Hoppa till huvudinnehåll

Milena lider av dyskalkyli, men lärarna trodde att hon bara var lat

Milena Andersson utanför ett café på Mannerheimvägen.
Milena Andersson utanför ett café på Mannerheimvägen. Bild: Yle

Ungefär en elev i varje skolklass lider av dyskalkyli, men få vet om det. Ibland var skolgången ett rent helvete, men värst var det att gång på gång misslyckas fastän man verkligen gjorde sitt bästa, säger Milena Andersson, 22 år, som har dyskalkyli.

Dyskalkyli är en motsvarighet till dyslexi, fast med siffror. En person med räknesvårigheter har ofta svårt att lära sig de fyra räknesätten, men svårigheterna kan också ta sig i uttryck på andra sätt.

- Jag har jättedåligt lokalsinne, också fast jag är på ställen där jag har varit tidigare. Jag kan ha svårt att lokalisera mig på en plats eller på en karta. Dessutom lärde jag mig läsa den analoga klockan först då jag var 9 år gammal, och måste fortfarande titta noga då jag kollar tiden, säger Milena.

En per klass

Enligt neuropsykolog Kerstin Persson lider ungefär 4-7 procent av barnen i skolåldern av dyskalkyli. Det är ungefär en per klass.

När Milena Andersson gick i fjärde klass blev hon skickad till en skolpsykolog, men hon fick ingen formell diagnos.

- De ville kolla upp “vad det var för fel på flickan”, men dyskalkyli fanns inte i skolpsykologens vokabulär på den tiden. Det enda de kunde konstatera var att det i övrigt inte var något fel på mig, säger hon.

Dyslexi är känt sedan länge, och i skolorna känner man till hur man på bästa sätt kan stöda barn med läs- och skrivsvårigheter.

Dyskalkyli är mindre känt och Milena säger att hon aldrig fått något extra stöd under sin skoltid.

- I trean hade jag till exempel en lärare som inte ville ge mig stödundervisning eftersom hon inte tyckte att det var något fel på mig.

Mattetimmarna gav Milena ångest

- Ibland var skolgången ett rent helvete. Bland annat så lärde jag mig multiplikationstabellen utantill genom att rabbla den, men sen glömde jag den genast. Så jag lärde mig den om och om igen för man måste kunna den, säger hon.

Milena säger att hon fick enorm ångest för matematiktimmarna. Lärarna tolkade ofta hennes dyskalkyli som lättja.

- De trodde att jag helt enkelt var lat eller att jag inte försökte. Jag minns en lärare som frågade om jag verkligen var så dålig på matte, jag visste inte vad jag skulle svara på den frågan, säger Milena.

Det svåraste var att misslyckas gång på gång, trots att man verkligen hade gjort sitt bästa.

- Det var ju dåligt för självförtroendet, särskilt för ett barn. Jag fick rådet att öva mera, men det hjälpte inte. Jag förstod ju egentligen logiken bakom uppgifterna, men klarade ändå inte själv av att räkna. Det var otroligt frustrerande.

Aha-upplevelse

Milena Andersson hoppas att det i dag finns mera information för föräldrar med barn som har räknesvårigheter. Hon rekommenderar att föräldrar som har barn som visar liknande tendenser själva läser på om dyskalkyli och checkar av de punkter som finns listade på olika nätsidor om dyskalkyli.

- Jag fick en aha-upplevelse då jag läste igenom listan; det här är ju precis som jag. Det finns hur många som helst punkter som kan hänga ihop med dyskalkyli; till exempel kan man ha svårt att lära sig den analoga klockan eller läsa diagram, säger Milena.

En diagnos kunde ha hjälpt

- Jag gick omkring och tänkte att jag var dum, den enda förklaringen för mig var att jag hade låg IQ men det hade ju inget att göra med min intelligens, säger Milena.

Att få en diagnos kunde ha hjälpt henne att förstå varför hon hade svårare att förstå siffror. I USA likställs dyskalkyli ofta med dyslexi.

Enligt neuropsykolog Kerstin Persson är det ännu få lärare som känner till definitionen av dyskalkyli, men hon säger att man däremot känner till att det finns barn som behöver mera stöd med räkneämnen.

- Om jag skulle ha fått mera stöd eller hjälp med alternativa inlärningsmetoder så skulle det kanske aldrig ha blivit ett lika stort problem för mig.

De dåliga erfarenheterna med siffror sitter kvar

Än i dag säger Milena att hon associerar matematik med de dåliga upplevelserna hon hade i lågstadiet med oförstående lärare.

Kerstin Persson säger att man till slut kan bli så rädd för att misslyckas att motivationen blir lidande.

- Inställningen inom familjen är viktig. Att man är bra på matte betyder inte automatiskt att man är intelligentare än någon som har svårt med siffror, säger Persson.

Dyskalkyli kan enligt henne leda till dåligt självförtroende som smittar av sig på andra livsområden.

Smarttelefonen underlättar

Enligt Milena Andersson är dyskalkyli inget större handikapp i vardagen, främst är den ett irritationsmoment.

- Min dyskalkyli kommer i dag fram främst då jag till exempel kan se fel bussnummer eller tänka fel i matbutiken, säger hon.

En person med dåligt lokalsinne kan ta hjälp av kartprogrammen i sin smarttelefon, och också en kalkylator går att alltid ha till hands i telefonen.

- Jag har alla nummer som jag kan behöva ha sparade på ett säkert ställe. Jag kan inte hålla en kod eller sifferrad endast i mitt minne för då skulle jag genast kasta om alla siffror. Och jag har mina egna trick för att få vardagen att fungera, säger Milena.

Misstänker du att du lider av dyskalkyli? Det här kan vara tecken:

  • Du blandar ihop siffror och har svårt att minnas sifferkoder eller telefonnummer
  • Svårigheter att lära sig den analoga klockan
  • Problem med att planera sin tid och bedöma hur mycket tid något verkligen tar
  • Dåligt lokalsinne och svårigheter att läsa kartor
  • Svårigheter att läsa till exempel busstidtabeller
  • Du vet inte skillnad på höger och vänster
  • Hur hamnade Kittilä i historisk kommunkris?

    Många förtroendevalda är brottsmisstänkta.

    Kittilä kommun är i en minst sagt ovanlig situation. I kommunfullmäktige ingår 11 personer som är åtalade för tjänste- och arbetsbrott.

  • Det var sju gånger farligare att vara barn på 70-talet än i dag

    Antalet barn som dör före sin nittonårsdag har minskat.

    Tycker du att dagens säkerhetstänk har gått för långt? Ibland hör man sägas att det för 40 år sedan inte fanns cykelhjälmar, krockkuddar eller bilbälten i baksätet och att ingen tog någon skada av det. Sanningen är att rätt många barn inte överlevde barndomen på 70-talet.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes