Hoppa till huvudinnehåll

Strålande picknickstämning då Baltic Jazz firade 30

Baltic jazz 2017.
Baltic jazz 2017. Bild: Yle/Peter Petrelius baltic jazz

Jazzvännerna sken i kapp med solen under helgens festival i Dalsbruk. Trettioåringen bjöd på någonting för både yngre och äldre jazzöron.

År 1987 ordnade ett litet gäng entusiaster en alldeles egen jazzfestival i Dalsbruk. Någon erfarenhet av att ordna liknande evenemang hade de inte, men de lyckades. Musiker med anknytning till orten ställde upp och konsertplatserna fanns i ämbetshuset, på Marin Club och i Bio Pony. Några år senare är festivalen värd för de nordiska jazzdagarna och under nittiotalet hittar festivalen sin form. I år har det spelats jazz på bruket i trettio år.

KAJ kom till byin

Festivalen tjuvstartade redan på torsdagen på Kasnäs paviljong. På fredagen öppnades jazzgatan och konserterna på olika håll i Dalsbruk pågick ända till midnatt. På lördagen öppnades Parken och först på scenen var Sås och Kopp som bjöd på barnjazz för de minsta. Under eftermiddagen klev festivalens konstnärliga ledare Antti Sarpila upp på scenen med sitt Swing Band, likaså Panu Savolainen trio som uppförde festivalens första beställningsverk. Senare på kvällen kom Humorgruppen KAJ till byin. Söndagen började med en jazzgudstjänst och fortsatte med avslutningskonsert på Söderlångvik gård. Efter det blev det ännu några sista konserter som avrundade årets festival.

Pentti Friberg och Sanna Järf på Baltic Jazz 2017.
Pentti Friberg och Sanna Järf. Pentti Friberg och Sanna Järf på Baltic Jazz 2017. Bild: Yle/Peter Petrelius baltic jazz

Ung med erfaren

Sanna Järf är ordförande för jazzföreningen i Dalsbruk. Hon beskriver trettioåringen som en som på ett vis är ganska ung, men som samtidigt hunnit samla på sig en del erfarenhet, lite som unga vuxna.

Alla festivaler överlever inte ens sin treårsdag, så vad är det som man gjort rätt för att få bli trettio? Järf säger att receptet är en ganska konsekvent linje beträffande musikval, de erbjuder mest glad jazz och swing så att folk vet vad de kan se fram emot.

– Det sägs att vi är en av få festivaler med den här typen av musik, men det finns så många andra sidor med framgång. Det krävs att man har ett välsmort team och de frivilliga är en viktig del i att lyckas med ett sådant koncept.

Ville ha en egen festival

Pentti Friberg var med och arrangerade Baltic Jazz under festivalens 25 första år. Efter det gick han i pension som han uttrycker det, men kom tillbaka i år för att vara med och öppna festivalen.

– Det fanns ett behov av en festival och vi visste att det fanns musiker också på ön. Efter att ha åkt runt på ett antal festivaler i landet ville Kaj och Magi Kulla ha en egen festival. Efter ett tag blev vi berömda och vi nämndes bland de bättre festivalerna i landet.

Alling började i mycket mindre skala. Friberg var revisor och gav till styrelsen klara besked om att det ska komma in lika mycket som artisterna kostar.

– Det försökte de hålla och många gånger gick de med vinst. Det var inte alltid så lätt att få publik och att höja inträdesavgifterna går inte. Det har funnits svåra år, men nu verkar det bra igen.

Historik under arbete

Minnena från åren är många. Friberg tänkte först dela med sig av några då han öppnade festivalen. Han ändrade sig och sparar på dem ännu ett litet tag till. Han har nämligen lovat att skriva ner dem och författa en historik om Baltic Jazz.

Supernöjd New Yorkbo njöt

Karolina Hagman, Lotta Hagman och Solveig Schaumann verkar ha hittat den bästa platsen för sin picknickfilt mittemellan konsertparken och jazzgatan.

Baltic jazz 2017.
Karolina Hagman, Solveig Schaumann och Lotta Hagman njöt av musiken och stämningen. Baltic jazz 2017. Bild: Yle/Peter Petrelius baltic jazz

– Vi älskar Dalsbruk, vi är jätteglada att vädret är bra, vi är jätteglada att massor av människor visar upp sig på trettioårsjubileet. Vi är supernöjda och älskar Kimitoön, säger Karolina. Numera bor hon i New York, men har med sin syster Lotta tillbringat somrarna i Dalsbruk från barnsben.

Massor med vänner och bekanta finns här och några av dem passerade här och vi har tjoat och kramats, säger Solveig.

Läs också