Hoppa till huvudinnehåll

Knäck koden! Här är ordlistan som du behöver för att ha koll på vårdreformen

Skyltar som visar begrepp i vårdreformen.
Skyltar som visar begrepp i vårdreformen. Bild: Sebastian Dahlström vårdreformen

Snackar du flytande byråkratiska? Det gör inte många av oss. Därför hjälper vi dig att navigera i termdjungeln. Läs ordlistan med de viktigaste orden som har att göra med social- och hälsovårdsreformen.

Orden du ska känna till när du diskuterar valfrihet:

Kundsedel = "Pengar" för att betala för specifik vård eller tjänst.

Efter att du har fått en uppskattning av vilken service du behöver, får du en kundsedel av landskapets affärsverk, en social- och hälsocentral eller en tandklinik. Sedeln ger dig möjlighet att välja var du till exempel vill gå på fysioterapi eller göra en starroperation eller bestämma vem som ska förse dig med boendeservice.

När till exempel en läkare vid en social- och hälsocentral ger dig en remiss till fysioterapi, får du fysioterapi för värdet av din kundsedel vid en av de tjänsteproducenter som landskapet har ingått avtal med.

Kundplan = En plan som görs upp utgående från uppskattningen av ditt servicebehov. I den räknas alla de tjänster du behöver upp och hur du ska få tillgång till tjänsterna i praktiken.

Personlig budget = En personlig budget görs upp för personer i behov av en stor mängd tjänster, främst användare av äldreomsorg eller service för funktionshindrade. Budgeten är det sammanlagda beloppet för de tjänster som finansieras för en person.

Budgeten slås fast på förhand när landskapets affärsverk har gjort en uppskattning av servicebehovet och ger personen möjlighet att skaffa tjänster för en avtalad penningsumma från valfri tjänsteproducent.

Inga pengar överförs till ens personliga konto, utan landskapet betalar ersättningen direkt till tjänsteproducenten.

Social- och hälsocentral = En valfri serviceproducent som i huvudsak kommer att ansvara för samma tjänster som är tillgängliga vid de nuvarande hälsovårdscentralerna.

Till tjänsterna hör bland annat hälsorådgivning, hälsokontroller, mottagningar hos allmänläkare, handledning och rådgivning av socialarbetare och en del kortvariga eller tillfälliga socialtjänster, så som hemservice.

Direktvalstjänster = Tjänster som kunden själv får välja bland tjänsteproducenter, det vill säga social- och hälsocentraler och tandkliniker som är godkända av landskapet, utan att landskapen behöver göra en bedömning av personens servicebehov.

Mun- och tandvårdsenhet = En tjänsteproducent som producerar direktvalstjänster inom mun- och tandvård.

De här termerna förekommer ofta i sote-jargongen:

Tjänster på specialnivå = Specialsjukvård, även tjänster som kräver specialkompetens, så som omsorgen av utvecklingsstörda och missbrukarvård.

Integration = Med integration av social- och hälsovården avses avsikten att samla ihop alla social- och hälsovårdstjänster under en och samma aktör, så att vårdkedjan är smidig och att kunden inte faller mellan stolarna.

Tjänsteorganisatör = Organisatören svarar för att människor förses med lagstadgade tjänster och står för kostnaderna. Organisationsansvaret ligger på de 18 landskapen.

Kapitationsersättning = Ett penningbelopp som landskapet betalar till en social- och hälsocentral eller tandvården för varje kund som registrerat sig hos tjänsteproducenten. Beloppet påverkas bland annat av kundens ålder, kön, sysselsättning och vårdbehov.

Kortvarig och tillfällig socialservice = Service som är tillgänglig vid social- och hälsocentralerna, så som socialhandledning, hemservice, hemvård samt rådgivning i familjefrågor.

Landskap = En ny modell av självstyre, som landar mellan kommunen och staten, vars beslutsfattare väljs via demokratiska val. Framöver kommer 18 landskap att ansvara för social- och hälsovårdstjänsterna.

Landskapets affärsverk = Landskapets affärsverk förser en medborgare med den service som inte köps med kundsedel och produceras av social- och hälsocentralerna eller tandvården.

Affärsverket producerar landskapets egen service, till exempel specialsjukvården. Affärsverket beviljar också kundsedlar, gör upp personliga budgetar och kan köpa in tjänster av andra serviceproducenter, vilket innebär att dess tjänstemän kan fatta myndighetsbeslut och utöva offentlig makt.

Tjänster på basnivå = Med bastjänster avses den grundservice inom social- och hälsovården, alltså primär- och socialvård, som nu ordnas av kommunerna eller kommunernas samarbetsområden, och som landskapen i framtiden ansvarar för.

Sjukvårdsdistrikt = I nuläget har Finland 20 sjukvårdsdistrikt som ägs och finansieras av kommunerna och producerar specialsjukvård. I och med social- och hälsovårdsreformen försvinner sjukvårdsdistrikten.

Prestationsbaserad ersättning = En ersättning som betalas till tjänsteproducenten för utförd tjänst.

Tjänsteproducent = Producenten som konkret förser kunden med hälsovårdstjänsten.

Samarbetsområde = Landet delas in i fem samarbetsområden, som bildas runt universitetssjukhusen i Uleåborg, Kuopio, Tammerfors, Åbo och Helsingfors. Landskapen i samarbetsområdena svarar för samarbetsavtalen och utvecklingen av sina respektive områden.

Bolagisering = Landskapet måste bolagisera de tjänster som omfattas av valfrihet (direktvalstjänster och tjänster som kan köpas med kundsedel). Landskapets affärsverk får inte själv producera dessa, men kan bilda ett bolag för att producera tjänsterna.

Mer terminologi hittar du här
Finansministeriets ordlista på Alueuudistus.fi
Social- och hälsovårdsministeriets ordlista

Ursprungliga ordlistan skriven av Tiina Merikanto på Yle Uutiset.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes