Hoppa till huvudinnehåll

Fred Negendanck - en estet in i det sista

Skådespelaren, koreografen, dansaren och bildkonstnären Fred Negendanck är död. Han avled i går på sjukhus, efter en längre tids svår sjukdom.

Skådespelaren Riko Eklundh stod Negendanck närmast de sista åren.

- Det var nog Freds mångsidighet som gjorde honom speciell, säger Eklundh.

Fred Negendanck, som egenligen hette Manfred, sysslade hela sitt liv med bildkonst, gjorde i stort sett alla koreografier på Svenska Teatern i Helsingfors under åren 1971-1998, designade ibland dräkterna och stod på scen som skådespelare i många minnesvärda produktioner på olika finlandssvenska teatrar genom decennier.

Riko Eklundh och Fred Negendanck i Pojken Blå.
Fred Negendanck som den lismande tjänaren Akrura och Riko Eklundh som den onde härskaren Kamsa i Svenska Teaterns uppsättning av Christina Anderssons pjäs "Pojken Blå" 1998. Riko Eklundh och Fred Negendanck i Pojken Blå. Bild: Yle / Riko Eklundh Fred Negendanck

- Vi blev vänner i Åbo, under åren på Åbo Svenska Teater. Jag kände ju till honom och hade sett honom på scen som barn. Jag tyckte kanske att han rörde sig lite konstigt på scen - han hade ju varit balettdansare och hade en speciell fysik, stod lite med fötterna utåt och hade alltid jättebra hållning oberoende av roll, minns Eklundh med ett varmt litet skratt.

Fred utvecklades enligt Eklundh till en väldigt stor karaktärsskådespelare.

- Vi lärde känna varandra under Åbo Svenska Teaters inhemska uruppförande av pjäsen La Cage aux Folles på 1990-talet. Rollen som Zaza var en jättestor grej för honom, liksom för mig själv 16 år senare. På ÅST spelade jag hans son. Åren på ÅST upplevde Fred Negendanck som en av sina bästa perioder i livet rent yrkesmässigt.

Enligt Eklundh var uppsättningen Amadeus följande år en verkligt stor sak, också på Åbo Svenska Teater.

Fred Negendanck som Salieri med Riko Eklundh som Mozart på ÅST 1992-93
Fred Negendanck som Salieri med Riko Eklundh som Mozart på ÅST 1992-93. Fred Negendanck som Salieri med Riko Eklundh som Mozart på ÅST 1992-93 Bild: Yle / Riko Eklundh Fred Negendanck
Mozart, det var en panggrej för oss båda, säger Eklundh. Vi gjorde många produktioner tillsammans, till exempel Spelman på Taket och Topelius.

En generös kollega

Fred betecknas som jättebra att spela med som kollega, han var mycket generös.

- Ofta var det koreografen och dansaren som kom fram, säger Eklundh. Fred tänkte via det fysiska, på vad det kan ge innehållet. Freds generösa förslag kom sällan utgående från texten utan var fysiskt konkreta, typ "gå hit, gå dit, ligg där, ha en annan hållning." Han var stödjande och inte känslig för att själv ta emot kritik i jobbet, säger Eklundh.

- I och med att Fred inte hade en formell skådespelarutbildning sade han ofta: "Jag är ju en bluff, när ska folk upptäcka det?", småler Eklundh.

Bildkonsten viktig livet igenom

Negendanck höll på med bildkonst nästan hela livet. Han tecknade i skolan i Svenska Normallyceet i Helsingfors och försökte komma in på Ateneum.

- Under ledning av sin teckningslärare och mentor, bildkonstnären och poeten Ann-Marie Häyrén-Malmström (1904-1980) lärde han sig teckna och måla - fast han själv kallade sig en amatör. Om man ser honom som en amatör inom bildkonst, så var han åtminstone en mycket skicklig amatör, säger Eklundh.

Negendanck hade goda lärare. Ann- Marie Häyrén- Malmström var själv den enda privatelev som Helene Schjerfbeck någonsin hade.

Negendancks sista utställning var den retrospektiva utställningen "Konstnärsgemenskap" på galleri Bengelsdorff i höstas. Där fanns nymålat och målningar från barndomen, både av Fred Negendanck och Ann-Marie Häyrén-Malmström.

Negendanck och Häyrén-Malmström levde tillsammans i 25 år och hade ett mycket säreget samboförhållande, en konstnärsgemenskap. Det var först under de senaste åren som Fred Negendanck valde att öppet prata om sin homosexualitet.

Fred vid sin älskade stuga i Gäddrag, Borgå, 2016.
Fred vid sin älskade stuga i Gäddrag, Borgå, 2016. Fred vid sin älskade stuga i Gäddrag, Borgå, 2016. Bild: Yle / Riko Eklundh Fred Negendanck

Negendanck blev pensionerad 2001 men stod på scen ännu 2015 i Ozonteaterns uppsättning av Måsen. Han hade också en fantastisk trädgård i Borgå landskommun, som bland annat Svenska Yle har dokumenterat.

- Den tråd som gick igenom hela hans liv ända till slutet, det är estetikerns, säger Eklundh. Freds sinne för estetik, för symmetri, för skönhet och färger fanns genom allt. Det var bland det sista han sade, ännu på onsdagen: Först sa han: Är det någon vits med någonting? Och så tillade han, då han såg ut över sin fina balkong: Ja, de där blommorna är ju nog så fina att titta på.

Fred Negendanck hann fylla 80 den 2 juli i år. Kistan ska vara intensivt blå.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes