Hoppa till huvudinnehåll

Riko Eklundh: Man blir aldrig färdig skådespelare

Riko Eklund är bisittare i Eftersnack,
Riko Eklund är bisittare i Eftersnack, Bild: Yle/Hedda Jakobsson riko eklundh

Hur det känns att inte veta vem man är, det vet skådespelaren Riko Eklundh. Han har nästan 30 år på nacken inom skådespelarkarriären och har under åren hunnit spela både son och mamma. När han inte står på scen tillbringar han helst sin tid ute i skärgården, också på vintern.

Benny Törnroos träffar skådespelaren Riko Eklundh, rösten bakom karaktären Sniff från I mumindalen och känd från Svenska Teatern.

Serien 16 som visades i tv 1992 var ett av de första stegen i Riko Eklundhs skådespelarkarriär. Serien handlade om ungdomar och Riko jämför den med årets succéserie SKAM, som han själv helt har fastnat i.

I 16 spelade Riko den homosexuella gympaläraren Alex. Det var ett modigt steg att ta upp homosexualitet i en serie på tv och det var första gången det hände inom finlandssvensk tv.

Jag brukar säga att jag var en eunuck före jag hade fattat vad jag var. Jag tänkte först att jag var asexuell men sedan blev jag jättekär i en man.― Riko Eklundh

Ännu idag får skådespelare frågor om hur det känns att spela en homosexuell karaktär, vilket Riko tycker känns gammalmodigt. I Sverige uppstår sådana frågor aldrig. Han konstaterar ändå att det har hänt väldigt mycket i Finland på 25 år, vilket är bra.

När serien kom ut hade Riko själv just insett att han var homosexuell.

- Jag brukar säga att jag var en eunuck före jag hade fattat vad jag var. Jag tänkte först att jag var asexuell men sedan blev jag jättekär i en man.

Genombrottet som skådis

Riko gjorde sitt stora genombrott i skådespelarkarriären, åtminstone enligt recensionerna, år 1992 på Åbo Svenska teater när han spelade Mozart i Amadeus. Teatern blev en succé. Trettio föreställningar såldes slut och året därpå spelades Amadeus för ytterligare tio slutsålda salonger.

Det är väldigt ovanligt att som manlig skådis först få spela son och sen mamma, säger Riko och skrattar.― Riko Eklundh

Rikos musikalitet har gett honom många roller där musik finns med i bilden på teaterscenen. Han har inte endast gjort talteater utan också medverkat i många musikaler. I musikalen Little shop of horrors fick Riko chansen att göra den manliga huvudrollen Saymour. Det kändes inte då som världens grej för Riko, men senare har han förstått vilken chans det var.

- Då fattade jag inte att huvudroller inte växer på träd.

Scen ur Kungens Tal.
Riko Eklundh har spelat många olika karaktärer på teaterscenen. Här är han i rollen som talläraren Lionel Logue (t.h.) i Kungens tal på Åbo Svenska Teater. Scen ur Kungens Tal. Bild: Pette Rissanen. åbo svenska teater,Peter Ahlqvist,Riko Eklundh

Riko har spelat många olika karaktärer. Musikalen La Cage Aux Folles gjordes i två produktioner och Riko medverkade i båda. Första gången spelade han son och 16 år senare gjordes samma teater och Riko fick äran att spela sonens mamma.

- Det är väldigt ovanligt att som manligt skådis först får spela son och sen mamma, säger Riko och skrattar.

Trots att sång är viktig för Riko tycker han själv att han sjunger för lite på fritiden och konstaterar att han borde göra det mera.

- Det är som med skådespeleri, man blir aldrig klar.

Det är som med skådespeleri, man blir aldrig klar.― Riko Eklundh

Skärgården lockar

När Riko inte står på scen är han helst ute i skärgården, både sommar och vinter.

- Det är för mig ett verkligt andningshål och ett andra liv.

Musiken följer med ut i skärgården. Sedan 1999 har Riko varje sommar arrangerat Sommarsång-konserter i Åbolands utskärskyrkor. I år äger konserterna rum i Aspö kapell 6.7 kl.19 och i Nötö kyrka 7.7 kl.19.

Mera om Riko Eklundh hör du i Vår musik måndag 19.6.2017 kl.21.03.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje

  • Bokrecension: Om att gräva där man står

    Michel Ekman skriver om sin familj och sin uppväxt i ny bok.

    I Självbiografiskt lexikon skriver Michel Ekman en rapport från det ständigt pågående, osäkra och ofrånkomliga arbetet med att förstå vem han är och varför han blivit den han är. Om hur familj och sjukdom sätter spår för livet.

  • Varför är musikskolan främst inriktad på klassisk musik?

    Varför är musikskolan främst inriktad på klassisk musik?

    Tidigare var det endast klassisk musik som gällde i musikskolorna. Nuförtiden har en del musikskolor en pop- och rocklinje men varför är det fortfarande den klassiska musiken som dominerar? Mika Westerlund drar pop- och rocklinjen på Musik- och kulturskolan Sandels och tror att populärmusiken småningom kommer att få en starkare roll.

  • Barbora Xu vill ena Åboborna på stor konsert

    Hon sjöng och samlade folk på torget efter terrordådet.

    Det var hon som satt och spelade och sjöng invid gravljusen och blommorna på Salutorget på fredagkväll. Bilder av henne fanns i stora internationella medier som The Guardian. Barbora Xu är Åbobo med tjeckiska rötter. Hon spelade på ett kinesiskt stränginstrument som påminner om finsk kantele. Hon sjöng på finska och kinesiska. Nu vill hon samla alla Åbobor till gemensam konsert.

  • Bokrecension: Tre bröder i tragglande kamp med kärleken och konsten

    Joakim Groths roman är en tidsskildring och generationsroman

    Joakim Groth, som är känd för sina lysande regiarbeten och pjäser för Teater Mars och Svenska Teatern, är nu aktuell med romanen Tre bröder. Det har hunnit gå drygt 35 år sedan den förra som hette Världen enligt Edi.

  • Prillan plingar på: Noux

    Kommer Prillan att överleva?

    Pernilla "Prillan" Karlsson har varit på sommarturné runt om i Svenskfinland! I det fjärde avsnittet besöker hon Noux.

  • Teaterrecension: Med rivningskulan genom Tjechovs förstlingsverk

    Dead Centre har gästat Finland med ”Chekhov’s First Play”.

    I Chekhov’s First Play tar den irländsk-brittiska teatergruppen Dead Centre avstamp i Tjechovs första pjäsförsök och kapar det för sin egen betraktelse över glappet mellan illusion och verklighet, både i livet och teatern.

  • Föredragsmaraton: Soffgruppens utveckling - från sällskapskultur till tv

    Soffgruppens intåg - det mjuka 70-talet.

    Föredragsmaraton är ett unikt samarbete mellan SLS och Svenska Yle och ingår i det officiella programmet för Finland 100. Maratonet ordnas på Svenska Teatern i Helsingfors den 8–9 september 2017. En av de experter som kommer att prata under föredragsdygnet är Minna Sarantola-Weiss som är expert på soffgruppens roll i välfärdssamhället.

  • Bokrecension: Tecken på fuskbygge i annars imponerande villa-thriller

    Blå Villan placerar mysmysteriet i bloggar och skogar.

    Övergrepp, bloggtroll och biljakter skakar om småstadsidyllen i Eva Frantz senaste deckare Blå Villan. Men trots den skickliga blandningen av mys och mysterium känns romanen inte helgjuten, skriver frilanskritikern Adrian Perera.