Hoppa till huvudinnehåll

Syrisk flyktingfamilj i Estland är nöjd på landet - "Syrierna i Tallinn har inga estniska vänner"

Huda Abou Alhawash med barnen Leen och Besam.
Huda med barnen Leen och Besam. Huda Abou Alhawash med barnen Leen och Besam. Bild: Yle/Gustaf Antell Huda Abou Alhawash

Estland har på tjugo år tagit emot 331 flyktingar. Hälften av dem har kommit som en del av EU:s två år gamla omplaceringsprogram. För att undvika att det bildas så kallade invandrargetton sprids de ut i landet.

Bilal Ansseer och Huda Abou Alhawash kom till Estland med dottern Leen och sonen Besam i slutet av november. De hör till de 134 syriska flyktingar Estland har tagit emot genom EU:s omplaceringsprogram.

Redan under den första dagen i Estland fick de flytta in i sitt eget nya hem.

Färden långt ut på landsbygden i höstmörkret blev lång, över en timme. När de kom fram var kontrasten till deras hemstad i Syrien, miljonstaden Damaskus, total.

Harju-Risti i Estland
Harju-Risti i Estland Bild: Yle Estland,Harju-Risti

- Vi hade aldrig hört om Harju-Risti och när vi kom fram blev vi chockade av hur litet och tomt det är här, säger Bilal. Men det visade sig att byborna här är jättevänliga.

Familjen togs emot av församlingsmedlemmar eftersom deras tvårummare är en del av ett av församlingens hus, byns gamla skolhus.

- Allt var så underligt. Det är aldrig så kallt och mörkt i Syrien som det kan vara här, säger Huda.

Vi visste inte att vi skulle komma till den här lilla byn, vi visste bara att vi skulle till Estland. Bit för bit anpassade vi oss till situationen.― Bilal och Huda

I Harju-Risti bor färre än 400 personer. Skolan ligger halvvägs mellan byn och Bilal och Hudas hem.

Det blir en lämplig promenad på en kilometer till skolan varje morgon. Annars är det buss som gäller.

Varje morgon tar Bilal bussen till jobbet på restaurangen på Padise herrgård. Busshållplatsen är rakt utanför tomtgränsen och resan går på mindre än en kvart.

Bilal Ansseer
Bilal Bilal Ansseer Bild: Yle/Gustaf Antell Bilal Ansseer

I Damaskus jobbade han med att reparera och underhålla luftkonditioneringsapparater. Nu ser det ut som om hans framtid är i köket på en lyxrestaurang på landet.

Ingen tid för andra syrier

Både Bilal och Huda säger att livet i byn är bra, men måste de resa längre bort är det knepigt. Bussresan till Tallinn tar minst en och en halv timme.

Det betyder att familjen har dåliga möjligheter att träffa andra syrier för att utbyta erfarenheter om livet i Estland.

Många syrier som har placerats ensamma i mindre samhällen i Estland har klagat på bristen på kontakt med landsmän.

Jag har syriska vänner som bor i Tallinn och jag tycker att vi har haft tur. De har inte några andra vänner alls.― Huda Abou Alhawash

Huda är ändå glad över att få bo på landet.

- Jag har syriska vänner som bor i Tallinn och jag tycker att vi har haft tur. De har inte några andra vänner alls.

Huda har på lite mer än ett halvår lärt sig så mycket estniska av sina vänner i Harju-Risti att hon nu kan leka och småprata med sina barn på enkel estniska.

Flyktingarna sprids ut i landet dels för att de ska kastas in i det estniska samhället och dels för att undvika att det bildas nya samhällen i samhället.

I Estland är det främst medborgarorganisationen Pagulasabi som har fått ansvaret för att flyktingarna integreras.

Alla flyktingar har fått en egen stödperson, en volontär som hjälper under det första året.

För långt borta

Ofta är det när den perioden är slut de stora avstånden blir tydliga. Då ska Pagulasabis fem personer som jobbar med stödfunktioner till flyktingar täcka i princip hela landet.

- Vi skulle vilja ha dem närmare varandra för att det är lättare för oss. Vi kan inte ge alla en rättvis service som det är nu, menar Nezar Al-Ott, som är en av Pagulasabis två arabiskspråkiga tolkar.

Nezar ordnar också sociala evenemang för flyktingar i norra Estland.

Han ser både för- och nackdelar med det estniska systemet.

Estland vill bara ha familjer

- Att flyktingarna sprids ut i landet för att de ska kastas in i det estniska samhället fungerar bra för familjer med barn i skolåldern. Det ger en viss trygghet för föräldrarna att barnen snabbt lär sig språket och får vänner.

I Estland erbjuds alla barn gratis dagvård från 18 månaders ålder.

När det estniska flyktingmottagningsprogrammet uppdaterades för ett par år sedan var tillgången till barnvård, skolplatser och enkla arbetsplatser ett av argumenten för att placera flyktingfamiljerna ute på mindre orter.

... att föredra är familjer, ensamstående mödrar med barn - de som anpassar sig bättre.― Text från den estniska regeringens webbsida, under rubriken "Flyktingfrågan"

Unga män känner däremot ofta att de aldrig kommer att kunna bli något om de måste leva på landet.

Landsbygdens tysta isolering är en bjärt kontrast till syriernas livliga och sociala kultur. Många muslimska invandrare har också sagt att de saknar muslimer att diskutera trosfrågor med.

Nezar Al-Ott är själv från Jordanien. Under sin uppväxt där har han träffat många jämnåriga som senare i livet kom att kriga för terrororganisationen IS.

Därför har han stor förståelse för det estniska systemet, trots den ovannämnda kritiken.

- Estland vill undvika att det bildas nya samhällen i samhället. Har det en gång bildats isolerade grupper är det nästan omöjligt att integrera dem i samhället.

Barnen högsta prioritet

Både Bilal och Huda är nöjda med den service de har fått. Det är hur som helst inte kontakten med myndigheterna eller Pagulasabi som är det viktigaste, menar de.

Det viktigaste är att snabbt bli integrerad i det lokala samhället.

- Jag rekommenderar alla immigranter, både i Estland och i andra länder, att bosätta sig i en liten by där det går att integreras med lokalbefolkningen, säger Huda.

Det här är uttryckligen något hon tycker en förälder borde göra för sina barns skull.

- När barnen är äldre och de har lärt sig språket kan ni flytta till ett ställe som passar dem bättre med tanke på deras framtid.

Lika många missnöjda som nöjda

Huda och Bilal är förstås bara representativa för en del av de flyktingar Estland har tagit emot under de senaste åren.

Redan det att Bilal har fått ett riktigt jobb på en restaurang gör deras upplevelse ovanlig. Bara drygt en handfull familjefäder från de lite över 30 familjer som har omplacerats till Estland har något som kan kallas ett riktigt jobb.

Leen och Besam från Syrien bor nu i Estland.
Leen och Basam. Leen och Besam från Syrien bor nu i Estland. Bild: Yle/Gustaf Antell flyktingar

Ingen uppges ha en sådan inkomst som gör att de kommer upp i samma levnadsstandard de hade innan inbördeskriget i Syrien började.

Mellan en fjärdedel och hälften av flyktingarna i Estland har begett sig vidare till Västeuropa, i första hand till Tyskland.

En exakt siffra är svår att få fram eftersom många försöker ge en bild av att de fortfarande bor i Estland för att inte förlora sina sociala förmåner. En flykting kan bara få stöd i det EU-land där hen har beviljats asyl.

Estlands inrikesminister Andrus Anvelt påpekar i den estniska rundradions tv-nyhetsprogram Aktuaalne Kaamera (25 juli) att det är en betydligt lägre andel än i många andra östeuropeiska länder.

Pagulasabis chef Eero Janson säger att den stora andelen flyktingar som flyttar vidare visar att det estniska systemet att placera ut dem i små orter inte har fungerat.

- Det är väl ändå så att människor söker efter en gemenskap, en stödjande miljö där de lättare kan hitta jobb och få stöd för att bättre klara sig i det estniska samhället, säger Janson i Aktuaalne Kaamera.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes