Hoppa till huvudinnehåll

"Willes villa var som ett andra hem"

Pensionärsföreningen Wille.
Gun Nygård, Margit Hurme och Lauri Lehto är besvikna över att pensionärerna inte längre ryms med i UPM:s verksamhet. Pensionärsföreningen Wille.

Willes villa på Alholmen i Jakobstad var som ett andra hem för Gun Nygård och Margit Hurme, båda pensionerade UPM-arbetare. Nu är villan såld och ett stycke brukshistoria går i graven. UPM ska syssla med sin kärnverksamhet och all lös egendom säljs bort.

- Willes villa var vårt ställe, toinen koti - ett andra hem och ett andningshål, säger Margit Hurme.

- Det blev speciellt viktigt sedan jag blev ensam. Jag fick komma ut och träffa folk varje vecka, säger Gun Nygård.

Trettioårig historia

Nygård och Hurme är båda styrelsemedlemmar i pensionärsföreningen Wille. Man träffas för att handarbeta, spela bingo, prata och dricka kaffe.

Föreningen ordnar också både kortare och längre resor. Nyligen reste medlemmarna iväg på teaterresa och snart åker man till Lappland.

Pensionärsföreningen Wille grundades för 37 år sedan när över 400 personer ganska samtidigt gick i pension från fabriken.

Då renoverade man med talkokrafter den stora fastigheten Willes villa, där har pensionärsföreningen sedan dess haft sin hemvist.

Pensionärerna deltog också i att bygga fjällstugan Schaumaja i Äkäslompolo och renoverade Cikoriamuseet.

Dåvarande fabrikschef Magnus Wangel tyckte att det var en god idé.

Men nu är Willes villa såld och pensionärernas metallverkstad och skyttebana som låg på fabriksområdet är nerlagda. Cikoriamuseet som uppehållits av UPM stängdes också i dagarna.

De nuvarande ägarna tycker att det är en god idé att enbart ägna sig åt kärnverksamheten.

- Beskedet kom som en chock. Det känns väldigt ledsamt, säger Margit Hurme.

Pensionärsföreningen Wille.
Pensionärsföreningen Wille. Pensionärsföreningen Wille.

Fem årsverken

Föreningen lade ner över 10 000 timmar på att restaurera Willes villa när man inledde verksamheten.

- Det är är fem, sex årsverken. Jag kände alla dem som renoverade villan, de var mina tidigare arbetskamrater. Det känns som om vi blivit bestulna på ett arv, säger Lauri Lehto.

Gun Nygård säger att pensionärerna inte längre känner sig uppskattade.

- De bryr sig helt enkelt inte längre. Vi som inte producerar något är inte längre välkomna. De vill inte ha sådana med. Allt ska ge vinst, säger Nygård.

Cikoriamuséet ger ingen inkomst säger Lehto. Men hur lönsamt är det att försöka sälja det?

- Det skulle åtminstone ge UPM goodwill om man hade det kvar, säger Nygård.

Willes villa.
Willes villa är såld och renovering pågår. Willes villa.

Känner du bitterhet?

- Jag vet inte. Man vet knappt vem som är arbetsgivare längre. Förändringen började när Schaumans bytte ägare. Det kom chefer utifrån som sa hur saker skulle skötas och samarbetet tog slut, säger Lauri Lehto.

Inte fabrikens sak

Fabrikschef Veikko Petäjistö säger att fastigheterna numera tillhör UPM Kiinteistöt. På fabriksnivå kan man inte bestämma om man ska sälja fastigheter eller ha dem kvar.

- Det har inte någon betydelse vad jag anser. Det är fastighetsbolaget som bestämmer, säger Petäjistö.

Kan då Veikko Petäjistö förstå pensionärernas besvikelse? Och är Cikoriamuseet inte värdefullt för UPM, en del av fabrikens och stadens historia?

Petäjistö säger att det här är en del av den samhälleliga utvecklingen.

- Allt fler uppgifter har överförts på samhället och allt mera finansieras med skattemedel.

Men han har förståelse för att det är en stor förändring för dem som engagerat sig i exempelvis Willes pensionärsförening.

- Det är en stor förändring, men det som nu sker i Jakobstad, har redan tidigare skett på andra bruksorter i landet och alla orter behandlas lika, säger Petäjistö.

Pensionärsföreningen Wille.
Pensionärsföreningen Wille flyttade till Wisa club. Pensionärsföreningen Wille.

Flyttade till Wisa Club

Nu har pensionärsföreningen Wille flyttat till Wisa Club, en fastighet alldeles intill fabriken. Man hade tur säger Nygård och Hurme.

- Wisa Club skulle också säljas, men den ligger för nära fabriken och kan inte användas som privatbostad, säger Hurme.

På styrelsemötet kommer man överens om att tvätta fönster och hänga gardiner och man planerar inför firandet av lilla veneziaden.

Lutad mot väggen står en tavla med namn på alla föreningens medlemmar, nuvarande och tidigare medlemmar. Namnen på de som inte längre lever åtföljs av en stjärna.

Nu ska man hitta rätt plats att hänga tavlan och föreningen tänker försöka leva vidare.

- Jag hoppas att vi orkar och att vi får flera medlemmar, säger Gun Nygård.

- Vi ger inte upp, inte nu när vi snart rett upp hela flytten, säger Margit Hurme.

Pensionärsföreningen Wille.
Styrelsemöte på Wisa Club. Pensionärsföreningen Wille.

Tror ni att Wisa Club kan bli som ett andra hem?

- Vi hoppas att vi börjar trivas. Det är ju ett fint ställe med stora, ljusa rum, men vi får se, säger Gun Nygård.

Läs också