Hoppa till huvudinnehåll

"Jag tror att jag behärskar låtskrivarformeln"

Artisten Mikael Wiehe sitter vid sin flygel
Artisten Mikael Wiehe sitter vid sin flygel Mikael Wiehe

- Under de trettio senaste åren har jag skrivit flest bra låtar. Jag säger inte att jag har skrivit de bästa. Men en och annan av de 500 jag gjort har blivit populära.

Vem är Mikael Wiehe?

Jag har frågan på läpparna när jag trycker på dörrklockan i ett flervåningshus i hjärtat av Malmö. Mikael öppnar med ett vänligt leende och ber mig stiga in.

Fem timmar låtskrivande om dagen

I arbetsrummet står en Steinwayflygel, som också fungerar som ett värdigt underlag för alla textskisser och melodiutkast. Rummet återger en kreativ stämning med alla tavlor, instrument och skivkonvolut.

Mikael har utan att överdriva skrivit 500 låtar och därutöver ett hundratal översättningar. Mest Bob Dylan, men också Tom Waits och Leonard Cohen.

Han arbetar disciplinerat, fem timmar varje dag med att skriva nya låtar. Därtill hundratals uppträdanden runtom i Sverige.

Men vem är denna Mikael Wiehe?

artisten Mikael Wiehe vid träd
artisten Mikael Wiehe vid träd Mikael Wiehe

Jazz och samarbete med Afzelius

Det började med kostymjazz. 50-talets dansmusik var traditionell jazz. Ville man vara med i musikleken skulle man spela jazz. Och det ville Wiehe. Så det blev saxofon och diverse andra instrument under Mikaels tidiga tonår.

Och så började han skriva låtar. Först blev det åtta med varierande innehåll och så blev det 14 till. Dessa skulle senare bli en del av grundplåten till Hoola bandoola bands repertoar.

Vi talar om slutet av 70-talet.

Texterna gjorde tvära kast men var alltid engagerade i tiden med kommenterande iakttagelser.

Jakten på Dalai lama, Keops pyramid, Vem kan man lita på är bra exempel. Och samarbetet med Björn Afzelius hade tagit fart, ett samarbete som med åren fick en guldkant.

Vad hände sen?

Låtskrivarformeln

Hoola Bandoola bands framfart räckte cirka 5 år och blev ett av Sveriges genom tiderna största band. Bandet hade gjort sitt och Wiehe och Afzelius ville båda pröva på något nytt.

Kabaréorkestern kom såg och gjorde succé bl.a. med Titanic (andraklass-passagerarens sista sång). Den är kanske Mikael Wiehes största låt med sitt starka symbolspråk, som förutom Titanics förlisning likaväl kan handla om en kärnkraftsolycka eller ett kraschat förhållande.

- Det finns en formel enligt vilken man kan göra låtar, som jag tror jag behärskar ganska bra, säger Wiehe.

Soloplatta vid 42

Som 42-åring släpper Wiehe sitt första riktiga soloalbum. Albumet Basin street blues möttes av goda recensioner. Plattan berättade mer om Wiehe själv än något tidigare album.

- Det handlar ju om hur man känner i olika situationer, och så drar man ju ut det. Och det intressanta är ju vad låtarna betyder för mottagaren. Vilka erfarenheter de kan lägga in i texten.

Själv åker jag runt
med ett rock´n roll-band
en vinddriven kung
i ingemansland
Men jag tänker ibland på
när vi spela ihop
på det långsamma temat
på Basin street blues.

En annan stark låt på plattan är Ska nya röster sjunga, likaså Som ett andetag, som Wiehe idag kallar för sina två begravningslåtar även om avsikten inte var den när låtarna skrevs.

Engagemanget i t.ex. sociala orättvisor, varifrån kommer det?

- Jag är född 1946. 1966 var jag alltså 20 år när jag väcktes till något sorts politiskt intresse. Vietnam, förtrycket i Latinamerika, fattigdomen i Asien. Jag är intresserad av samhället och samhällen runtomkring mig. Det gjorde att jag så småningom blev sångskrivare, istället för barnläkare eller författare, som jag också hade funderat på. Detta intresse för mig själv och min omgivning kommer till uttryck i mina sånger. Och jag är givetvis också intresserad av dem som står mig nära, mina kärleksförhållanden, mina barn.

Mikael Wiehe och alla fåglar. Varför?

En journalist undersökte en gång fågelmotiven hos Wiehe. Han kom fram till ett tjugotal pippin.

- Jag lider av något slag av fågelfobi och det är kanske ett svar på frågan. Björn Afzelius brukade skämta om detta på våra spelningar och det var han som började tala om fobin. Och så fortsatte han om sina egna sånger om kvinnor”, säger Wiehe.(hah hah hahaa) Mitt hjärtas fågel är en låt som jag ogillade skarpt, medan Björn insisterade på att den skulle spelas in. Han hade rätt. Det blev en stor låt. ”Flickan och kråkan likaså”. Och ”Fågel Fenix”.

Mikael Wiehe, ja vem är han?

Han är en vinddriven kung, en lindansare, en pyramidbyggare, en som letar efter Dalai lama.

Han är en människa i ständig rörelse och förvandling. En man som utan att ge upp sina grundvärderingar delger oss glädje, sorg, utsatthet, illusioner och desillusioner.

- Musiken är ett sorts koncentrat, låtarna är essensen av min person. Men, man är aldrig lika bra, lika klok och välformulerad som i sina låtar. I mina sånger vågar jag säga saker som jag aldrig gjort förut. Sångerna är sådana som jag skulle vilja vara i verkliga livet.

Tre timmar senare tackar jag för besöket, mera klok än när jag steg i Mikaels arbetsrum. Bandspelaren har spelat in tre timmar intervju.

Mikael Wiehes stora låtar kan du höra i sammanlagt sex program under rubriken Musik: Mikael Wiehe, där han själv berättar om sig och sin sångskatt.

Musik: Mikael Wiehe sänds onsdag kl 21.03

Hela serien hittar du på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega