Hoppa till huvudinnehåll

Bärtils Bokklubb: Irmelin Sandman Lilius lärde mig se livet som en saga

Irmelin Sandman Lilius tittar med kikaren på stjärnorna.
Irmelin Sandman Lilius siktar mot stjärnorna. Irmelin Sandman Lilius tittar med kikaren på stjärnorna. Bild: Yle/Tapani Sillanpää hangö

För några år sedan fick jag äran att göra en dokumentärfilm om barnboksförfattaren Irmelin Sandman Lilius. Hennes namn var bekant från min barndoms somrar i Hangö.

Som barn lekte jag i lekparken som befinner sig rakt nedanför hennes hus i Hangö. Det vita stenpalatset, som kändes som en hägring, en dröm, ett palats från Rom. Min farmor och farfar talade alltid om Lilius hus med en högaktning i rösten.

Min första bekantskap med författaren var via boken Historien om oss, en ungdomsroman. Redan då tyckte jag om Irmelins lite viskande röst som jag kunde höra mellan raderna. Det kändes som att solen alltid sken i hennes bok.

Jag träffar Irmelin i hennes trädgård en varm dag i juni. Hon presenterar rosorna och varifrån de härstammar. Flera av dem har hon fått som gåva. Känslan i den frodiga trädgården för mig till Toscana.

Snart har vi plockat upp filmkameran och Irmelin vill kliva upp på husets tak! Den starka och viga Irmelin rör sig vant på taket och vi andra är rädda. Som barn minns jag hur jag stod och tittade länge på Carl-Gustaf Lilius staty av sin balettdansande fru. Den finns i en park i Hangö.

Irmelin Sandman Lilius kliver upp för en stege upp till taket.
Irmelin Sandman Lilius älskar att kliva upp på taket och se utöver havet. Irmelin Sandman Lilius kliver upp för en stege upp till taket. Bild: Yle/Tapani Sillanpää Irmelin Sandman Lilius (Författare),Hangö

Hon trivs i höga höjder och i fantasin. Under våra filmdagar får vi höra om Havshäxan och Irmelin visar hennes sten. Hon har sett Havshäxan, hon visade sig en dag för Irmelin. Jag tror att allt som Irmelin berättar om finns på riktigt.

Hon skapar saga av verkligheten och verklighet av sagan. Tonen är trösterik. Det är som om hon tröstar sig själv och sina läsare. Magin i livet förändrar alla händelser från något vardagligt till något mer spännande och betydelsefullt.

Irmelin Sandman Lilius sitter på en sten i havet.
Irmelin Sandman Lilius sitter och väntar på Havshäxan. Irmelin Sandman Lilius sitter på en sten i havet. Bild: Yle/Tapani Sillanpää Irmelin Sandman Lilius (Författare)

En annan filmdag rör vi oss i Helsingfors på Observatoriebacken. Där vill Irmelin kliva upp i tornet för att kika på stjärnorna.

Hon är ivrig som ett barn och jag ser stjärnorna i hennes hår....

Hon har lärt mig att skapa berättelser av sitt eget liv. Irmelin lever i en helt egen värld som hon själv illustrerar och gör spännande. Vi kan berätta sagan om vårt eget liv åt oss själva och åt varandra.

Hur viktigt det är att känna medkänsla. Att känna smärta i sitt eget bröst när det gör ont i en närstående människa. Vi växer enbart som människor om vi låter det göra ont ibland.

Irmelin Sandman Lilius är född 1936 och bor i Hangö. Hon är författare och bildkonstnär. Hon har sagt att hon inte skriver för barn men barn tycker om hennes böcker. Hon har bland annat skrivit Historien om oss (1958), Fru Sola-trilogin (1969-1971), Bonadeas båt (1982), Rasse Rask-böckerna (2004-)

Här kan du se programmet om Irmelin Sandman Lilius:

Vad tycker du bäst om att läsa för ditt barn? Har ni favoritförfattare och -illustratörer som ni återkommer till? Vill barnet läsa samma bok igen och igen? Dela gärna med dig av era bästa boktips till #bärtilsbokklubb!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje

  • Varför är musikskolan främst inriktad på klassisk musik?

    Varför är musikskolan främst inriktad på klassisk musik?

    Tidigare var det endast klassisk musik som gällde i musikskolorna. Nuförtiden har en del musikskolor en pop- och rocklinje men varför är det fortfarande den klassiska musiken som dominerar? Mika Westerlund drar pop- och rocklinjen på Musik- och kulturskolan Sandels och tror att populärmusiken småningom kommer att få en starkare roll.

  • Barbora Xu vill ena Åboborna på stor konsert

    Hon sjöng och samlade folk på torget efter terrordådet.

    Det var hon som satt och spelade och sjöng invid gravljusen och blommorna på Salutorget på fredagkväll. Bilder av henne fanns i stora internationella medier som The Guardian. Barbora Xu är Åbobo med tjeckiska rötter. Hon spelade på ett kinesiskt stränginstrument som påminner om finsk kantele. Hon sjöng på finska och kinesiska. Nu vill hon samla alla Åbobor till gemensam konsert.

  • Bokrecension: Tre bröder i tragglande kamp med kärleken och konsten

    Joakim Groths roman är en tidsskildring och generationsroman

    Joakim Groth, som är känd för sina lysande regiarbeten och pjäser för Teater Mars och Svenska Teatern, är nu aktuell med romanen Tre bröder. Det har hunnit gå drygt 35 år sedan den förra som hette Världen enligt Edi.

  • Prillan plingar på: Noux

    Kommer Prillan att överleva?

    Pernilla "Prillan" Karlsson har varit på sommarturné runt om i Svenskfinland! I det fjärde avsnittet besöker hon Noux.

  • Teaterrecension: Med rivningskulan genom Tjechovs förstlingsverk

    Dead Centre har gästat Finland med ”Chekhov’s First Play”.

    I Chekhov’s First Play tar den irländsk-brittiska teatergruppen Dead Centre avstamp i Tjechovs första pjäsförsök och kapar det för sin egen betraktelse över glappet mellan illusion och verklighet, både i livet och teatern.

  • Föredragsmaraton: Soffgruppens utveckling - från sällskapskultur till tv

    Soffgruppens intåg - det mjuka 70-talet.

    Föredragsmaraton är ett unikt samarbete mellan SLS och Svenska Yle och ingår i det officiella programmet för Finland 100. Maratonet ordnas på Svenska Teatern i Helsingfors den 8–9 september 2017. En av de experter som kommer att prata under föredragsdygnet är Minna Sarantola-Weiss som är expert på soffgruppens roll i välfärdssamhället.

  • Bokrecension: Tecken på fuskbygge i annars imponerande villa-thriller

    Blå Villan placerar mysmysteriet i bloggar och skogar.

    Övergrepp, bloggtroll och biljakter skakar om småstadsidyllen i Eva Frantz senaste deckare Blå Villan. Men trots den skickliga blandningen av mys och mysterium känns romanen inte helgjuten, skriver frilanskritikern Adrian Perera.