Hoppa till huvudinnehåll

Isaksson: Magiska minuter räddade EM – men nu väntar de viktigaste åren

Simo Lipsanen, 2017.
Simo Lipsanen är redan nära världseliten även bland seniorer. Simo Lipsanen, 2017. Bild: SUL Simo Lipsanen

Vad har Pietari Skyttä, Veera Oksanen och Ville Räsänen gemensamt? Alla är U23-EM-medaljörer i friidrott som aldrig nådde seniortoppen. Simo Lipsanen och gänget hoppas ändå följa den blåvita Bydgoszczlinjen.

Vad händer!? Sprintstafettmedalj till Finland! Och ser man på, också Savola tänjer sig till brons! Nämen wow! Där rök äntligen det finländska rekordet i tresteg!

Finländsk friidrott har sällan under de senaste decennierna upplevt en lika framgångsrik halvtimme som i Bydgoszcz på söndagskvällen.

U23-EM hade under de första dryga tre dagarna bjudit på många fina blåvita prestationer, personliga rekord, finalplatser, poängplaceringar – men inte en endaste medalj.

Samuli Samuelsson diskades på 200 meter, favoriterna i kastringen nådde inte ända fram, och till råga på allt ramlade Topi Raitanen omkull på det sista vattenhindret och missade bronset på 3000 meter hinder.

Skulle det bli en finländsk flopp? Inga pallplatser alls trots högt uppskruvade förväntningar.

Nejdå. Det såg en fullkomligt makalös halvtimme i den mörknande polska kvällen till.

Bästa saldot på åtta år

Först skrällde stafettherrarna genom att springa hem brons på 4 x 100 meter, sedan avslutade Elmo Savola livets bästa tiokamp med rekord på 1500 meter och säkrade bronset.

Och så kom Simo Lipsanens eleganta 17,14. Pertti Pousis urgamla finländska trestegsrekord förpassades äntligen till historieböckerna i och med Lipsanens silverskutt.

Med tre medaljer tangerade Finland de tre senaste mästerskapens sammanlagda saldo. Alla tre senaste U23-EM-tävlingar hade renderat i en pallplats (Oona Sormunen brons i spjut 2011, Nooralotta Neziri brons på 100 meter häck 2013 och Jussi Kanervo silver på 400 meter häck 2015).

Då saknades dessutom givna medaljkandidater i åldersklassen som skadade Taika Nummi, Alisa Vainio och Hilla Uusimäki.

Placeringen i medaljtabellen var en föga smickrande 25:e plats, men å andra sidan tog endast elva nationer fler medaljer än Finland. Guldet saknades – den senaste Europamästaren är fortfarande spjutkastaren Ari Mannio från Kaunas 2009.

Ari Mannio, VM 2011.
Ari Mannio är den senaste finländska Europamästaren bland 22-åringar. Ari Mannio, VM 2011. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Ari Mannio

Finlands friidrottselit har i det stora hela haft en svag sommar och truppen till VM i London riskerar stanna på bara drygt tio idrottaren.

Tätskiktet är fruktansvärt smalt och klarar inte av skador och andra problem hos toppnamn som Antti Ruuskanen, Ari Mannio, Sandra Eriksson, Oskari Mörö, Nooralotta Neziri, Kristiina Mäkelä, Wilma Murto och så vidare.

Bredden finns, det visade inte minst avancemanget till Superligan i lag-EM, men var blommar de nya stjärnorna ut? Kanske i Bydgoszcz?

Delvis – men de är inte ännu redo att stiga fram. Undantaget är Lipsanen som med sitt färska rekord avancerade upp på fjortonde i världsstatistiken. I OS i Rio förra sommaren skulle 17,14 räckt till en fjärde plats.

Han är redan nära, men de övriga har fortfarande en lång väg att vandra. Potentialen är enorm hos till exempel Oliver Helander, Aleksi Jaakkola och Krista Tervo, men de långt ifrån färdiga produkter.

Det svåra klivet in i vuxenåldern

Bland de ännu yngre juniorerna hittas ännu större framtidslöften. I U20-EM i Grosseto senare denna vecka tävlar bland annat Viivi Lehikoinen, Samuel Purola, Wilma Murto och Saga Andersson som alla är internationellt större talanger än till exempel Lipsanen.

Men inte heller de har några som helst garantier för en lyckad seniorkarriär.

Det går inte att matta av på takten här, vagga sig i en falsk trygghetskänsla och vänta sig att juniorframgångar automatiskt leder till guld och gröna skogar som vuxen. Tvärtom – nu krävs ännu större satsningar, ännu större uppoffringar.

På tröskeln till vuxenlivet följer nya förpliktelser och kravbilder. Vad ska man göra efter studierna, ska man börja jobba eller satsa allt på ett ekonomiskt riskfyllt yrke som friidrott? Hur behålla motivationen, hur undvika skador? När ska man bilda familj, när hinner man träna, hur får man vardagen att gå ihop?

Här har inte bara en (fri)idrottare snubblat.

Heli Koivula hoppar tresteg 1997.
Heli Koivula på stortävlingspallen som både junior och senior. Heli Koivula hoppar tresteg 1997. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Heli Kruger

Flera av Finlands mest framstående friidrottare under de senaste årtiondena är tidigare U23-EM-medaljörer. Exempelvis Olli-Pekka Karjalainen, Heli Koivula, Antti Ruuskanen och Janne Holmén har alla beträtt podiet även i seniorsammanhang.

Men det finns som bekant även flera exempel där höjdpunkten infunnit sig under junioråren.

Det hoppingivande för årets blåvita medaljörer? Senast U23-EM gick av stapeln i Bydgoszcz för fjorton år sedan presenterade sig två av den finländska 2000-talsfriidrottens allra största profiler.

Finland tog två pallplatser och medaljörernas namn var Tero Pitkämäki och Jukka Keskisalo. Bara att ta efter för Lipsanen et consortes.

  • "Kvalitén på inomhusluften i Gammelbacka skola är normal"

    Skolan kommer att renoveras under hösten.

    Enligt en rapport om renoveringsbehovet av Gammelbacka skola konstaterades ventilationskanalerna i huvudbyggnaden vara i gott skick. Dessutom konstaterades det att luftkvalitén låg på normal nivå.

  • "America first får inte bli Europa sist"

    Nya sanktioner kan hota jobb inom EU.

    Europeiska jobb är i farozonen när amerikanska parlamentariker vill slå president Trump på fingrarna i Rysslandsfrågan. Intensiv lobbying utövas för att mildra effekterna. Ledamöterna i senaten och representanthuset vill statuera ett exempel. Sanktionerna mot Ryssland ska ensidigt skärpas.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport