Hoppa till huvudinnehåll

Gravstenarna har en egen kyrkogård

Gravar huller om buller.
Här invid begravningsplatsen har gamla gravstenar samlats ihop. De ska snart föras invid kyrkan i Karis. Invid pågår ett bygge. Gravar huller om buller. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Västnyland,Karis

Församlingarna gav tidigare så kallade evighetskontrakt för gravar. Men många gravar har blivit oskötta under många år och sådana tas nu bort efter hand om ingen meddelar sitt intresse. Gravstenarna hamnar sedan på sin egen kyrkogård.

Oskött grav, övervuxen med gräs.
Flera gravar i Pojo borde rustas upp. Oskött grav, övervuxen med gräs. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland

Till exempel i Lojo ska nu cirka 300 gravar övergå till församlingen då de inte skötts om och då ingen visat intresse för att ta hand om dem, berättade tidningen Länsi-Uusimaa nyss.

Gravar kunde tidigare ha så kallade evighetskontrakt. De sista av dem slöts under 1970-talet.

Kyrkoherde med prästkrage på en begravningsplats.
Pentti Raunio, kyrkoherde. Kyrkoherde med prästkrage på en begravningsplats. Bild: Tove Virta / Yle kyrkoherde,Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland,pentti raunio

- Tanken om evighet inger respekt, man kapar inte av med årtal. Det får pågå och fortgå. Det talar om det odödliga, egentligen, säger kyrkoherden i Karis-Pojo svenska församling Pentti Raunio.

I dag maximalt 50 år

I dag får man göra upp avtal för en gravplats på maximalt 50 år.

- Folk upplever det inte som ett så stort problem, de förstår. Då man själv försöker tänka sig framåt i tiden upp till 50 år, om jag orkar vårda och sköta, så förstår man dilemmat.

Många kan förstå att det är vettigast att ta bort oskötta gravar. Men en del reagerar ändå negativt då man bryter avtalen och tar bort de gamla gravarna som ingen längre vill ha hand om.

Oskött grav.
Om inget görs övergår säkert också den här graven småningom till Raseborgs kyrkliga samfällighet. Oskött grav. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland

- Men om man låter bli att sköta så måste man som markägare reagera, säger kyrkoherden Pentti Raunio som minns att man i Raseborg gick igenom alla gravarna 2012.

Också kyrkolagen säger att begravningsplatsen måste skötas på ett värdigt sätt. Att sköta om gravarna betyder också respekt.

Lång process att ta bort gravarna

Orsaken till att gravarna blir oomskötta är ofta att släkten inte bor kvar på orten eller har dött ut.

Välskött grav med egen park.
Grav vid Pojo kyrka. Välskött grav med egen park. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland

Det är en flera år lång process att avlägsna en grav och börja använda den som en ny gravplats. Församlingen annonserar och lägger en liten skylt på graven. Skylten får sedan stå kvar något år för att fästa de anhörigas uppmärksamhet. Om ingen trots det hör av sig så börjar man processen för att avlägsna graven.

Vad händer med gravstenarna?

Gravstenarna har för många ett stort symbolvärde.

- Stenen är intressant för den är tänkt som evig, säger Raunio.

Då man återtar gravplatsen och ingen anhörig hittas så förvaras stenarna i Raseborg på ett ställe först nära gravgården.

- Den som söker sin grav och inte hittar den så hittar i alla fall stenen.

Gravstenar huller om buller.
I Karis finns för tillfället några stenar i syrenbuskarna. Härifrån transporteras de vidare till "gravstenarnas kyrkogård" vid kyrkan i Karis. Gravstenar huller om buller. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland,Gravsten

Vill man hitta en viss sten så uppmanar Raunio att ta kontakt i förväg.

Men det finns alltså något som kan kallas för gravstenarnas kyrkogård.

Gravstenarna invid begravningsplatsen i Karis samlas först invid kapellet. Just nu förnyas krematoriet och därför är gravstenarna flyttade en bit bort, invid bygget.

- Men det här är inte deras slutförvaringsplats. En till två gånger per år flyttas de till en plats invid kyrkan, säger Carita Siltanen som är chef för begravningsväsendet i Raseborg.

Varje år plockas några gamla gravar bort.

- Man kan se det ur andlig synvinkel så att om man vill hitta stenen, vill man kanske söka sina rötter, sin själ och en förankring i något större man behöver. Det ska man hysa största respekt för, säger Raunio.

Stora utsirade trävapen på en kyrkvägg.
På väggen i Pojo kyrka hänger adliga begravingsvapen. Stora utsirade trävapen på en kyrkvägg. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland,Pojo kyrka

Hur viktigt är det att bevara något av en grav?

- Det är en svår fråga eftersom gravgårdarna finns till för de levande. Det är vi som behöver komma hit och bearbeta frågor, sorg, saknad, glädje, skratt, tårar.

Då sedan den processen är mer avlägsen så ser Raunio att man måste fundera över vad ändamålet är.

- Hur mycket måste vi bevara något som är någon annans, som inte längre är vår generation och som inte mer är vår tids fråga?

Pojo kyrka med gravgården framför.
När Pojo kyrka invigdes i slutet av 1400-talet, begravdes de döda under golven. Då det blev ohållbart flyttade man gravarna strax utanför kyrkan. Också adelspersoner brukar vara begravda nära kyrkan. De döda begravs om möjligt med benen mot öster. Pojo kyrka med gravgården framför. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland,Pojo kyrka

Raunio konstaterar att kyrkan förvaltar ett viktigt arv.

- Vi försöker göra det med stil och värdighet.

Skötselavtal inte samma som gravrätt

Församlingarna avgör från fall till fall hur man löser problemen med gravplatserna. Olika församlingar har också olika lösningar.

Blommor, färggrannt.
Församlingen sköter graven om man gör upp ett skötselkontrakt. Blommor, färggrannt. Bild: Tove Virta / Yle Gravplats,gravar,Pojo, Raseborg,begravningsplatser,Västnyland,blommor (prydnadsväxter)

Ett evighetskontrakt handlar endast om själva gravplatsen, inte om skötseln. Församlingen sköter alltså inte automatiskt graven, för det krävs ett speciellt skötselkontrakt.

- De är maximalt fem års avtal, säger Raunio.

20 juni klockan 16.20 tillagt kommentar av Carita Siltanen samt tillägg i de bildtexter där gravstenarna samlats ihop.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland