Hoppa till huvudinnehåll

Västvärlden bär den ekologiska skulden – fordringsägarna finns i den fattigare världen

Orättvis värld
Orättvis värld Bild: AOP / WENN.comWenn Ltd miljöproblem,ekologiskt fotspår,hållbar utveckling,rättvisa,miljö,klimat,Världen,fattigdom,befolkningsproblem,orättvisa

Från och med i dag har jordens befolkning redan använt alla förnybara resurser som jorden producerat i år, visar organisationen Global Footprint Networks kartläggning.

Naturresurserna förbrukas i allt raskare takt främst på grund av den tilltagande befolkningstillväxten i utvecklingsländerna och den tilltagande konsumtionen i industriländerna.

Vem konsumerar - och vem är skyldig vem?

Någon har gynnats och någon har förlorat - och det är de fattigare länderna som är de egentliga fordringsägarna.

Den välmående världen står genom sitt produktions- och konsumtionsmönster i skuld till länder som inte lever på samma sätt.

En rik minoritet förbrukar den överlägset största delen av naturresurserna. Den överkonsumerande rika delen av världens befolkning - av vilka den största delen bor på norra halvklotet - lever på skuld i förhållande till den fattigare befolkningen och i förhållande till kommande generationer.

Kolonialmakterna roffade åt sig naturresurser

Den ekologiska skulden uppstod redan under kolonialtiden då kolonialmakterna plundrade områden på naturresurser.

Rika länder har också tenderat att lägga beslag på traditionell kunskap från ursprungsfolk utan att betala för den (biopiracy).

Matproduktionens miljöeffekter och de sociala problem som förekommer i samband med produktionen av kläder visar hur livsstilen i industriländerna kan utnyttja underprissatta naturresurser och billig arbetskraft.

Den ekologiska skulden byggs också upp när internationellt verksamma företag sysslar med miljöfarlig verksamhet i länder där miljölagstiftningen inte är så krävande. Giftigt avfall dumpas i områden i strid med internationell rätt.

Jordklotet
Jordklotet Bild: AOP / NASA / WENN.comWenn Ltd jorden,rymden,jordklot

Nuvarande konsumtionsnivån ohållbar

Människor i västvärlden borde drastiskt dra ner på sin konsumtion.

Samtidigt borde levnadsnivån i en del utvecklingsländer höjas för att en människovärdig tillvaro ska kunna tryggas där.

Samhället sägs må bra då det bygger på ett ekonomiskt system som baserar sig på konsumtion och på kontinuerlig ekonomisk tillväxt - och allt annat ses som hotfullt. Det här är den traditionella synen, och frågan är hur länge detta kan fortgå.

Nuvarande konsumtionsnivå är ohållbar och orättvis. Många frågar sig ändå hur det går med välfärdssamhället ifall konsumtionen och hela ekonomin börjar backa?

Ekonomerna inom rörelsen Degrowth ("Nedväxt") har byggt upp en ekonomisk modell för ett statiskt tillstånd utan ekonomisk tillväxt men med bibehållen välfärd.

Det handlar om en långtgående omfördelning av resurser, minskad arbetstid, nya ägandeformer och ett klart värderingsskifte.

Ekonomisk tillväxt behövs dock fortfarande i fattiga länder där människor inte har fått sina basbehov tillfredsställda. Den ohållbara västerländska konsumtionskulturen bör ändå inte som sådan exporteras till nya delar av världen.

Strategier finns för hållbar framtid utan ekonomisk tillväxt

Finländarna Marko Ulvila och Jarna Pasanen har skrivit boken Sustainable Futures: Replacing Growth Imperative and Hierarchies with Sustainable Ways, publicerad av Utrikesministeriet.

Här delas jordens befolkning in i fyra olika konsumtionsklasser enligt inkomst. För varje klass medföljer en strategi för hållbarhet för just den klassen.

  • Den första klassen, "de kämpande", består av de allra fattigaste vars mest elementära behov inte ännu är tillfredsställda. De flesta bor i Afrika söder om Sahara och i södra Asien. För dem rekommenderas mer självbestämmande makt och ekonomisk tillväxt (men inte med i-länderna som förebild).
  • Den andra klassen,"de hållbara", som främst består av människor från Latinamerika, Östeuropa och Nordafrika, kan tillfredsställa sina mest elementära behov. För denna klass rekommenderas en ”nolltillväxtekonomi” (steady state).
  • De två sista klasserna är "de konsumerande" och "de överkonsumerande". En mild degrowth rekommenderas för de konsumerande. För den överkonsumerande klassen (som tjänar över 14 000 dollar i året) rekommenderas omedelbar degrowth. Majoriteten av människorna i Västeuropa och Nordamerika tillhör den här klassen. Deras konsumtion är den mest ohållbara.
  • Globalt sett är den hållbara klassen den största, vilket betyder att en majoritet av jordens befolkning redan lever hållbart.

Två personer som håller i shoppingkassar under Black Friday.
Två personer som håller i shoppingkassar under Black Friday. Bild: EPA/ Erik S. Lesser shopping,konsumtion,Black Friday,Shoppingcenter,shoppingturism

Alla mår bättre av mer jämlika samhällen

Undersökningar har visat att ekonomisk tillväxt inte ökar känslan av lycka efter att man nått en viss punkt.

Ökningen av välstånd i väststater sägs sluta att tillföra lycka redan klart innan den genomsnittliga inkomstgränsen nåtts.

I dag är det bristen på tid som uppfattas som ett större problem än brist på pengar.

Högre inkomst och längre arbetsdagar ökar den arbetsrelaterade stressen, känslan av otillräcklighet och känslan av klasskillnader.

Fattiga människor kan uppleva stora positiva förändringar i välfärd och livskvalitet med hjälp av en liten ekonomisk tillväxt - men för rikare människor tenderar ekonomisk tillväxt inte längre att öka livskvaliteten.

Forskning har visat att alla - både rika och fattiga - mår bättre av mer jämlika samhällen, och att mer jämlika samhällen klarar sig bättre än ojämlika.

Happy Planet Index beaktar beräknad livslängd, känslan av lycka hos invånarna samt det ekologiska fotavtrycket.

Topptrion bestod nyligen av Costa Rica, Mexiko och Colombia.
Gemensamt för länderna i toppen är att de har relativt små ekologiska fotavtryck och att det inte råder en alltför stor ojämlikhet. Invånarna är nöjda med hur de lever sina liv (med undantag för Bangladesh) och livslängden är relativt hög.

Norge ligger på tolfte plats medan Sverige ligger nere på 61:a plats. Skillnaden förklaras främst av att Norges ekologiska fotavtryck är mycket mindre. Danmark ligger på 32:a och Finland på 37:e plats.

Finland hör till de länder som konsumerar mycket

Överbelastningen av ekosystemen leder till avskogning, torka, vattenbrist, jorderosion, minskad biologisk mångfald och ökad koldioxidhalt.

Fram till 1970-talet levde jordens befolkning globalt sett inom ramarna för en planet, uppger WWF.

Kylvaror som måste slängas vid livsmedelsaffären Popsi i Ekenäs.
Matsvinnet måste minska radikalt. Kylvaror som måste slängas vid livsmedelsaffären Popsi i Ekenäs. Bild: Yle/Monica Slotte västnyland,Ekenäs
Vi slänger bort 1 miljon kilogram mat per dag i Finland.

Finland hör i dag till de länder som konsumerar mycket. Om hela världen konsumerade lika mycket som finländarna skulle det krävas över tre jordklot för att konsumtionen skulle ligga på en hållbar nivå.

Koldioxidutsläppen orsakar hela 60 procent av fotavtrycket, rapporterar WWF.

- Det som vanliga finländare kan göra för att minska det ekologiska fotavtrycket är att minska köttets andel i kosten, att minimera matsvinnet och att gynna produkter som beviljats miljöcertifikat säger WWF:s generalsekreterare Liisa Rohweder.

Återanvändning och återvinning är viktigt med tanke på naturresurserna.

Elektronikavfall är problematiskt - speciellt det som transporteras från Finland och övriga Europa söderut till länder där avfallet hanteras på ett sätt som är skadligt både för människor och miljö.

Natur och Miljö påpekar att återvinning och sortering av metaller är särskilt viktigt eftersom det krävs mycket naturresurser för tillverkning och förädling. Metall är lätt att återvinna och kan återanvändas oändligt många gånger.

"Trenden måste vända"

Politiker, företag och finansaktörer i alla länder måste agera avsevärt snabbare och mer kraftfullt om vi ska vända trenden, anser Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF i Sverige. Enligt honom måste det ske en omställning till en fossilfri ekonomi.

Enligt Stefan Henningsson, klimatexpert på WWF i Sverige, har man kunnat se ett steg i rätt riktning; koldioxidutsläppen har under de senaste tre åren faktiskt planat ut trots ekonomisk tillväxt.

- Om alla privatpersoner och samhällsaktörer hjälps åt kan vi nå målet att leva på en enda planet år 2050.

(Källor: Forum Syd, Natur och Miljö (Kristoffer Wilén), Sveriges Natur, WWF, Yle)

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes