Hoppa till huvudinnehåll

Arbis-veteran med mamma som främsta mentor: Jag är evigt tacksam för den kritik jag fick!

Benita Åkerlund
Benita Åkerlund, tidigare biträdande rektor på Arbis i Esbo, på hemgården i Sökö. Benita Åkerlund Bild: Carina Bruun/Yle

Benita Åkerlund har varit biträdande rektor på Arbis i Esbo. Hon säger att hon hamnade där av misstag.

Benita Åkerlund tar emot i sitt barndomshem i Sökö i Esbo. Det är en gammal bondgård som heter Sökö Övergård. Rötterna här är djupa och stadiga.

Enligt Benita är huset byggt på 1830-talet men före det fanns det ett litet torp på andra sidan vägen. Hon uppskattar att gården varit i familjens papper sedan 1500-1600-talet.

Benita är född 1932 och hade en lite annorlunda vardag än många jämnåriga. Eftersom hennes mamma arbetade som tandläkare i Helsingfors bodde mor och dotter i Helsingfors centrum under veckan och tillbringade bara helgerna på gården i Esbo. På onsdagarna hälsade pappa på dem i staden.

Men tänk om bron inte håller?

Vägen hem från huvudstaden till hemgården var till en början betydligt längre än idag, men underlättades då Drumsö bro byggdes.

Men trots att den nya bron gjorde vägen hem smidigare, hade Benita i början sina dubier:

- Jag kommer alltid ihåg när jag första gången kom med buss med mamma och vi åkte över bron och jag var livrädd för att den inte skulle hålla! Jag satte huvudet i hennes knä och var alldeles säker på att bron inte skulle hålla bussen, skrattar Benita.

Men bron höll och Benita kunde fortsätta pendla mellan Sökö Övergård och vardagen i en finsk skola i Tölö. Egentligen var tanken först att hon skulle gå i finsk skola bara i ett år, efter att ha missat nästan en årskurs på grund av att hon varit sjuk.

- Jag hade en god vän som gick i Helsingfors i skola och då tyckte mamma att jag kanske kunde då börja gå där i en klass för att få kontakt med det finska språket. Men när det ena året hade gått så sade jag att jag kommer nog ingen annanstans, jag trivs så bra här. Så då blev jag i en finsk skola.

Betydelsefull elev och mentor

Senare blev Benita biträdande rektor för det tvåspråkiga Arbis i Esbo.

- Arbis var ju på den tiden tvåspråkigt. Jag blev nappad alldeles av misstag dit.

Benitas mamma hade hört talas om att det behövdes en timlärare som kunde svenska till Arbis.

- Då sade min mamma: tala med Benita! Hon är hemma med barnen och håller på att bli galen. Säkert kan hon ta något. Och så frågade de mig och jag sade jo, nog kan jag ta de där timmarna. Det var bara en gång i veckan elller något sånt.

Hennes mamma var ett stort stöd och en mentor - hon ställde till och med upp som elev och gav respons på vad Benita skulle tänka på då hon undervisade. Hon påminde till exempel om att en del elever knappast gått mer än ett par år i folkskola.

- Jag är henne evigt tacksam för den kritik jag fick! säger Benita.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen