9,8 procent av rösterna.

– Det kan vara en orsak till att partiets opinionssiffror började skjuta i höjden, säger Vistbacka.

Sannfinländarnas ordförande Timo Soini
Timo Soini 2009. Sannfinländarnas ordförande Timo Soini Bild: Yle/Andreas von Weissenberg timo soini

Efter valet började opinionssiffrorna igen att sjunka till kring 5 procent.

– Soini var förtvivlad, men själv tyckte jag att det var ett delikat läge. Nu kunde vi gå ut på fältet och säga att opinionssiffrorna kunde stiga till 9 procent igen om partifältet började arbeta för det.

Nyckeln till framgången

Då Raimo Vistbacka får frågan om vad som var nyckeln till Soinis framgångar håller han en lång tankepaus.

– En sak är att han kan läsa av stämningarna i en situation mycket snabbt. Med åren har han också sett till att ha ett färdigt uttryck i bakfickan som han kan använda då de behövs. ”Där EU är – där är det problem” och alla andra uttryck som han kommer med.

Vistbacka nämner också det att Soini håller vad han har lovat också då det är ofördelaktigt för honom själv på kort sikt.

– Soini brukar säga att vinden vänder i något skede, och att det blir till vår fördel senare, säger Vistbacka.

Den stora skrällen

Euroländerna tvingades låna pengar till Grekland för att hålla landet flytande och för att euron skulle hållas på rätt köl 2010. För Soini var det här som en Guds gåva. Han gick hårt åt den borgerliga regeringen.

– Det blev en jätteskräll, ropade en segerrusig Soini på valvakan efter riksdagsvalet i april 2011. Det var det som kallades "jytky" på finska.

Sannfinländarna fick 19,1 procent av rösterna vilket var 15 procentenheter mer än i föregående riksdagsval. Därmed hade Soini skrivit in sig i Finlands politiska historia.

Den gången blev det ingen regeringsmedverkan framför allt för att Sannfinländarna själva inte ville bära ansvar för lånepaketen till Grekland.

Framgångarna har också sina avigsidor

– Rusningen till partiet har varit helt ofattbar. All världens lycksökare om jag får vara rakt på sak. Och det har uppstått problem med dem i efterhand, anser Vistbacka.

Han påpekar att journalisterna då har hoppat på de här personerna.

– Dessa personer har fått några röster och sedan kläckt ur sig någonting. Då har det setts som mitt och Soinis fel, beklagar Vistbacka.

Den socialdemokratiska europaparlamentarikern Liisa Jaakonsaari förliknade Soini vid en stor baby där alla beundrar honom för hur bra han växer. Hon menade att de kritiska frågorna hade lyst med sin frånvaro.

Soinis avvärjningsseger

Riksdagsvalet 2015 såg till en början ut att bli ett bakslag för Sannfinländarna. Åtminstone verkade det så utgående från opinionsmätningarna. Men tack vare idogt arbete och lyckad valmatematik gick det vägen för Sannfinländarna.

I valet blev Sannfinländarna näststörsta parti mätt i mandat. Partiet fick 38 riksdagsledamöter invalda och 17,7 procent av rösterna. Samlingspartiet fick 18,2 procent av rösterna eller drygt 16 000 fler röster än Sannfinländarna, men på grund av valmatematiken så fick Samlingspartiet 37 mandat.

Vi fick på käften, men vi överlevde― Timo Soini

Den här gången blev det regeringssamverkan. Timo Soini valde att bli utrikesminister i Juha Sipiläs regering. Det blev en hel del tuffa nedskärningar, men också skärpningar av flyktingpolitiken som Sannfinländarna hade krävt.
Timo Soini
Timo Soini Bild: Yle/Bengt Östling Timo Soini

En del av förtrollningen var borta och kommunalvalet i april i år blev ingen höjdare.

– Vi fick på käften, men vi överlevde, sade Soini på valkvällen.

Sannfinländarna halverades jämfört med riksdagsvalet två år innan och fick 8,8 procent av rösterna. Jämfört med föregående kommunalval var det en tillbakagång med 3,5 procentenheter.

Soini kastar in handduken

Timo Soini har suttit många gånger längre än sina partiledarkolleger i andra partier. Det blir nästan på dagen 20 år sedan han valdes till ordförande sommaren 1997.

Trots att han är historisk på många sätt är det oklart om han får sitta kvar på utrikesministerposten. En av de möjliga efterträdarna på partiledarposten, Jussi Halla-aho, har antytt att Soini inte skulle få sitta kvar.

Soinis förtrogne och en av partiets grundare Raimo Vistbacka håller på kultur- och Europaminister Sampo Terho i ordförandevalet. Soinis kompromissande i regeringen har lett till kritik bland partiets anhängare.

Gänget tror att man kan förändra allt över en natt i regeringen, men alla måste ge upp något i förhandlingarna. Ett parti kan inte ensamt diktera vad det vill― Raimo Vistbacka

– Kritiken på partifältet handlar om att de inte förstår att samhället inte kan förändras utan ändrad lagstiftning. Lagarna ändras, utlåtanden ges, regeringen förhandlar om en kompromiss och så hörs experter och nya förändringar görs. Först därefter godkänner riksdagen lagen.

Vistbacka påpekar att det tar år innan effekterna av en ny lag börjar synas. Han menar att det bara är med långsiktighet och uthållighet som man kan uppnå något

– Gänget tror att man kan förändra allt över en natt i regeringen, men alla måste ge upp något i förhandlingarna. Jag tror inte att det uppstår en sådan situation att ett parti ensamt kan diktera vad det vill, påminner Vistbacka.

Jag förstår inte att en så intelligent man som Halla-aho kan hävda att han klarar av att leda ett regeringsparti från Bryssel― Raimo Vistbacka

Jussi Halla-aho som är Europaparlamentariker har sagt att han tänker leda partiet från Bryssel och Strasbourg ifall han blir vald till ordförande. Det gjorde ju också Soini åren 2009-2011 då han satt i Europaparlamentet.

Raimo Vistbacka ger inte mycket för den ledarmodellen. Den gången var Vistbacka ordförande för riksdagsgruppen medan Soini var i Bryssel.

– Fastän partiet var i opposition och vi bara hade fem ledamöter var det väldigt arbetsamt. Jag förstår inte att en så intelligent man som Halla-aho kan hävda att han klarar av att leda ett regeringsparti från Bryssel då partiet har 37 riksdagsledamöter, säger Vistbacka.

Statsministern håller möten flera gånger i veckan med koalitionens partiledare för att nå samstämmighet.

- Att sköta det från Bryssel fungerar inte. Man måste vara på plats praktiskt taget dagligen.

Sannfinländarna väljer på lördagen en efterträdare till Soini som ska kämpa för det bortglömda folkets sak – i den mån det fortfarande finns på agendan.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes