Hoppa till huvudinnehåll

Humans of Rockoff

Känslighet, psykisk ohälsa och syskonrelationer. Här är berättelserna som går under huden på Ålands festivalfolk.


Sebastian på Rockoff




Sebastian på Rockoff
Bild: Yle/ Malena Holmström

Sebastian, 19 år

”Jag har en tvillingbror och har vuxit upp lite i skuggan av honom. Han är den som tar plats socialt och jag är den tysta som står i bakgrunden. Vi har alltid gjort allt tillsammans. Gått i skola tillsammans, studerat till närvårdare tillsammans och flyttat till Vasa för att läsa till akutvårdare tillsammans. Men nu bor han i Helsingfors och jag i Mariehamn.

Jag är mitt i en period där jag för första gången representeras av mig själv och inte av min tvillingbror. Jag är en egen individ. Jag får stå på egna ben och försöker ta reda på vem jag är – utan honom. Egentligen uppskattar jag vår syskonrelation ännu mer nu när vi inte har varandra nära hela tiden.

Att växa upp i en småstad är speciellt och mitt liv har definitivt formats av Åland. Här vet alla allt om alla och rykten sprids lätt. Det är svårt att ta sig härifrån fysiskt, men också psykiskt. Ändå är det som om en magnetkraft drar mig tillbaka hit, till paradisön. Här är det tryggt och bra. Men på ett litet ställe är det svårt att hitta kärleken.

Jag drömmer om att ha en sambo och senare en familj. Det viktigaste i ett förhållande är att man har en gemenskap och ett förtroende för varandra, men det är också viktigt att man kan vara självständig. Problem ska man tala om och försöka reda ut. Och så måste man vara redo att be om förlåtelse och att förlåta den andra.”


Fanny på Rockoff




Fanny på Rockoff
Bild: Yle/ Malena Holmström

Fanny, 23 år

”Jag jobbar som ensam sjukskötare på en ö med 475 invånare i Ålands skärgård. Det betyder att jag sköter allt från hemsjukvård till akutvård. Att vara ensam här ute i skärgården har lärt mig så mycket mer än om jag skulle jobba på en avdelning på ett stort sjukhus.

Ibland måste jag fatta beslut som en läkare egentligen ska ta. Och jag måste göra det snabbt. Ska jag ringa efter en helikopter som kostar flera tusen euro? Hur ska jag ta mig från en ö till en annan mitt i natten? Ibland kan jag tvingas åka till ett ställe där det kan vara farligt att vara ensam.

Emellanåt är jag rädd, men fokus ligger ändå på hur jag på bästa sätt kan få reda på vad det är som är fel och hur jag kan hjälpa.

Ibland får jag höra att jag är ung. ”Lilla vännen” kan någon säga. Folk tror att jag inte vet vad jag gör och det gör mig arg. Jag blir också arg när sjukvården nedprioriteras, det visar ju att jag inte är uppskattad. Vi skulle förtjäna bättre lön med tanke på vad vi utsätter oss för. Liv hänger på mig.

Egentligen tänkte jag inte alls jobba inom vården. Jag fick ett sommarjobb på ett åldringsboende och det var det sista jag ville. Men under en sommar svängde det och min negativa inställning försvann. Tänk att få hjälpa folk varje dag och göra något praktiskt. Det är ett krävande jobb, men jag trivs!”


Sofia på Rockoff




Sofia på Rockoff
Bild: Yle/ Malena Holmström

Sofia, 31 år

"Jag är en känslig person och jag gråter lätt. Då brukar min pojkvän Emil hålla om mig och fråga hur jag mår. Klart att han tycker det är jobbigt när jag är ledsen, speciellt när jag inte ens alltid vet varför. Men han behöver inte säga så mycket, bara det att han finns där hjälper.

Vi träffades för ungefär sex år sedan på en kräftskiva. Han trodde att jag var 16 år och hade min första fylla. Några veckor senare fick jag nyckeln till hans lägenhet. Då ringde jag en kompis i panik och sa ”han är ju så ung”. I dag spelar åldersskillnaden på tre år ingen roll.

Min mamma och svärmor kommer ibland med små pikar om att de skulle vilja ha barnbarn. Men vi får se hur det blir med hela den biten. Vill man egentligen sätta ett barn till världen så som den ser ut i dag? Jag känner i alla fall ingen stress.

För fyra veckor sedan föddes mitt lilla föl så just nu är det hon som får min uppmärksamhet. Jag jobbar som ridinstruktör och skulle inte kunna tänka mig att ha ett stillasittande arbete. När jag rider är det fullt fokus som gäller och då är man också tvungen att koppla bort allt annat. Det är en frigörelse från all annan stress."


Emma och Maria på Rockoff




Emma och Maria på Rockoff
Bild: Yle/ Malena Holmström

Maria och Emma, 24 år

"Maria (till vänster): Jag har haft ångest i perioder. Det känns olika för alla men för mig är det en sugande känsla i magen och en rädsla att inte räcka till. Då känns det bra att få tala med Emma. Vi har en förståelse för varandra i och med att hon också mått dåligt.

Vi har inte känt vara så länge, men under det senaste året har vi kommit varandra nära. Nyligen var vi på en resa till Cypern tillsammans. Jag har roligt med Emma och vet att hon alltid finns där. Det är viktigt att omge sig med människor som ger mer energi än de tar, det lär man sig med åren.

Emma (till höger): Jag blir arg när folk säger ”ryck upp dig” eller ”det blir nog bra”. Det är inte bara så där att rycka upp sig ur en depression. Det är fortfarande tabu att tala om att man mår psykiskt dåligt, även om det blivit lite bättre. Det är för att depressionen sitter i huvudet, den är inte fysisk på samma sätt som ett benbrott.

Jag har fått lära mig att bearbeta mina negativa tankar och inte älta så mycket utan i stället leva mer i nuet. Jag har också blivit bättre på att säga ifrån om det är något som känns fel. Det har jag haft problem med tidigare. Nu vågar jag tro på att människor som står mig nära inte kommer lämna mig även om jag säger ifrån. "

24.07.2017: artikeln har redigerats. På begäran av ett av intervjuobjekten, och efter övervägande på redaktionen, har vi valt att plocka bort ett stycke på grund av innehåll som berör privatlivet.