Hoppa till huvudinnehåll

Marije Vogelzang är formgivaren som ger ätandet mening

Den holländska formgivaren Marije Vogelzang
Den holländska formgivaren Marije Vogelzang Den holländska formgivaren Marije Vogelzang Bild: Marije Vogelzang formgivare,industriell formgivare,grafisk formgivare,designer,maträtter,ätande,Nederländerna,marije vogelzang

Vi har alla ett ansvar för att försöka påverka det samhälle vi lever i och människorna runt omkring oss på ett positivt sätt. Så kan man sammanfatta den holländska formgivaren Marije Vogelzangs installationer och performancer kring ätandet som handling och ritual.

- Det som gör människan jämlik är att vi alla äter, alla behöver gå på toaletten och att vi sover. Ätandet som sådant är så fascinerande, att maten ibland bara är en ursäkt för att skapa samspel mellan människor, säger Marije Vogelzang.

- Om man använder maten som ett verktyg eller som ett material att förminska klyftor mellan människor och få folk att dela mat med varandra, så är mat ett underbart verktyg för en formgivare.

Marije Vogelzang är formgivare utbildad vid Design Academy Eindhoven i Holland. Hon arbetar utifrån verbet att äta och har alltså specialiserat sig på ätandet som handling och ritual istället för bara mat. Marije Vogelzang är världens första eating designer.

Hon skiljer därför från en traditionell matformgivare (food designer) eller kulinarisk artist som fokuserar på rätters kompositioner, där varje maträtt är små konstverk som är estetiskt vackra, överraskande och läckra.

Ritualer ger mening

Ett återkommande tema i Marije Vogelzangs arbeten är gemenskap och akten i att dela mat med varandra.

Hon funderade bland annat på julens mening och arrangerade en något annorlunda julmiddag för 40 personer.

Bordduken hängde ner från taket, med hål för huvud och händer. När bordsgästerna slog sig ner kunde de bara se varandras ansikten. Med kroppen och kläderna gömda bakom bordduken, försvann också identitetsmarkörer, klasskillnader och sociala hierarkier.

Den ena bordshalvan hade melon på sina tallrikar, den andra lufttorkad skinka. Det tog inte många sekunder innan gästerna förstod att de kompletterade varandra och började dela mat med varandra tvärs över bordet.

- När jag betraktar världen eller oss européer, så kan man säga att vi är rika, men väldigt fattiga när det gäller ceremonier eller ritualer kring mat eller ätande. I till exempel Indien ser du att människor använder maten till att skapa ritualer.

- Ritualer ger dig olika perspektiv på ditt eget liv eller ger ditt liv mening eller värde. Många gånger handlar maten om att skapa eller förstärka banden mellan människor, berättar Marije Vogelzang.

Brudparet vid en tamilbrahmanskt bröllop
Maten är viktig vid bröllop i Indien. Brudparet vid en tamilbrahmanskt bröllop Bild: Public domain / Karthikeyan.pandian hinduism,bröllop,ritualer,tamiler,brahmanism

- När du gifter dig i Indien ger man varandra något sött att äta. Det är små gester där mat fungerar som verktyg för att understryka meningen med livet. Det saknar vi i vår världsända, men formgivning är en bra metod för att utveckla det vidare.

Att dela bröd med varandra är en stark symbol inom till exempel kristendomen. Hur har Marijes holländska uppväxt påverkat hennes syn på detta?

- Att dela bröd eller mat är inte bara en symbol i kristendomen utan finns också i andra religioner. Vi har en rätt fattig matkultur i Holland och den beror till stora delar på kalvinismen, anser Marije Vogelzang. Inom kalvinismen var det inte tillåtet att roa sig, så man skulle inte äta mera mat än den som fick dig mätt. Jag tror att den förstörde en hel del av vår matkultur.

- När man delar mat med varandra i ett religiöst sammanhang, så stiger också matens värde. Du ser Jesu kropp i brödet, du delar det och den upplevelsen är så mycket intensivare än om man bara delade bröd från en plastpåse.

Fresk från Kremitovski kloster
Fresk från Kremitovski kloster Bild: Yle/Public domain nattvard,Bulgarien,Kremikovtsi Monastery,Jesus,Kristi Lärjungar,lärjungar,Jesu sista måltid,måltider,fresker,väggmålningar,1500-talet

Inspireras av barnens fantasi

Marije har tre barn och när ena dottern vägrade äta grönsaker och rotfrukter hittade Marije på att de skulle skapa ätbara smycken av dem, med tänderna som verktyg.

- Barn är väldigt haptika. De behöver röra vid saker. Det är viktigt att använda alla sinnen, att känna, dofta samt att äta utan att använda händerna.

- Jag blir ibland avundsjuk på hur barn omedelbart kan se någonting i ett föremål genom att släppa fri sin fantasi. När man en gång förlorat den förmågan är den svår att få tillbaka.

Som formgivare kan jag inte rädda världen, men nog påverka strukturerna.

Marije Vogelzang kombinerar ofta konstindustriell formgivning med performance. Vid första ögonkastet kan hennes arbeten verka lustiga och till och med något osmakliga, men det finns allting en seriös tanke bakom.

- Det sätt vi äter på just nu kan vi inte upprätthålla en hållbar utveckling. Vårt matsystem är rätt sjukt. Som formgivare kan jag inte rädda världen, men nog påverka strukturerna.

- När man tänker kreativt inom ett stelt system kan man lösa upp och rucka på strukturerna på ett positivt sätt för att förebygga ett mer sunt matsystem och en mer sund matkultur.

- För det handlar också hur vi som konsumenter handskas med mat och matens verkliga värde. Jag tycker att vi har stora problem med det nu för tiden.

Familjen Hassels hönor producerar ljusbruna ägg med tjockt skal
Familjen Hassels hönor producerar ljusbruna ägg med tjockt skal Bild: Yle/Sune Bergström svartbäck,hönsäggsproduktion

Självförsörjande äggonomi

The Eggchange var ett projekt som karikerade det engelska ordet exchange, alltså att växla pengar.

The Eggchange är en självförsörjande mikroekonomi med befruktade ägg som startpeng. Valutan är alltså ägg.

Istället för att köpa ägg och en färdigt slaktad höna från butiken köper du istället befruktade ägg och föder upp egna höns. Räntan får du i värpta ägg.

Kort sagt. De befruktade äggen ger kycklingar och höns, som i sin tur ger fler ägg och tillsammans med en tupp fler kycklingar och höns.

En tupp och fyra hönor har fyra hönsgenerationer senare blivit 46 miljoner hönor eller 65 miljoner ton kött.

Den holländska formgivaren Marije Vogelzang
Den holländska formgivaren Marije Vogelzang Bild: Marije Vogelzang formgivare,industriell formgivare,grafisk formgivare,designer,maträtter,ätande,Nederländerna,marije vogelzang

- Jag är mycket intresserad av varifrån maten kommer ifrån. Min generation är inte van vid att se vad som händer med djuren, till exempel slakten. Det är så enkelt att gå till affären och köpa ett färdigslaktat djur billigt.

- Om du inte själv har upplevt hela processen med att föda upp en höna och se vad den behöver för att växa upp och sedan själv slakta den, så förstår du inte köttets riktiga värde när du äter det, betonar Marije Vogelzang.

Vi tror att marknaden följer någon sorts naturlag. Men vi har skapat den och kan därför påverka den.

- Jag menar inte att alla ska gå omkring med ägg i fickorna som betalningsmedel, men jag uppmanar alla att titta närmare på djuruppfödning, på hur vi äter djur och de ekonomiska aspekterna.

- Vi tror att marknaden följer någon sorts naturlag. Du kan till exempel inte påverka vädret eftersom det följer naturens lagar, utan måste bara acceptera att det regnar. Vi behandlar marknaden på samma sätt, men det är ju vi som har skapat den. Och inte för så värst länge sen, så därför kan vi också förändra och påverka den, tror Marije Vogelzang.

Oumphburgare med tillbehör
Oumphbugare med tillbehör Oumphburgare med tillbehör Bild: Leo Gammals oumphburgare,sojaprodukter,hamburgare,hummus,Granatäpplen,majonnäs,rödlök,vegetariska rätter,vegan

Projektet Faked meat uppstod efter att Marije Vogelzang blivit upprörd av att alla vegetariska alternativ till köttprodukter bara var sämre kopior av originalen.

- Till exempel soja eller sojaprotein kan du använda i vilket format eller vilken form som helst och inte nödvändigtvis i samma form som burgarbiffen av kött, menar Marije Vogelzang.

- Korven ser ut som den gör för att du har fyllningen i en gristarm. Jag tycker att det är lustigt att en vegetarisk korv fortfarande har formen av en korv, fast där varken finns något djur eller någon tarm kvar. Det är förbryllande att vi har dessa arketyper i våra sinnen, ler Vogelzang.

Korvar i Chef Wotkin's fabriksaffär
Korvar i Chef Wotkin's fabriksaffär Bild: Yle/Helena von Alfthan chef wotkins

Därför skapade Marije Vogelzang och en växtslaktare fyra nya vegetariska djur, som en kommentar till utbudet av vegetarisk färdigmat, men också dagens intensiva köttproduktion.

Vegetariska djur för grillen

Herbasten bor i Albaniens södra del. Den påminner om ett får, fast kroppen är fyrkantig. För att skydda sig mot rovdjur har den ett naturligt kamouflage av örter som päls. Eftersom örterna växer ut ur pälsen är den vid slakt färdigt marinerad för grillen.

Pontin är en gnagare som lever i slocknade vulkaner på Hawaij. Den livnär sig på vad den hittar i en miljö av lava och stelnad magma. Köttet har därför en naturlig rökt smak.

Biccion är en japansk plattfisk med vitt och rosa fiskkött samt starka mörkblå och gröna ränder från sjögräset som den så gärna tuggar i sig.

Fågeln Sapicu från Kanada bygger sina bon i lönnträd och konsumerar lönnsirap. Därför är sapicun en söt fågel som fungerar utmärkt som dessert.

Den holländska formgivaren Marije Vogelzang
Den holländska formgivaren Marije Vogelzang Bild: Marije Vogelzang formgivare,industriell formgivare,grafisk formgivare,designer,maträtter,ätande,Nederländerna,marije vogelzang

Tillbaka till våra rötter

Roots var ett projekt med stark symbolik. Marije höll då en workshop i Sydafrika som kombinerade historia, vetenskap och kultur. Rotfrukter i bakades i lera över öppen eld, efter en uråldrig, kinesisk metod, nu utförd i världsdelen där människan kommer ifrån.

- Metoden med att laga mat i lera finns i många kulturer. Folk täckte in hela djur i lera, med päls och allt, stekte dem över öppen eller på en kolbädd.

- När djuret var färdigt och leran krossades hade pälsen fastnat i leran och det var enkelt att skrapa ur köttet. Leran gör att köttet behåller alla safter, inget rinner ut. Det är mycket gott och smakfullt, bekräftar Vogelzang.

Efter valet 1994 myntade ärkesbiskop Desmond Tutu uttrycket Regnbågsnationen för Sydafrika på basis av den stora variationen av hudfärger som finns där.

Desmond Tutu
Ärkebiskop Desmond Tutu Desmond Tutu Bild: EPA afrika

- Jag såg ett samband mellan hudfärgerna och leran som fanns i samma nyanser, eller världens alla nyanser, från riktigt vit, till olika gula, bruna och svarta färger, mycket lika våra hudfärger.

- Så valde jag rotfrukter för de är tacksamma att tillaga i lera och mänsklighetens rötter finns ju i Afrika.

- Vi gjorde också ansikten i leran, så att du täckte in en rotfrukt i lera och gjorde ett ansikte, som symboliserar den antropomorfiska gestalten Golem, som skapades av lera.

- När rotfrukten var klar och du lyfte den ur eldstaden hade du ett dilemma för du hade en vacker lerstaty som du i normala fall skulle sätta på hyllan där hemma och beundra, men nu var det mat innanför, visserligen anspråkslös, men i alla fall. Efter litet eftertanke söndrade nog alla sin skulptur med en hammare och åt upp innehållet.

Medan de romska kvinnorna matar besökarna berättar de historier ur sina liv. Liv som ofta är fyllda av förtryck och fördomar.

Humor, satir och samhällskritik genomsyrar flera av Vogelzangs arbeten, men minst lika ofta söker hon former där människor får motta kärlek, värme och omsorg.

I performancen Eat Love Budapest möter besökare romska kvinnor, men inte ansikte mot ansikte. Ett vitt skynke skiljer dem åt. Medan de romska kvinnorna moderligt matar besökarna berättar de historier ur sina liv. Liv som ofta är fyllda av förtryck och fördomar.

När besöket är över får gästen en ballong med sig där Vogelzang har fäst en lapp med den romska kvinnans namn.

Hon har också jobbat med projekt inom vården, särskilt med patienter som lider av ätstörningar.

Tillsammans med vårdpersonalen har de försökt ändra namn på rätter och menyer, få föräldrar och närstående att hjälpa personer att äta mera hälsosamt samt skriva och skicka kort till omvärlden för att be folk komma och hälsa på.

Plastmojäng för att magra

Professor i psykologi, Brian Wansink vid Cornell University i New York, har bland annat studerat varför vi ofta lägger upp mera mat på tallriken än vi tänkt oss eller orkar äta upp.

Han har bland annat kommit fram till att vi äter med ögonen för att vår mage inte kan räkna hur mycket vi har ätit.

För att förhindra överätande eller rent matmissbruk gjorde Marije Vogelzang figurer av plast som fyller 20 procent av tallrikens utrymme.

När du lägger upp mat kan du fylla tallriken normalt, men du kommer automatiskt att äta mindre eftersom den oätliga figuren som upptog plats blir kvar.

Inspirerad av finska krigsbarn

Vid sitt föregående besök i Finland ifjol ordnade Marije Vogelzang en sensorisk resa för alla sinnen, A couple of little things.

Den var inspirerad av de finska krigsbarn som fick lämna landet och tillbringa en tid i ovisshet i Sverige under andra världskriget. resan tog vara på känslor av otrygghet, ensamhet samt erfarenheten att bli övergiven och omplacerad.

Barn evakueras med tåg 1939
Krigsbarn reser iväg med tåg. Barn evakueras med tåg 1939 Bild: YLE/Eino Nurmi krigsbarn

Deltagarna blev matade och varsamt smekta över huvudet och ryggen. samtidigt som de fick höra uppläsning ur Topelius Björken och stjärnan och höra sånger om barn som söker efter sina hem.

Ingredienserna till maten som serverades var immigranter från olika delar av världen, men som vi tagit till oss och som så småningom blivit naturliga ingredienser i det finländska köket.

En stor del av maten som när oss varje dag är faktiskt en blandning av ingredienser från hela världen, till exempel potatis från Peru eller smör från Indien.

I år firar vi Finland100 och genom kampanjen Vi äter tillsammans - Syödään yhdessä strävar ett stort antal finländska samfund, företag, föreningar, förbund, fonder, byar och städer att skapa förutsättningar för så många som möjligt att oftare kunna äta tillsammans.

Även du kan vara med och återuppväcka besökskulturen med gamla seder och traditioner eller delta i ett mindre och större evenemang där vänner, grannar, samfundsmedlemmar, by- och stadsbor äter tillsammans.

För mera läsning och fördjupning:

Formgivaren Marije Vogelzangs hemsida med presentation av henne och hennes arbete.

Mat och fritid

Bläddra bland innehållet

Inga artiklar hittades med den valda bokstaven. Var god välj en annan.

  • Pumpagryta med grön curry och kokos

    Snabblagad vardagsmat, klar på en halvtimme.

    En snabblagad och enkel höstgryta när pumporna är i säsong, här får du vardagsmat klar på en halvtimme. Curryn ger kryddighet och mustighet medan apelsinen tillför fräschör och syrlighet till höstens söta rotsaker.

  • Reflexbälten och andra reflextips

    Dekorera med korsstygn i tusch.

    Lee syr reflexer på de reflexlösa kläderna. En del kan dekoreras med mönster ritade med permanent tusch i valfri färg.

  • Ketchup - såsernas sås

    "Ketchup har inte alltid lagats av tomater."

    Ketchup är en ostasiatisk kryddsås som under årens lopp anpassats till västerländsk smak genom stora mängder socker och vinäger. 1876 lanserades tomatketchupen som förändrade såsens popularitet för evigt.

  • Senap - en exklusiv krydda

    om senap

    Idag smetar vi senap på julskinkan, korven eller trycker en sträng ner i ärtsoppan utan att dess mer reflektera över att det faktiskt tog ett bra tag innan denna krydda nådde vanligt folk. Den industriella tillverkningen började först på 1920-talet och det var ytterligare några årtionden senare, med korvkioskerna, som kombinationen korv och senap blev ett måste.

  • Marije Vogelzang är formgivaren som ger ätandet mening

    Marije Vogelzang är världens första eating designer.

    Vi har alla ett ansvar för att försöka påverka det samhälle vi lever i och människorna runt omkring oss på ett positivt sätt. Så kan man sammanfatta den holländska formgivaren Marije Vogelzangs installationer och performancer kring ätandet som handling och ritual.

  • Framtiden blir grå och fylld med luft

    "I framtiden äter vi kikärter och ifrågasätter perfektionism

    När tiderna är sämre och vi känner oss pressade söker vi trygghet i det bekanta, till exempel husmanskost. När vi är tillfreds kräver vi nya, spektakulära matupplevelser. Den brittiske framtidsforskaren Morgaine Gaye försöker skapa prognoser för vad vi kommer att äta och hur vi vill uppleva ätandet i framtiden.

  • Köttallergi av fästingbett allt vanligare

    Dina nässelutslag kan vara tecken på köttallergi.

    Antalet köttallergiker stiger hela tiden. De flesta som är allergiska har blivit det efter fästingbett. Dina nässelutslag kan vara tecken på att du är allergisk.

  • Tiina Grönroos: Man kan vara vegan i februari också

    Veganmaten och -utmaningen gav mersmak.

    Det är varken svårt eller särskilt dyrt att äta veganmat. Men det gäller förstås att hålla extra koll på innehållsförteckningar, våga fråga restaurangpersonal och jämföra priser. Halvfabrikat och specialprodukter kostar, men det går att leva gott och billigt med hjälp av säsongens grönsaker, frukter, torkade bönor och linser. Dessutom har det varit roligt att pröva på nya recept och bekanta sig med nya råvaror. Sällan om någonsin har januari gått så snabbt som i år.

  • Veganmat allt vanligare i affärerna, priserna ändå höga

    Kan vara en snårig djungel att hitta veganmat i butiken.

    Vill man äta veganmat gäller det att kolla priser noga. Kilopriset på vissa bön- och havreprodukter är lika högt som på rostbiff och växtmjölken är flerfaldigt dyrare än vanlig komjölk. Efterfrågan på veganmat växer däremot hela tiden och så gör också utbudet säger köpmännen.

Nyligen publicerat - Mat och fritid

  • Petter Lindberg: C-kassetten – en kärleksförklaring

    När Rec + play fångade en helt tidevarv.

    Om det är något föremål som jag förknippar med min barn- och ungdom, så är det C-kassetten. Dessa oansenliga och ömtåliga små plastföremål bjöd på en usel ljudkvalitet, men i förhållande till storebrodern LP-skivan, hade de ändå en klar fördel. På C-kassetterna kunde man nämligen banda sina favoritlåtar. Rec + Play Jag har fördrivit många timmar vid kassettbandspelaren i mitt pojkrum.

  • Riko Eklundh: Det finns roligare saker än träning

    Svårt att komma igång med träningen? Här är några tips.

    Skådespelaren Riko Eklundh är missnöjd med sin kondition. Därför har han antagit utmaningen att under en veckas tid träna målmedvetet och försöka hitta en konditionsform han skulle gilla.

  • Strömsökorv på svamp och vildsvin

    En hel måltid inuti en korv.

    Paul Svensson ser på kvalitetskorv på ett helt nytt sätt, den skall naturligtvis vara saftig och smakrik, men den skall också bestå av 50 % vegetabilier. Strömsökorven är fullspäckad med proteiner och lokala råvaror och är verkligt bra mat - en hel måltid inuti en korv.

  • Sy kuddar med fåglar

    Sy egna kuddar med färgglada fåglar.

    Att brodera fåglar och sy en kudde är ett projekt som passar bra att göra många tillsammans utan att det tar så lång tid.

  • Kimitoön kan bli Åbolands matmecka

    Första restaurangdagarna ordnas denna vecka.

    Den här veckan satsar många restauranger på Kimitoön lite extra på maten och lokala råvaror lyfts också fram. Dagarna till ära provöppnar också en helt ny restaurang i Kimito.

  • Vardagsrummet blev ett terrarium - här får hemlösa ormar kärlek

    Hemma hos Anna-Carolina Ojaharju bor tidigare hemlösa ormar.

    Flera hemlösa ormar och en iguana har hittat ett hem hos Anna-Carolina Ojaharju i Laihela. Den största av dem alla, en borneo-pytonorm, har Ojaharju köpt som liten och den fungerar dessutom utmärkt som terapiorm för sonen.

  • Mer "slow living" med Frank och hans familj

    Säsong 17 av serien En tvättäkta lantis.

    Välkommen tillbaka till Frank och hans familj på Kastaniegården. Det är högsommar och Frank njuter av livet med djuren och odlingarna. Säsong 17 av En tvättäkta lantis bjuder också på kalkbränning, fortsatta byggprojekt och tillverkning av äppelcider.

  • Skulle du klara dig på 7€ per dag?

    Journalisten My Tengström antog utmaningen.

    Journalisten My Tengström utmanade sig i en vecka med att leva på arbetslöshetsunderstöd, för att få lite perspektiv på sin egen konsumtion och sina vanor. Bort föll en stor del av hennes sociala aktiviteter, och då hon blev sjuk blev hon tvungen att stjäla toapapper för att klara budgeten.