Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: El olivo – Olivträdet som symbol för livet

Alma (Anna Castillo) sitter vid ett olivträd tillsammans med sin farfar Ramón (Manuel Cucala).
Alma (Anna Castillo) och hennes farfar Ramón (Manuel Cucala) förstår båda två att man inte kan äga eller sälja ett 2000 år gammalt olivträd. Alma (Anna Castillo) sitter vid ett olivträd tillsammans med sin farfar Ramón (Manuel Cucala). Bild: Cinema Mondo El Olivo,Anna Castillo,manuel cucala

En hjärtevarm feelgood film med mycket humor som handlar om ett 2000 år gammalt olivträd och den ekonomiska lågkonjunkturen i Spanien. Kan det bli en fungerande film? Svar ja och dessutom en riktigt bra film.

El olivo / Olivträdet är en film som ser väldigt enkel ut men som imponerar och berör från första stund.

I korthet handlar det om att den 20-åriga Alma (Anna Castillo) inte längre står ut med att se på hur hennes gamla farfar Ramón (Manuel Cuvala) alltmer försvinner in i sin egen värld. Han sörjer ett 2000 år gammalt olivträd som hans söner, då de behövde pengar, sålde till Tyskland.

Alma (Anna Castillo) i närbild.
Alma (Anna Castillo) är inte den som ger sig och tänker hämta hem olivträdet. Alma (Anna Castillo) i närbild. Bild: cinema mondo Anna Castillo,El Olivo

Alma, som är impulsiv och envis, bestämmer sig för att hämta hem olivträdet från Düsseldorf. Hon berättar en liten vit lögn och får sin farbror Alcachofa (Javier Gutiérrez) och den unga Rafa (Pep Ambròs) att ”låna” en långtradare från deras arbetsgivare.

Det som börjar i en liten by i Spanien blir sedan snabbt en road movie genom Europa. Men också en film om generationsskillnader, om gemenskap, om förljugenhet och om hopp.

Genom berättelsen om det gamla olivträdet speglas den ekonomiska lågkonjunkturen i Spanien och vilka spår den satt i människorna. ”Hela landet har bedragit sig” är en central replik.

Det handlar om gemenskapen i byn där Alma och hennes släkt och vänner bor men också om den gemenskap och styrka du idag kan hitta på sociala medier. Det handlar om förtroende, hur lätt man kan mista det och hur svårt det är att bygga upp det igen.

Det handlar också om självkänsla, både den egna och den nationella. Det är alltså ingen slump att olivträdet sålts till ett energibolag i Tyskland, ett bolag som gör reklam för sin ”gröna” image men visar sig ha en lite annan agenda.

Och så handlar det förstås om rötter, de bokstavliga och de symboliska.

Alma (Inés Ruiz) i famnen på sin farfar Ramón (Manuel Cucala).
Alma (Inés Ruiz) som liten tillsammans med farfar (Manuel Cucala). Alma (Inés Ruiz) i famnen på sin farfar Ramón (Manuel Cucala). Bild: Cinema Mondo El Olivo,Inés Ruiz

Regissören Icíar Bollaín och manusförfattaren Paul Laverty har med sina tidigare produktioner (También la lluiva / Till och med regnet och Katmandu) visat att de gör filmer med ett stort hjärta och med en stark universell medmänsklighet.

El olivo är dessutom en väldigt humoristisk film med en berättelse som griper tag i en och håller en i ett stadigt grepp ända till slutet. Här finns hjärta och smärta som får dig att både gråta och skratta.

Och så är det en film som bekräftar ordspråket – den som planterat ett träd har inte levt förgäves.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje