Hoppa till huvudinnehåll

Grattis Helene Schjerfbeck på födelsedagen och flaggdagen!

Helene Schjerfbecks målning Självporträtt (1912)
Helene Schjerfbecks målning Självporträtt (1912) Helene Schjerfbecks målning Självporträtt (1912) Bild: Helene Schjerfbeck: Självporträtt (1912). Konstmuseet Ateneum. Foto: Nationalgalleri/Hannu Aaltonen. Helene Schjerfbeck

Helene Schjerfbeck är en av våra mest kända och älskade konstnärer, och dessutom kvinna. Därför är det fint att hon nu ska få en flaggdag för första gången, då Bildkonstens dag 10.7, samtidigt blir Helene Schjerfbecks dag.

Den här artikeln är endast ett ytskrap på Schjerfbecks långa liv och enorma produktion. En hyllning på hennes födelsedag.

Helene Schjerfbeck (1862-1946) räknades redan under sin livstid till de främsta bland vårt lands konstnärer. Hon kan tack vare den sena produktionen ses som en av de mest betydande modernisterna i hela den västerländska konsten.

Hon är mest omtalad för sina uttrycksfulla och avskalade självporträtt — de flesta och mest kända målade under åren 1939–1945 då hon var kring åttio år gammal.

Helene Sofia Schjerfbeck föddes den 10 juli 1862 i Helsingfors. (I ett Finland som då hörde till Ryssland).

Schjerfbeck växte upp under små omständigheter i en finlandssvensk familj i Helsingfors. Barndomen har Schjerfbeck senare beskrivit som glädjelös och allvarsam.

Schjerfbecks liv präglades av den allvarsamma stämningen i hemmet och den tidiga känsla av utanförskap och ensamhet.

Till familjen hörde Helens far Svante Schjerfbeck (1833-1876) som arbetade som tjänsteman vid järnvägen och modern Olga Johanna Printz (1839-1923) och en bror Magnus Schjerfbeck, som var två år äldre.

Utanför sedan barnsben

Som fyråring föll Helen i en trappa och fick en allvarlig höftskada. Familjen kunde inte bekosta läkarvård och de lät skadan självläka. Följden blev att Schjerfbeck resten av livet i perioder plågades av smärtor och fick en haltande gång.

På grund av höftskadan kunde Schjerfbeck inte gå i vanlig skola utan fick hemundervisning vilket tros ha stärkt hennes känsla av utanförskap.

Tidig begåvning

Schjerfbeck visade tecken på konstnärlig begåvning redan tidigt och endast 11 år gammal, blev hon antagen vid Finska Konstföreningens ritskola där hon bland annat studerade under Adolf von Becker.

Schjerfbecks målning, Sårad soldat från år 1880.
Sårad soldat från år 1880. Ateneum Schjerfbecks målning, Sårad soldat från år 1880. Bild: Wikimedia Commons Helene Schjerfbeck,målningar,naturalism (konst)

Vid 18 års ålder vann hon sådan beundran för sitt historiemåleri att hon fick ett stipendium att studera i Frankrike.

År 1880 åkte Schjerfbeck till Paris där hon deltog i undervisningen på den omtalade Académie Coloros från januari 1880.

Hon målade också i Meudon och i fiskebyn Pont-Aven i Bretagne. Hon återvände till Finland 1882.

Den unga Schjerfbeck
Helene Schjerfbeck som ung. Den unga Schjerfbeck Bild: Yle 6261 0078 000

Helene Schjerfbeck började måla i 1800-talets naturalistiska och historiserande stil men utvecklade genom åren ett alltmer reducerat och sparsmakat modernistiskt måleri.

Ytterligare stipendier gjorde att hon under det följande decenniet kunde göra studieresor till Bretagne, St Ives/Cornwall, Rom, Florens, Wien och Sankt Petersburg.

För radikal för sin tid

Hon målade i sina stora och ambitiösa målningar motiv från det som man uppfattade som den manliga upplevelsevärlden vilket ansågs vara olämpligt för en kvinna. Också den experimentella och moderna naturalismen, "radikal naturalism" som Schjerfbeck lärt sig i Frankrike fick inget varmt mottagande i Finland. Hon fick sin stora begåvning till trots känna sig som en främling i den finländska konstvärlden.

Schjerfbecks målning, Wilhelm von Schwerins död från år 1886
Wilhelm von Schwerins död, 1886 Schjerfbecks målning, Wilhelm von Schwerins död från år 1886 Bild: Åbo Konstmuseum Helene Schjerfbeck,målningar,konsthistoriker,naturalism (konst)
Ungdomsårens formspråk, som var bundet vid realismen gav gradvis vika för ett mer förenklat uttryckssätt som betonade det själsliga.
Helene schjerfbeck omakuva
Schjerfbeck är mest omtalad för sina uttrycksfulla och avskalade självporträtt Helene schjerfbeck omakuva Bild: Turun taidemuseon kokoelmat
Allt vekt och skört sågs som kvinnligt och det starka och livskraftiga som manligt.
Helene Schjerfbecks självporträtt.
Helene Schjerfbeck (1862-1946) Självporträtt 1912, olja på duk, Konstmuseet Ateneum Helene Schjerfbecks självporträtt. Bild: Kansallisgalleria / Hannu Aaltonen Helene Schjerfbeck

Mellan världskrigen såg man på Schjerfbecks målningar som i sin skörhet som "äkta kvinnliga". Det här bottnar i synen på konst som då var rådande. Allt vekt och skört sågs som kvinnligt och det starka och livskraftiga som manligt.

Samtidigt som Schjerfbecks konst beskrevs som expressiv, stark och modern. Vissa av hennes tavlor var i de närmaste våldsamt beskurna.

Inför Helene Schjerfbecks konst tystnar av sig själv frågan om gammalt och nytt, ja, till och med gott eller dåligt. Här står man inför den stora konsten, här är heligt rum.
- Konst- och arkitekturkritikern Gotthard Johansson

Andra kända Schjerfbeckmålningar är Konvalescenten och Grönt stilleben som 1991 trycktes på finska frimärken.

Efter studieresorna bodde Schjerfbeck i Helsingfors och arbetade under några år som lärare på Konstföreningens Ritskola. Schjerfbeck trivdes inte i huvudstadens konstnärskretsar och blev inte heller uppskattad under det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets nationalromantiska period då Akseli Gallen-Kallela var det stora namnet.

Hon deltog dock under dessa år i samlingsutställningar i bland annat Helsingfors och Åbo.

helene Schjerfbecks målning Lövhyddohögtid.
Helene Schjerfbecks målning Lövhyddohögtid 1883, olja på duk, Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse helene Schjerfbecks målning Lövhyddohögtid. Bild: Matias Uusikylä Helene Schjerfbeck

Tiden i Paris och kärleken

Sin andra resa till Frankrike gjorde hon mellan 1884-1885. Då deltog hon också i Salongen i Paris och målade i Bretagne.

På vårvintern 1883-1884 förlovade Schjerfbeck sig med en, vad man länge trodde vara, en brittisk målare. Vid Lena Holgers efterforskningar har det framkommit att det förmodligen var en svensk konstnär vid namn Otto Hagborg (inte en brittisk målare) som vistades i Frankrike samtidigt. De båda konstnärerna bodde båda i Pont-Aven under vintern och våren 1883-1884.

Otto Hagborg bröt förlovningen 1885 och lämnade Schjerfbeck med krossat hjärta. Lena Holger som forskat i Schjerfbecks liv har en teori om att Konvalesenten som hon målade i St.Ive år 1885 var en form av självporträtt.

Som barnet på målningen var Schjerfbeck också konvalecent på väg att repa sig efter hjärtesorgen och reda att möta livet igen.

En annan tolkning tyder på att målningen konvalecenten i stället för ett självporträtt borde ses som en symbol för ett nydanande konstuttryck.

Helene Schjerfbeck: Konvalescenten (1888)
Konvalsecenten från 1888 är en av Schjerfbecks mest kända målningar. Helene Schjerfbeck: Konvalescenten (1888) Bild: Nationalgalleriet/Hannu Aaltonen. Ateneum,Helene Schjerfbeck,konst,konstmuseer,The Convalescent,Konvalescens

Orsaken till uppbrottet var att Otto och hans familj misstänkte att Schjerfbecks höftskada skulle ha varit ett symptom på tuberkulos, som Schjerfbecks far dött i. Det var det ju inte utan resultatet av den oskötta höftskada hon fick som barn.

"Schjerfbeck lär år 1920 konstaterat att hon visste vilken smärta den brutna förlovningen hade åsamkat men hon var samtidigt glad över att hon valt konsten i stället för en hemmafrus förpliktelser".

En annan tolkning ger vid handen att Schjerfbeck nödvändigtivs inte var så lycklig över att förbli barnlös och att hon övervägde att adoptera barn men det föll på grund av omgivningens negativa syn på saken.

Legend och myt mot sin vilja

Schjerfbeck gillade inte att hennes vän Einar Reuter skulle skriva en bok om henne. Hon gav honom ändå fria händer att göra det efter sin död.

Dikta, för om mig finns inget att säga.

Schjerfbeck var själv emot den rådande uppfattningen om henne som "spirituell asket".

Livet och hälsan

Efter det den produktiva perioden på 1880-talet målade Schjerfbeck mindre också därför att hon undervisade på Konstföreningens ritskola. Hennes hälsa blev också sämre. Efter många sjukskrivningar ansökte hon om avsked från undervisningen år 1902.

På uppmaning av en läkare flyttade hon till Hyvinge med sin mor år 1902. Hyvinge ansågs på grund av sitt torra klimat vara en hälsosam kurort.

I Hyvinge bodde de i tjugo år i ett rum och kök.

Schjerbeck hade en konfliktfylld relation till sin mor. Modern accepterade inte dotterns konstnärliga ambition men alla deras år tillsammans förband dem ändå starkt till varandra och modern var en återkommande modell för Schjerfbecks målningar.

Schjerfbecks målning, I hemmet (Olga Schjerfbeck, konstnärens mor), 1903.
Schjerfbecks målning, I hemmet (Olga Schjerfbeck, konstnärens mor), 1903. Åbo Konstmusem Schjerfbecks målning, I hemmet (Olga Schjerfbeck, konstnärens mor), 1903. Bild: Åbo Konstmuseum konst,Helene Schjerfbeck

Konsthandlaren och galleristen Gösta Stenman hade kontaktat Schjerfbeck 1913 och det var han som skulle göra henne känd. Han köpte upp hennes målningar som han sålde i sin konsthandel i Helsingfors och snart kom de överens om ett kontrakt där han betalade henne lön.

I september 1917 öppnade Stenman hennes första separatutställning i sitt Helsingforsgalleri. Detta blev en slags come-back för Schjerfbeck.

De var under åren i Hyvinge hon utvecklade sitt modernistiska måleri. Hon inspirerades av Manet, van Gogh, Cézanne, impressionisterna och symbolisterna som hon studerade i nyutkomna konstböcker, samt av samtida konstnärer som hon följde i tidskrifterna The Studio, L’Art et les Artiste och Ord & Bild.

Porträtt av kvinna målat av Helene Scherfbeck
Kaliforniskan från år 1934 (eller 1935) olja på duk. Porträtt av kvinna målat av Helene Scherfbeck Bild: Didrichsen Helene Schjerfbeck,didrichsens konstmuseum

Genom konsthandlaren Gösta Stenman fick hon se originalmålningar av Juan Gris, Marie Laurencine, Tyko Sallinen och andra.

Den sena genombrottet

Schjerfbecks mor Olga dog 1923 och två år senare flyttade Schjerfbeck till Ekenäs för att få ro att måla.

Hon började bli alltmer känd vid den här tiden. Hennes verk vann anseende i Stockholm där de fanns utställda på 1930- och 1940-talet.

I början av 1930-talet öppnade Stenman ett galleri i Stockholm och utställningen där 1937 blev Schjerbecks definitiva genombrott:

Tolkningarna om Schjerfbecks konst och konstnärskap baserar sig till största delen på gamla biografier, antaganden och särskilt på Schjerfbecks långvariga vän Einar Reuters biografi om henne.

Enligt den var Schjerfbeck en skör och lidande individ vilket också har påverkat de andra tolkningarna. I Schjerfbecks produktion finns det ändå också intensiva sidor och den är på många sätt förbunden med sin tid och konstens allmänna utveckling.

Schjerfbeck avled på Saltsjöbadens Badhotell den 23 januari 1946. Hennes grav finns på Sandudds begravningsplats i Helsingfors på platsen V7-3-6.

Den största samlingen av Schjerfbecks konst förvaltas idag av Ateneum i Helsingfors. Betydande samlingar finns även på Villa Gyllenberg och Didrichsens konstmuseum i Helsingfors och hon är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum.

På Schjerfeck sällskapets Facebook sida kan du läsa mer om programmet under flaggdagen

Källor:
Oma Tie av Riitta Konttinen

Artikel i HS om Schjerfbecks liv

National biografi om Schjerfbeck

Wikipedia om Schjerfbeck

  • Raseborg sväljer inte Nordkalks stora planer i Svartå

    Miljö- och byggnadsnämnden vill begränsa maximimängden.

    Företaget Nordkalk vill bryta nästan fyra gånger mera kalksten i framtiden vid sitt kalkbrott i Svartå. Miljö- och byggnadsnämnden i Raseborg vill att myndigheterna begränsar maximimängderna kalk- och sidosten som bryts och krossas.

  • Rysk OS-vinnare livstidsavstängd

    IOK fortsätter att straffar ryska idrottare.

    Fyra ryska skidåkare är avstängda på livstid från OS. Nu har Internationella olympiska kommittén (IOK) stängt av fyra skeletonåkare, också de på livstid, skriver IOK på sin webbplats.

  • AV-teatern skvallrar om blodig fars

    Det skrattas åt överklassen i AV-teaterns nya pjäs Skvaller.

    Det skrattas åt överklassen i AV-teaterns nya pjäs "Skvaller". På scenen ses i år också bekanta ansikten från sommarteatrar i södra Finland.

Läs också

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix