Hoppa till huvudinnehåll

"I militären bygger man broderskap"

Joel Österholm  and Jonathan Mattsson
Joel Österholm och Jonathan Mattsson. Joel Österholm and Jonathan Mattsson Bild: Malena Holmström/Yle

En kommer från Malax, den andra från Sibbo. De hade kanske aldrig träffats om det inte hade varit för Nylands brigad - stället där många unga finlandssvenskar för första gången i sitt liv träffar jämnåriga från andra delar av landet.

Att kalla varandra vid förnamn känns nästan otänkbart. Det är Österholm och Mattsson, också i det civila. När man träffas och lär känna varandra på militärt område blir det lätt så.

Joel Österholm från Malax och Jonathan Mattsson från Sibbo inledde båda sin tjänstgöring vid Nylands brigad den 2 januari 2017.

Nu har de tillbringat över 160 dagar tillsammans på brigaden - och planerar att fortsätta med det ända tills de blir hemförlovade den 14 december.

- Joel och jag är lika på det sättet att vi har ganska samma inställning och vi skulle båda två vilja bli fredsbevarare. Dessutom är han artig, målmedveten och ger mig mycket moti som godis och sånt, säger Jonathan.

Beväringar Joel Österholm, Jonathan Mattsson
Joel och Jonathan delar samma dröm om att en dag få bli fredsbevarare. - Jag skulle inte åka för att det är farligt, jag skulle åka för att hjälpa människor, säger Jonathan. . Beväringar Joel Österholm, Jonathan Mattsson Bild: Malena Holmström/Yle

G-perioden - eller grundperioden som den första tiden i militären kallas - tillbringade killarna på olika enheter. Sedan blev de båda två antagna till Underofficersskolan och flyttade in i samma stuga.

Jag hade nog aldrig talat med en pampes innan jag träffade Österholm.― Jonathan Mattsson

- För många kan det kännas ovant att bo med nya, främmande människor. Men vi gick in med den inställningen att vi ville lära känna varandra från början, säger Joel.

- Jag hade nog aldrig talat med en pampes innan jag träffade Österholm, säger Jonathan.

Att de kommer från olika delar av landet har ändå aldrig varit ett problem.

- Österholm talar ju inte dialekt så man förstår vad han säger, säger Jonathan och skrattar.

- Ja, ibland kan folk ha problem med att förstå närpesborna, fyller Joel i.

Och driver de med varandra gör de det med all kärlek.

- Det händer att vi österbottningar kallar nylänningarna för gumipittar, men det är alltid på skämt, säger Joel.

Och vad brukar ni nylänningar svara då Jonathan?

- Då brukar vi ropa gumipitt tillbaka, vilken comeback eller hur?

Större än vänskap

Att tillbringa många långa dagar tillsammans både på brigaden och ute i skogen innebär nästan automatiskt att man lär känna varandra.

För Joel och Jonathan handlar det ändå om något större än bara vänskap, den termen räcker inte riktigt till.

- Det är broderskap, säger Jonathan. Så blir det när man har skedat i ett tält med kaverin i skogen!

- Det är svårt att förklara för någon som inte upplevt det. Men man kan kanske beskriva det som en hatkärlek. Man bränner propparna, och två minuter senare är man vänner igen. Det är en väldigt stark vänskap helt enkelt, säger Joel.

Joel Österholm och Jonathan Mattsson
- Mattsson är en helt jävla chillig äijä. Han blir sällan frustrerad och vi ställer upp för varandra, säger Joel. Joel Österholm och Jonathan Mattsson Bild: Malena Holmström/Yle

Mycket handlar enligt killarna om att lära sig att lita på att var och en sköter sin grej. Det är viktigt när man ska handskas med vapen eller sätta upp ett tält.

- Om man någon gång i livet lär sig att samarbeta bra så är det definitivt i milin, säger Joel.

Sedan finns det självklart också stunder när det är så tungt att det blir roligt enbart för att man gör det tillsammans och hjälper varandra.

Om man någon gång i livet lär sig att samarbeta bra så är det definitivt i milin.― Joel Österholm

- Jag hade inte klarat barettmarschen om det inte hade varit för Österholm. Vi hade haft en vapenslagsmarsch veckan innan så mina fötter var helt sönder, säger Jonathan.

- Och jag hade varit i Sverige och hämtade med mig gelsulor därifrån som Mattsson fick. Men det är helt enkelt så det är, säger Joel, vi ställer upp för varandra.

Skönt med rutiner

Överlag har både Joel och Jonathan trivts bra i militären och tror att det kommer bli tomt den dagen deras tjänstgöring tar slut.

- Det är ganska skönt att ha samma rutiner varje dag, säger Jonathan.

- Alla dagar börjar med att man hör “Underofficersskolan, väckning!”. Är man hemma och ledig vaknar i alla fall jag ofta samma tid, men då finns det inget att göra, säger Joel.

Att de kommer hålla kontakten också efteråt är de båda säkra på.

- Jag är ju den enda som sticker norrut, men jag hoppas att vänskapen finns kvar, säger Joel.

Men ännu är det en tid kvar på garnisonen. Och om bara några veckor anländer de nya rekryterna. Då är det de nyblivna undersergeanterna Mattsson och Österholm som ska se till att de känner sig välkomna.

- Det kommer nog bli bra, säger Joel.

- Ja, milin kan vara frustrerande, men det är också roligt och lärorikt, säger Jonathan.

- En jävligt bra erfarenhet helt enkelt, avslutar Joel.

Nyligen publicerat - X3M