Hoppa till huvudinnehåll

Hög tröskel för polisen att ta till maktmedel

johan boucht
Polisen i Finland är återhållsam då det kommer till att bruka maktmedel, säger Vasabon Johan Boucht som är professor i straffrätt vid Oslo universitet. johan boucht Bild: Yle/Anki Westergård professor i straffrätt vid oslo universitet

Polisen i Finland är återhållsam vad gäller användandet av maktmedel. Tröskeln för att ta till våld och framför allt skjutvapen är hög. Men vad gör man om man som polis befinner sig i en ytterst hotfull situation och måste ta till våld?

Polisens rätt att använda sig av maktmedel regleras av två olika lagstiftningar. Det här är inte oproblematiskt eftersom lagarna delvis överlappar varandra, samtidigt som tröskeln för det otillåtna är lägre enligt polislagen än enligt nödvärnsbestämmelsen i strafflagen.

Johan Boucht som är hemma från Vasa, disputerade 2011 med avhandlingen ”Polisiär våldsanvändning. En straff- och offentligrättslig undersökning” vid Uppsala universitet.

Idag är han professor i straffrätt vid Oslo universitet, och hans avhandling kom nyligen ut som nyupplaga.

Avhandlingen kan beskrivas som en rättsvetenskaplig undersökning om den rättsliga grunden för polisen att använda maktmedel då de genomför sitt tjänsteuppdrag.

Boucht beskriver bland annat hur regelverken bör förstås och hur regleringen kunde förbättras. Han drar även paralleller till Finland.

Han undervisar sedan flera år tillbaka svenskspråkiga studerande vid Polisyrkeshögskolan i Tammerfors.

Det finns alltså i princip två lagar som kan tänkas gälla för en polis som är ute på uppdrag och försätts i en hotfull situation.

Å ena sidan bör polisen följa maktmedelsreglerna i polislagen, men å andra sidan är de allmänna nödvärnsbestämmelserna också tillämpliga då polisen använder maktmedel.

Polisens logo
Det är svårt att komma med ett tydligt kriterium för när man i en överlappande situation går från maktmedelsbruk enligt polislagen till nödvärn. Polisens logo Bild: Yle/Andy Ödman polisen i åbo

Undvika våld eller försvara sig?

Polisen har samma rätt som alla andra medborgare att åberopa nödvärn i situationer där man avvärjer ett angrepp som riktas mot en själv eller mot andra.

- Problemet enligt min mening är att det finns en betydande överlappning mellan de två rättsgrunderna, både i Finland och Sverige, och att det som är tillåtet i princip skiljer sig mellan bestämmelserna.

Enligt polislagen får maktmedelsbruket inte vara oförsvarligt, medan nödvärnsbestämmelsen anger att våldet inte får vara uppenbart oförsvarligt.

- Den polisrättsliga bestämmelsen är stramare än nödvärnsbestämmelsen. Detta har goda grunder eftersom nödvärnsbestämmelsen är en undantagsbestämmelse.

Men de här bestämmelserna överlappar varandra i flera olika situationer och det är problematiskt.

De två bestämmelserna har dessutom två helt olika funktioner.

- Nödvärnsbestämmelsen finns till för att försvara sig, polisrättsregleringens funktion är ju däremot att kontrollera den statliga maktutövningen mot enskilda.

Det är därför svårt att komma med ett tydligt kriterium för när man i en överlappande situation går från maktmedelsbruk enligt polislagen till nödvärn.

Men i yttersta fall blir det i praktiken nödvärnsregeln som används i dessa situationer. Detta förutsatt att villkoren för nödvärn uppfylls.

- Men det gör samtidigt att de stramare polisrättsliga reglera sätts ur spel, lite tillspetsat sagt.

Polis Ari Pynssi med polishunden Cama går längs en skogsväg
Polisen kan under tjänsteansvar också handla i nödvärn så som det är nu. Polis Ari Pynssi med polishunden Cama går längs en skogsväg Bild: Yle/Juha Kemppainen polishund

Att se hela händelseförloppet

Det är också viktigt att man ser på de olika situationerna som en helhet.

- Det som lätt sker i nödvärnssituationer är att situationen rycks ur sin kontext och man bedömer hela situationen som en nödvärnssituation.

Det som då kan glömmas bort är att polisen kan ha agerat på ett sätt som gjorde att hen i ett senare skede försatte sig i en nödvärnssituation.

- Om man bara ser på nödvärnssituationen och inte på hela händelseförloppet så kanske man missar ett eventuellt oriktigt agerande av polisen i ett tidigare skede.

Boucht påpekar att det ändå bör noteras att finsk polis idag handlar under tjänsteansvar också i nödvärn.

polisuniform
Då polisen tagit till maktmedel bör man se på hela händelseförloppet, inte enbart på den enskilda händelsen. Annars är risken att man missar ett eventuellt felaktigt agerande. polisuniform Bild: Yle/Mikael Kokkola mjk

Gisslandrama som exempel

Boucht ger som ett konstruerat exempel en gisslansituation i en lägenhet.

Polisen har omringat bostaden och fältchefen ger direktiv om att ingen inbrytning får ske innan man har mera information om vem och hur många som finns inne i lägenheten.

En polis bryter sig ändå in i lägenheten och blir då plötsligt angripen av en gärningsman, varpå polisen skjuter gärningsmannen i självförsvar.

Gärningsmannen dör.

Polisen befann sig således i en nödvärnssituation när han sköt.

Men likaväl bröt han mot order då han bröt sig in i lägenheten och försatte sig därmed i den nödvärnssituation som uppstod.

Polisens närvaro var en av faktorerna att regattan hölls lugn.
Polisen är utsatt för många utmaningar och farliga situationer. Snabba beslut måste tas trots att man inte har så mycket information till hands. Polisens närvaro var en av faktorerna att regattan hölls lugn. Bild: YLE/Gustaf Westerholm Västnyland,polisen,regattasvansen

Maktmedel med omdöme

Hur benägna är då polisen i Finland att ta till våld?

- Min uppfattning är nog att man är ganska återhållsam. Att man har en hög tröskel för att ta till våld och framför allt skjutvapen. Man använder sig istället av övertalning.

Boucht påminner om att då polisen tar till maktmedel så har det många gånger redan gått lite snett. Och hamnar man i en nödvärnssituation så har det ofta gått ännu mera snett.

I polisutbildningen betonas därför att komma så långt det går genom muntliga medel.

Samtidigt måste polisen ha befogenheter att få ta till våld vid behov?

- Absolut, och det är ju en väldigt viktig del för att kunna genomföra det samhällsuppdrag som de fått.

Boucht betonar också att det är viktigt att vara klar över att polisen många gånger möts av utmanande och komplexa situationer där det går väldigt snabbt.

Beslut måste fattas under kort tid och med bristande information.

- Risker är alltid involverade vid maktmedelsbruk och dessa risker kan också medföra att folk dör i värsta fall. Det viktiga är hur man hanterar dessa risker och hurudana risker är man beredd att ta.

Men det finns även risker för missbruk av maktbefogenhet.

- Det är just därför det är så viktigt att ha ett noggrant och specifikt regelverk. Jag tycker att den finska regleringen är bra.

Polisbil i Skolparken i Jakobstad.
I polisutbildningen betonas övertalning, att komma så långt det går genom muntliga medel. Polisbil i Skolparken i Jakobstad. Bild: YLE/Marcus Lillkvist polisfordon,polisen,polisbil i skolparken

Allt under polislagen

Boucht säger att han tycker att man borde avskaffa nödvärnsrätten för polisen.

- Nödvärnsbestämmelsen borde tolkas inskränkande vad gäller polis i tjänst och all polisiär maktmedelsbruk kunde regleras inom polislagen.

Han menar att man istället kunde komplettera polislagen med en egen bestämmelse som skulle motsvara nödvärnsbestämmelsen i de situationer då polisen själv utsätts för ett plötsligt och oväntat angrepp.

Detta tillägg skulle gå utöver de relativt strikta ramar som gäller enligt den vanliga polislagen.

- Det skulle inte ändra situationen i praktiken särskilt mycket, men det skulle innebära en rättslig renodling då all polisiär maktmedelsbruk vore reglerat i en enda lag, det vill säga polislagen.

Läs också