Hoppa till huvudinnehåll

Beväringar stötte på grund i Obbnäs – okunskap och oförsiktighet orsaker, enligt rapport

Ett skär med ett ostmärke på.
Ett skär vid Simpkobben i Obbnäs skärgård som beväringarna från Nylands brigad körde mot. Ett skär med ett ostmärke på. Bild: Olycksutredningscentralen obbnäs skärgård

Enligt Olycksutredningscentralens rapport berodde båtolyckan i Obbnäs skärgård i Kyrkslätt i november bland annat på okunskap om båtens exakta position. I olyckan var ett tjugotal beväringar från Nylands brigad inblandade.

Det var i november i fjol som olyckan var framme. Den militära transportbåten U 619 deltog i en av marinens huvudövningar när den hamnade ur kurs. Båtens besättning bestod av två beväringar och ombord fanns också en person som tillhörde stampersonalen och 20 beväringar, som deltog i övningen.

Väl ur kurs stötte båten mot en övervattenskobbe.

Ingen av de som var ombord fick allvarliga skador men totalt 12 av de 22 beväringarna ombord har meddelat att de fick olika svåra skador.

Många orsaker till olyckan

Enligt Olycksutredningscentralen fanns det många orsaker till olyckan. De främsta orsakerna var att båten avvikit från den planerade rutten och att besättningen därför inte visste exakt vilken position båten hade. Dessutom var användningen av radar bristfällig.

I utredningen framkommer att också vid tidigare olyckor har det varit problem med användningen av radar. Ett annat gemensamt drag mellan olyckan i Obbnäs och tidigare olyckor är att båten inte genast stannades trots att besättningen inte var säker på båtens position.

Väderförhållanden spelade in

Besättningsmännen hade tidigare under dagen kört samma rutt som under olyckan – men då i dagsljus. Nu var det mörkt och regnade och i synnerhet slutet av rutten från Gäddhuvud till Sandö är smal och full av grund.

Besättningen insåg inte hur svårt det var att köra den krävande rutten i de rådande förhållandena, vilket ledde till att båten inte kördes tillräckligt försiktigt.

Dessutom hade besättningsmännen sinsemellan bytt roller som navigatör och rorsman, vilket kan ha lett till att rollerna var något oklara och att det i sin tur bidragit till olyckan. Uppdragsbyten är förvisso nödvändiga ibland men byten kan leda till att rollerna blir svävande, enligt rapporten.

Båtchefen använde inte heller strålkastare i mörkret – även om det hade behövts. Det berodde på att det inte fanns tydliga instruktioner om vilka båtar som var stridstransporter, alltså sådana transporter då man försöker undvika att använda ljus i onödan.

Ingen i båten använde heller flytväst – och användningen övervakades inte.

Farten hann minska innan sammanstötningen

Vid båtens avfärd blev det mörkt och det började regna. Under färden hamnade båten ur kurs öster om farleden. När besättningen såg ett ostmärke trodde de att det var det första märket och att de därför fortfarande befann sig i farleden.

Men det visade sig vara det senare märket.

Båten färdades i ungefär 20 knop då rorsmannen upptäckte Simpkobben rakt framför båten. Hen började då göra ett nödstopp och farten hann minska till ungefär 15 knop innan sammanstötningen. Dessutom gjorde rorsmannen en gir och båten som nyss hållit kurs rakt mot kobben stötte inte rakt på den.

Olycksutredningscentralen rekommenderar, utgående från resultatet av utredningen, att marinen ska utöka sjöfartsutbildningen och i synnerhet användningen av elektroniska navigeringsinstrument.

Dessutom borde marinen utvecklar en metod för att bedöma och hantera riskerna då ett sjötransportuppdrag startar och ett system som gör det klart för besättningsmännen hur ansvarsfördelningen vid uppdragsbyten ser ut.