Hoppa till huvudinnehåll

Vårdreformen och bolagiseringen - därför är planerna i hård motvind

Collage av ett sjukhuskors och riksdagshuset
Vårdreformen har stötts och blötts i åratal. Collage av ett sjukhuskors och riksdagshuset Bild: Yle, Sebastian Dahlström jour,jourverksamhet,hälsovård,riksdagen

Grundlagsutskottet i riksdagen har under de senaste dagarna arbetat för högtryck och under växande politisk press. Orsaken till det är regeringens vård- och landskapsreform i allmänhet och valfriheten inom vården i synnerhet.

Det var för ett drygt år sedan som regeringen började tala om tvångsbolagiseringen. Det innebär att den service som faller inom ramen för valfriheten skulle bedrivas i aktiebolagsform.

I praktiken skulle alltså framtidens social- och hälsocentraler – också de som drivs i offentlig regi – vara aktiebolag.

Offentliga slås ut

Eftersom praktiskt taget all primärvård enligt regeringens planer skulle bedrivas i bolagsform betyder det att också de offentliga social- och hälsocentralerna i praktiken kunde gå i konkurs. Det är inte möjligt i dagens läge.

Många kritiska röster har höjts mot tvångsbolagiseringen.

Ett argument har varit att den i förlängningen leder till att det offentliga slås ut eftersom de privata vårdbolagen behärskar marknadslogiken så mycket bättre än offentliga sektorn.

Regeringen har ändå envist hållit fast vid att de privata bolagen i framtiden skulle ha samma utgångspunkt som de offentliga.

Bolagiseringen av social- och hälsovården skulle vara garanten för att de privata vårdbolagen skulle stå på samma streck som de offentliga serviceleverantörerna.

Alla bolag på en fri marknad skulle konkurrensutsättas på jämlika grunder och i värsta fall gå i konkurs.

Jämlik vård

Det är här grundlagsutskottet kommer med i bilden. För frågan är om regeringens planer uppfyller kraven i grundlagen på att alla medborgare ska erbjudas tillräckliga social- och hälsovårdstjänster.

På senare tid har det hörts allt ihärdigare rykten om att grundlagsutskottet inte godkänner att framtidens landskap måste tvångsbolagisera social- och hälsovårdstjänsterna.

Ett annat problem som har lyfts fram är tidtabellen. Århundradets förvaltningsreform har av politiska orsaker drivits fram i rekordfart.

Planerna om bolagisering kom alltså våren 2016, för ett drygt år sedan.

Men beslutet i regeringen gjordes utan en noggrann tjänstemannautredning som kunde ha gjort konsekvensbedömningar av det hela.

Tiden räckte inte till.

Svårtolkad EU-rätt

Hela valfrihetspaketet presenterades först tre dagar före julafton 2016, alltså för ett halvt år sedan.

Vårdreformens projektledare Tuomas Pöysti betecknade då regeringens förslag om valfrihet som en julklapp till det finländska folket.

Understatssekreterare Pöysti uttalade sig om tvångsbolagiseringen i en intervju för Svenska Yles Spotlight i början på detta år.

På frågan om det inte fanns andra alternativ än tvångsbolagisering av den offentliga primärvården svarade Pöysti:

- Det finns inga alternativ om vi vill ha den här typen av valfrihet. Om det är en lagstadgad rätt att ha valfrihet mellan den offentliga och privata sektorn då är det enligt EU-rätten nödvändigt att bolagisera.

Svenska modellen

Den här tolkningen av EU-rätten har trots mothugg fått gälla som sanning under större delen av processen.

Men nyligen sade samme Pöysti att valfriheten trots allt går att genomföra utan bolagisering och hänvisade till att så är fallet i Sverige.

Till saken hör att Tuomas Pöysti till Spotlight sade att den svenska valfrihetsmodellen är litet svagare än den som regeringen i Finland ska driva igenom.

Därför tillämpas EU-rätten på annat sätt i Finland än i Sverige.

Vad är det egentligen som gäller i denna fråga? Bland annat så här svarar nu Tuomas Pöysti i ett mejl:

Det gäller en juridisk helhetsbedömning angående vad anses vara i marknaden. Det gäller detaljer, men viktiga detaljer i valfrihetsmodellen själv. I allmänhet är det så att man kan ha valfrihet utan bolagisering, men då måste man ju följa några regler som man har gjort i Sverige. Jag kan ge bättre kommentarer då grundlagsutskottet har publicerat sitt utlåtande. Men det är ju klart att om informationen som minister Orpo sade igår gäller, är det så att utskottet har gjort en annan helhetsbedömning än regeringen.

Regeringens plan b

Projektledaren för vårdreformen hänvisar här till finansminister Petteri Orpos (Saml) uttalande som slog ner som en bomb i riksdagen i tisdags (27.6).

Vi är säkert alla medvetna om att den här så kallade tvångsbolagiseringen inte är grundlagsenlig, sade Orpo.

Och tillade:

Bolagiseringen i sig har inte varit ett politiskt mål, utan valfriheten.

Också statsminister Juha Sipilä (C) har på senare tid också låtit antyda att modellen med tvångsbolagisering kan få problem i grundlagsutskottet.

I samband med statsministerns frågetimme i radion för drygt två veckor sedan konstaterade Sipilä att förslaget inte kanske får utskottets välsignelse.

Så sent som igår meddelade statsministern att vårdreformen går i rätt riktning om bolagiseringstvånget inte klarar grundlagsutskottets nålsöga.

Sipilä lät likaså förstå att regeringen redan har en plan B.

- Nu handlar det ju om bolagiseringen och tidtabellen och de sakerna kan vi nog åtgärda snabbt.