Hoppa till huvudinnehåll

Vart försvinner alla finska friidrottslöften? "Talangen finns, men vi ligger efter"

Startskottet har avfyrats.
Illustrerande arkivbild. Startskottet har avfyrats. Bild: Yle/ Patric Westerlund friidrott,karis telefon games,Karis,Raseborg

Medaljsaldot från friidrottstävlingarna ljuger inte. Finland klarar inte av att utnyttja den friidrottstalang som finns i landet. Av 31 JVM-medaljörer sedan 1986 har endast en klarat av att ta ett vuxenguld.

Det är Aki Parviainen som har äran att titulera sig själv VM-guldmedaljör både i junior- och vuxensammanhang. Olli-Pekka Karjalainen, Ari Mannio och Heli Koivula har för sin del tagit medaljer både i JVM och senior-EM.

De övriga JVM-guldmedaljörerna – Antti Haapakoski, Petri Keskitalo, Aki Heikkinen, Tommi Viskari, Taina Uppa och Sanni Utriainen – har inte tagit en endaste medalj i VM- eller EM-sammanhang.

Fick lägga av på grund av fel under junioråren

Häcklöparen Haapakoski var ett enormt löfte i slutet av 80-talet. 1989 blev han Europamästare i Jugoslavien och ett år senare var han juniorvärldsmästare i Bulgarien.

Steget in i vuxentävlingarna verkade också gå som planerat. Före han hade fyllt 25 hade han klockat in ett personbästa på 13,42 och slutat sexa i EM. Men formkurvan pekade inte längre åt rätt håll.

– Jag fick stora skadeproblem, som troligen har sin grund i det jag gjorde eller inte gjorde under mina juniorår, berättar Haapakoski för Yle.

Skador är den vanligaste orsaken bakom en misslyckad idrottskarriär, men Haapakoski menar inte att man tränar för hårt i Finland.

– Man får och bör träna hårt. Jag tror inte på att ta det lugnt, utan man ska göra saker bra och rätt, säger Haapakoski som agerat tränare de senaste sju åren.

Mer stöd behövs

Enligt Haapakoski ligger problemet i stödmekanismerna. På juniornivå skiljer sig inte träningen i Finland från resten av världen, men på seniornivå ligger friidrottsförbundet för mycket efter, säger han.

– Som junior är det alltid föräldrarnas stöd som är det viktigaste.

– Men ta Tyskland som exempel. De har minst lika många tränare, fysioterapeuter och andra vårdare med på träningslägren som de har idrottare. Där ligger skillnaden på vuxennivå, säger Haapakoski.

Enligt Haapakoski är det ändå inget fel på träningskunskapen i Finland.

– Tränarna är hur kunniga som helst, men vem har råd att hålla på med friidrott på heltid? Det är frågan som man måste lösa, säger han.

Talangen finns

Haapakoski konstaterar att man helt enkelt klarar sig längre med ren och skär talang som junior, än som senior. Talang finns det gott om i Finland, också för tillfället.

16-åringen Arttu Mattila är redan finsk mästare i höjdhopp. 19-årige Wilma Murto är juniorvärldsrekordsinnehavare i stavhopp och så sent som på tisdagskvällen klockade 17-årige Samuel Purola in den femte snabbaste tiden på 100 meter av en finländare någonsin.

Purolas tränare, pappan Mika, skriver under allt som Haapakoski säger. Idrottarna behöver stöd för att utvecklas.

– Det är helt enkelt inte värt det att skicka idrottaren ensam på ett träningsläger söderut. De behöver tränare och annan stödpersonal, säger Purola.

– Pengar är den största orsaken till att det går snett för juniorer, konstaterar han.

Källa: Vuosikymmenten mitalisaldo ei valehtele: Yleisurheilun suomalaiset suurlupaukset hukataan nuorisovuosien jälkeen / Yle Urheilu.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport