Hoppa till huvudinnehåll

Han såg solen gå upp över Atlanten

Hasse Eriksson från Vasa seglar över Atlanten i en Swan 431.
Hasse Eriksson ombord på den långa resan över Atlanten. Hasse Eriksson från Vasa seglar över Atlanten i en Swan 431. Bild: Hasse Eriksson Hans Eriksson,hasse eriksson

Efter några dagar hemma i Vasa har det slutat gunga under fötterna för Hasse Eriksson.

Den fjärde juni inledde Eriksson resan. Efter några etapper med flyg klev han ombord båten, en Swan 431 på 43 fot, i Norfolk i den amerikanska delstaten Virgina. Där har Erikssons vän, vasabon Kendall Rutledge sina rötter och där hade han alltså även kvar sin båt.

- Så egentligen kan man säga att jag har hjälpt en vän med det sista flyttlasset, han ville helt enkelt få sin båt med sig till Finland, säger Eriksson.

Hasse Eriksson från Vasa seglar över Atlanten i en Swan 431.
Båten, en Swan 431. Hasse Eriksson från Vasa seglar över Atlanten i en Swan 431. Bild: Hasse Eriksson Nautor's Swan,segelbåt,Swan 431

Under resan över Atlanten var man som mest tre personer ombord, då även kompisen Leo Ahonen deltog i seglatsen. Så hur vill Eriksson summera känslan efter några dagar hemma?

- Ja-a, vi har tagit oss i mål och det tog ungefär den tid vi hade tänkt oss. Men segling är segling och det går aldrig helt som planerat, säger Eriksson.

Högtryck och ingen vind

Eriksson syftar kanske främst på det högtryck som gjorde att resans längsta etapp, den mellan Bermuda och Azorerna, tog något längre än planerat. Men all planering var ändå värt mödan.

- Självklart hade vi läst på, särskilt om vädret. Så vi visste ju att det typiska för den här årstiden är att det ligger ett högtryck i området, vilket förstås låter trevligt men som i värsta fall betyder att man sitter fast utan vind.

Och så blev det alltså också, men tack och lov inte för någon längre period. Sällskapet hade uppskattat att man skulle nå Azorerna på omkring 12 dagar och man klarade det hela på 15. Då var provianterna nästan slut, en utmaning för Eriksson som uppskattar god mat.

- Tja, det blev kanske lite mer konserver än man skulle önska, men samtidigt var man också väldigt glad åt små saker.

Vattenreserverna behövde man däremot egentligen aldrig röra, det som fanns i tankarna räckte till.

- Vi hade med oss nästan dubbla mängden vatten, ifall något oförutsett skulle inträffa.

- Och så fick jag svar på min fråga om jag skulle komma att behöva de tjockare kläderna också. Det var nog bra att de kom med.

Ett större vatten

För Hasse Eriksson var resan den första riktiga långseglatsen.

- Det är bara att konstatera att det är ett större vatten. Och det funkar inte att tänka som man gör när man seglar längs vår egen kust, att nu är jag lite trött så jag tar i land och sover.

Vad var det mest minnesvärda med den här resan?

- Det var nog att bara vara där ute. Att se solen gå upp och se solen gå ner så många gånger utan land i sikte.

Under de drygt två veckor det tog att segla från Bermuda till Azorerna hade Eriksson soluppgångspasset varje dag.

- Från fyra på morgonen till åtta på morgonen var rodret mitt.

Hasse Eriksson seglar från USA till Europa.
Det blev många soluppgångar. Hasse Eriksson seglar från USA till Europa. Bild: Hasse Eriksson hasse eriksson

Den känslan gör att det kanske inte blir Erikssons sista långseglats. Och efter bara några dagar hemma packar han nu sin egen båt för semester på hemmafronten.

- Den här gången är det familjens tur. Vi tycker om att umgås med varandra ombord.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten