Hoppa till huvudinnehåll

Betty-Maj använde klädbranschens eget trick emot dem - fick nya kläder gratis

Betty-Maj Forsman
Betty-Maj Forsman. Betty-Maj Forsman Bild: Betty-Maj Forsman x3m

Åbobon Betty-Maj Forsman kom på hur hon kan utnyttja kläders låga kvalitet och spara hundratals euro.

Nu som då får man höra historier om hur någon lyckats lura systemet. Någon som hittat en spricka i samhället och kommit på ett genialt sätt att spara pengar på. En av dessa historier är Åbobo Betty-Maj Forsmans, som av en slump kom på ett sätt att uppdatera sin garderob enligt säsong mer eller mindre gratis.

Hör Betty-Maj berätta sin historia i den nya podden X3M Fokus: Lura systemet.

Samtidigt tänkte jag att det var ett slags ställningstagande över att butiker säljer ohållbara kläder och skor.― Betty-Maj Forsman

Det hela började av ett misstag då Betty-Maj studerade. Vintern var runt hörnet och hon behövde nya vinterskor. En sådan införskaffning känner de flesta studerande av i sin plånbok, och Betty-Maj var inget undantag.

- Eftersom jag var studerande var jag ganska fattig då. Att sätta hundra euro på ett par skor var en stor investering för mig. Då jag efter några månader märkte att skorna började bli dåliga gick jag till butiken och reklamerade.

Då lät försäljningsassistenten henne välja ett par nya skor för samma pris. Eftersom det redan var vår valde Betty-Maj att ersätta vinterskorna med ett par vårskor. Hon funderade också ett steg längre.

- Då tänkte jag att kanske de här vårskorna inte heller håller i längden.

Efter några månader, då vårskorna hade blivit dåliga så som Betty-Maj hade förväntat sig, returnerade hon dem också.

- Och då fick jag höstskor.

Det var i det här skedet som Betty-Maj insåg potentialen i det som hade inträffat. Hon kunde uppdatera sin garderob enligt säsong i princip gratis efter en engångsinvestering, i det här fallet vinterskorna för hundra euro.

- Jag märkte att man kan utnyttja det faktum att många butiker säljer plagg av låg kvalitet. Samtidigt tänkte jag att det var ett slags ställningstagande över att butiker säljer ohållbara kläder och skor. Genom att lämna tillbaka ville jag visa att kunden faktiskt har rätt att reklamera och få högre kvalitet än vad butikerna säljer.

Det tog inte länge för Betty-Maj att börja tillämpa sitt system på andra klädesplagg också; bland annat tröjor, skjortor och toppar. Shopping var ändå ingenting Betty-Maj tyckte särskilt mycket om och hon köpte bara det som hon upplevde nödvändigt.

- Det var inte liksom en hobby som jag njöt av. Jag tänkte att jag inte har råd att köpa en tröja men jag behöver en tröja till vintern. Då köpte jag kanske en som kostar femton euro, eftersom jag vet att den håller i några månader och så kan jag returnera den och köpa något annat jag verkligen behöver.

- Man kan reklamera om allt möjligt. Det är jättedålig kvalitet på plagg, faktiskt.

Försäljningsassistenterna vet själva också att kläderna inte håller.― Betty-Maj Forsman

Betty-Maj höll på med denna syssla i några års tid. Varje gång hon dök upp vid kassan med ytterligare ett klädesplagg att returnera blev hon bemött av en tillmötesgående och snäll personal. Det var ändå något som verkade vara på tok och det började störa henne i längden. Betty-Maj började få intrycket av att butikerna faktiskt räknade med att en viss mängd kunder skulle reklamera om klädernas dåliga kvalitet.

- Försäljningsassistenterna vet själva också att kläderna inte håller. Reaktionen jag fick var alltid ”Aha, okej, jo - vi beklagar.” Och så fick jag välja ett nytt par skor eller ett nytt klädesplagg. Jag behövde inte ens kvitto.

Med andra ord kändes det hela som väldig vanlig praxis.

Hur gamla grejer kunde du lämna in?

- Lättast var det att returnera en topp som man haft i två månader och som blivit noppig. Då var det ju jättelätt att föra tillbaka.

Om man väntar bara några månader innan man returnerar är sannolikheten stor att butiken i fråga har priset för plagget fortfarande i sitt system och vet vad det är värt. Men det går också att vänta betydligt längre, menar Betty-Maj.

- Jag hade inga problem med att föra tillbaka exempelvis en rock som jag hade haft i ett år och som hade börjat bli noppig eller vars knappar hade börjat lossna.

Svartvit bild på Betty-Maj Forsman
Betty-Maj Forsman returnerade bland annat plagg som blivit noppiga. Svartvit bild på Betty-Maj Forsman Bild: Betty-Maj Forsman x3m
Det är billighetskedjorna. De som grundar sin verksamhet på att folk inte förväntar sig att deras kläder ska hålla.― Betty-Maj Forsman

Betty-Maj har aldrig råkat ut för ett nej. Endast en gång har hon känt att hon varit tvungen att på något sätt bevisa det hon hävdar, eller överhuvudtaget diskutera med försäljningsassistenten.

- Jag hade köpt en klänning till julen och den hade gått sönder i sömmen. Då var det en lite sur äldre kvinna som tog emot den. Hon måste gå in och titta i klädkedjans system huruvida andra också hade reklamerat om den här klänningen och om den hade något fel.

Det visade sig att flera andra faktiskt hade haft samma problem med klänningen och Betty-Maj fick pengarna tillbaka.

Men vad säger Betty-Majs erfarenhet om hurdana butiker det här funkar på? Man skulle kanske tro att det är främst dyra klädaffärer som är så tillmötesgående när det gäller klagomål över kvalitet, men det är faktiskt motsatsen.

- Det är billighetskedjorna. De som grundar sin verksamhet på att folk inte förväntar sig att deras kläder ska hålla. Men de här kedjorna har ändå en skyldighet att sälja plagg som håller trots att de är billiga och trots att folk har blivit vana vid att de inte håller. Det är mest dem som det här funkar med och de är vana vid att kläder och skor kommer tillbaka.

Jag har ju ändå velat känna hela tiden på något sätt att jag har gjort rätt.― Maj Forsman

Betty-Maj pantade inte på sin upptäckt utan uppmuntrade också sina vänner att börja returnera kläder av låg kvalitet. I något skede blev det nästan en hjärtefråga för henne - om fler människor reklamerade skulle kanske företagen som sålde ohållbara kläder göra mindre vinst.

Det som förvånade Betty-Maj mest var under de gånger hon returnerade något utan kvitto.

- Trots att jag hade köpt något på rea kunde butikerna ändå räkna med normalpriset. Då måste jag själv säga till att jag inte betalat så mycket. De har faktiskt dålig koll de här butikerna.

För Betty-Maj var det en självklarhet att meddela försäljningsassistenterna då de misstagit sig om priset.

- Jag har ju ändå velat känna hela tiden på något sätt att jag har gjort rätt. Att jag inte har lurat systemet, trots att jag har utnyttjat det lite.

I dagens läge har Betty-Maj ändå slutat med att utnyttja systemet, så att säga.

- I något skede blev jag jätteäcklad över hur lätt det var. Och hur det kändes att billighetsföretagen hade riktigt planerat att folk kommer och returnerar med vetskapen om att verksamheten ändå är lönsam då det är en så pass liten mängd av kunderna som gör det.

Då blev Betty-Maj osäker om hon kan påverka trots allt. Dessutom blev hon plötsligt väldigt medveten om hur mycket kläder människor egentligen konsumerar. Kläderna var som engångsplagg. Hon bestämde sig ändå för att hålla fanan högt och fortsätter än i dag att predika särskilt åt yngre om deras rättigheter som konsumenter. Själv har hon övergått till att shoppa på loppis och spara pengar till att köpa hållbara grejer av hög kvalitet.

Hennes erfarenhet med de billiga kedjorna har ändå bidragit med en speciell kunskap som är till nytta då hon nu som då tar en sväng till en lågprisbutik.

- Då jag går till billighetsbutiker vet jag vilka kläder som kommer att hålla och som det lönar sig att köpa.

Hör Betty-Maj berätta om hur hon lyckades utnyttja klädbranschens trick i podden X3M Fokus: Lura systemet på Arenan.

Nyligen publicerat - X3M