Hoppa till huvudinnehåll

”Min relation till alkohol är allt eller inget”

Alkoholflaskor och burkar på ett bord.
Arkivbild. Alkoholflaskor och burkar på ett bord. Bild: Tiina Jutila / Yle alkoholdrycker,alkoholism

Anonyma alkoholisters sommardagar ordnas den 14-16 juli i Nådendal. Det förväntas komma över 1000 besökare från Finland, Sverige. Estland och Ryssland under helgen. Många har fått hjälp med sitt alkoholberoende tackvare anonyma alkoholister. Under sommardagarna får allmänheten en chans att bekanta sig med AA:s verksamhet.

Johan 43 år, som egentligen heter något annat, kom i kontakt med alkoholen i ung ålder och utvecklade tidigt ett beroende. Hans räddning blev AA – två gånger.

- Alkoholen har varit en slags medicin mot rädsla, spänning och samma orsaker som människor har när de dricker alkohol. Därför drack man. Sen fick man mod, sen blev man stor och stark, vacker och rik. Sen hade begäret inget med att jag ville dricka – jag måste

För 19 år sedan kom Johan första gången i kontakt med missbrukarvården och anonyma alkoholister.

- Min relation till alkohol är allt eller inget. Livet blev outhärdligt med alkoholen, ingenting lyckades. För normala människor går livet framåt. Man går i skola, hittar ett arbete och bildar familj. Men det lyckades inte.

Johan berättar att närstående och hälsovården till slut tog tag med hans problem. Han fick hjälp och gick på rehabilitering under en månads tid.

- Där bekantade jag mig vid AA, det vill säga anonyma alkoholister och vad det går ut på. Efter den där ena månaden var spriten ingen nödvändighet mera.

Från bra till sämre

Första tiden efter rehabiliteringen gick bra. Johan gjorde saker som hjälpte honom att hållas nykter och gick med i ortens AA.

- Jag var lite spänd för att där skulle vara några bekanta men de var okända från tidigare. Sen fastnade jag där. Jag gillade atmosfären och samverkan med de andra.

Johan klarade sig bra länge. Tills det plötsligt skedde stora förändringar i hans liv, och det blev för mycket. Efter 12 år av nykterhet fick han ett återfall.

- Mitt återfall berodde på mycket obehandlade svårigheter och psykisk ohälsa. Jag hade enbart sökt hjälp av AA och AA-möten och jag trodde att alkoholismen innefattade alla psykiska problem också. Men i mitt fall var det inte riktigt så. Jag är depressivt lagd. Det kom en nedförsbacke och livslusten försvann. Då tog jag spriten till hjälp. Jag tänkte att det då skulle gå ännu fortare neråt, att det får sluta här nu.

Han beskriver den här tiden som annorlunda, hans drickande var inte likadant som innan.

- Jag funderade inte på vad som händer, varför jag drack eller när jag skulle sluta. Det var en lättnad att dricka. Jag visste vad det handlade om och jag hade gott samvete. Skuldkänslorna och ångesten jag hade tidigare hade försvunnit. Tidigare då någon ringde på dörren kunde jag känna jag hur kallsvetten rann längs ryggen. Det hände inte nu.

Hittade tillbaka

Trots att Johan tog till spriten igen hade han fortfarande kontakt med vissa AA-medlemmar. Det blev hans räddning.

- De fick mig att komma på möten igen. Det viktigaste är människorna. Om man hittar en själv, den som man verkligen kommer överens med, är det till stor hjälp. Det här borde jag väl egentligen inte säga, men det är det bästa som hänt mig. Det gav ett vidare perspektiv.

Det är nu ungefär fem år sen hans återfall. Enligt Johan finns beroendet alltid kvar, men han behöver inte fundera på behovet dagligen.

- En människa som inte har problem funderar aldrig om man har ett problem. Men ifall man funderar på om man har alkoholproblem, då finns det en möjlighet att man har det. För dem som drickandet inte är en stor sak, bara en liten grej i livet, de funderar inte på det även om de kanske super sig full varje veckoslut.

Johan poängterar att det viktigaste är att komma ihåg att man inte är ensam med sitt alkoholproblem.

- Den personen känner sig väldigt ensam. Den känslan är hemsk, men den är onödig. För det finns andra människor som känner likadant.

Varför behöver en del hjälp medan andra kan vissa dricka mycket, och under en lång tid?

- Jag vet inte. Det är en personlighetsfråga.

Alla är jämställda

Enligt Johan är det bästa med AA att det är självförsörjande. Vid varje möte får medlemmarna ge en liten slant för att upprätthålla organisationen.

- Alla man träffar på AA är medlemmar och jämställda. Ingen är bättre än den andra.

Många har fördomar mot AA, varför tror du att de finns?

- Det är på grund av gud. Sen finns det säkert andra, men jag tror att den största fördomen är att det pratas om gud. Vissa känner att den egna viljan inte räckt till, min vilja har inte heller räckt till. Men vi pratar ganska lite om gud sist och slutligen.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland