Hoppa till huvudinnehåll

Lärarna som uppmuntrar, inspirerar och förklarar - så här svarade ni på frågan om vem som är alla tiders lärare

(Lärare i klassrum - arkivbild)
(Lärare i klassrum - arkivbild) Bild: Mostphotos lärare,elever,Klassrum

Vi fick in mer än 300 tips på exceptionellt bra lärare när vi frågade er om vem som är alla tiders lärare. Tack för alla svar!

I era svar har ni berömt inspirerande lärare som genom sin person och arbetsmetoder lyckats inspirera och sporra elever. Stor uppskattning har också de lärare fått som har gett elever känslan av att vara sedda och uppskattade.

Era minnen handlar också om lärare som har hjälpt er genom svåra perioder. I citaten nedan har namnet ersatts med ordet lärare eller rektor. Alla minnen som vi publicerat kan du hitta här.

Vår lärare skapade trygghet i klassen och förklarade på ett sådant sätt att alla förstod. Hon tog genast itu med mobbning och lärde oss samtidigt vad som faktiskt är det viktigaste i livet.

Jag minns att man alltid kunde få en kram av läraren då man var ledsen.

Dörren till hennes kontor stod alltid öppen, och man kunde alltid få råd och svar på frågor hos henne. Rektorn var en verklig modersfigur för eleverna då de befann sig i ett skede av livet då de skulle bli allt självständigare. Hon kände till alla eleverna i skolan, och alla bemöttes personligen, även om man liksom jag var någon som kanske inte stack ut så mycket ur mängden.

Jag minns att man alltid kunde få en kram av läraren då man var ledsen.

Läraren var så varm och snäll mot oss och jag kommer ihåg att hon alltid hittade på en massa roliga kreativa pyssel vi kunde göra. Hon var en trygg lärare att vara runt när man just börjat skolan.

Han gav inte upp när elever hade svårigheter

För att han mest av alla lärare under min lågstadietid lyckats inspirera åtminstone mig att prova på saker jag då egentligen inte vågade.

Han lärde oss samarbeta som grupp och hittade i varje elev något han kunde skryta på oss för. Han vågade bjuda på sig själv och brydde sig om att alla klarade sig bra och trivdes i skolan.

Jag frågade en gång om hon trodde att jag kunde bli skådespelare och hon svarade att hon trodde på mig och sa jag kunde bli vad som helst bara jag trodde på mig själv.

Han var den allmänt snällaste och vänligaste läraren av alla i gymnasiet. Han gav inte upp när elever hade svårigheter.

När jag blev äldre trodde jag att alla andra kunde samma sak som jag. Det kan de inte. Många har blivit imponerade över min kunskap och jag har alltid berättat att det var min musiklärare som lärde mig detta.

Det här var en tröst för dem som trodde att de var dumma då de haft svårt med matte

Läraren fick alla i klassen att delta, oavsett om man var skoltrött eller inte.

Under lektionerna kunde läraren ofta säga att det att man kan lösa en uppgift inte betyder att man är extra fiffig. Det här var en tröst för dem som trodde att de var dumma då de haft svårt med matte.

Hon hade humor, glimten i ögat och brann för sina ämnen. Hon såg oss alla, och talade till oss mer som jämlikar än som yngre elever. Det var exakt det vi behövde! Det har var ovanligt på 1960-talet:

Hon krävde mycket av mig samtidigt som hon lärde mig att fokusera på varje framsteg. När jag skrev min första bok tänkte jag på hennes uppmuntran varje gång jag började tvivla på min förmåga.

Hon krävde också ordning på lektionerna, och vår annars rätt så otrevliga klass kändes fungerande på hennes lektioner. Hon pratade också med oss i matsalen och i korridorerna.

Ett konkret minne är då denna lärare deltog i snöbollskriget på rasten! Det var helt sanslöst radikalt i vår skola, på den tiden! (1960-talet)

Eleverna kommer ihåg lärare som hittade på något utöver det vanliga.

Han smälte svavel i ett provrör på katedern, hällde sen på ett vattenbad och drog sen upp plastiskt svavel som tuggummi och skojade med det. Själv blev jag sen kemiingenjör. Det var läraren förtjänst.

Hon var alltid stolt över oss och vad vi åstadkom

Jag minns bäst då vi skulle skapa en egen film på franska, en väldigt rolig och givande uppgift. Sedan spelade hon upp filmen framför hela skolan. Hon var alltid stolt över oss och vad vi åstadkom.

För att eleverna skulle kunna gestalta faktan kunde han t.ex. plötsligt börja dela upp klassen i ett feodalsamhälle med någon som kung o.s.v. vilket gjorde att man kom ihåg allt bättre.Han var passligt sträng, krävde en hel del men gav 1000 gånger tillbaka.

Vi skulle såklart spela brädspelet på finska och det fick mig att vilja sjunka ner genom jorden. Jag hade aldrig pratat eller ens försökt göra fungerande meningar på finska. Jag minns att mitt första ord var bacon. Läraren stod bredvid och hörde säkert den värsta beskrivningen av bacon på finska men sade på ett genuint sätt att jag gjorde bra ifrån mig. Något som jag då behövde höra för att inte kasta in handduken helt. Just dessa gånger, då vi tvingades använda finska men på ett roligt sätt fick mig att släppa loss och våga använda språket, fastän det jag sade inte var korrekt.

Ibland skrek och ropade hon som en arg Napoleon och ibland kom hon inspringande med ett plastsvärd i högsta hugg

Då han hade biologilektion så gick vi ofta ut för att se naturen. Råkade han hitta en huggorm, tog han upp den i svansen och visade hur en huggorm betedde sej mm. Det var biologi på riktigt!

Läraren var otroligt engagerande och gjorde historien levande för oss elever genom kakbak och enmansteater - ibland skrek och ropade hon som en arg Napoleon och ibland kom hon inspringande med ett plastsvärd i högsta hugg.

Bland er som svarade finns det också många som fått ovärderlig hjälp, både för att klara av skolgången och då det varit kämpigt i allmänhet.

Min son hade de första klasserna svårt att sitta tyst och koncentrera sig på sina uppgifter och det kom ständigt negativ feedback om hans uppförande och att han störde arbetsron i klassen. Men då han fick henne till lärare svängde det med en gång. Han blev som en helt annan pojke i skolan och det har fortsatt så sen dess.

Alla andra lärare hade gett upp hoppet om att jag någonsin skulle bli student men han trodde på mig

Jag var svårt sjuk en längre period men tack vare rektorn, som var väldigt empatisk, kunde vi ordna undervisningen så det fungerade trots sjukdomen.

En gång jag kom ti skolan och alla andra lärare hade gett upp hoppet om att jag någonsin skulle bli student men han trodde på mig och stötta mig in i de sista och på tre år var jag färdig.

Jag hade en jobbig tid då jag blev utfryst och kände mig ensam. Läraren verkade verkligen förstå hur svag jag kände mig. Han sa åt mig att jag är stark som person. Det han sa fick mig att orka genom den, och många fler jobbiga perioder efter det.
Då jag känner mig svag, tänker jag än idag på läraren som säger: "Du är stark."

Jag grät i två timmar, och hela den tiden var hon där för mig

På nian mådde jag väldigt dåligt. Jag var sällan i skolan. Då jag fick mig själv tvingat till skolan, så det enda jag klara av att göra där var att jag sov eller grät. Jag var totalt slut. Hon tog mig ut från lektionen och gick till ett annat rum för att prata med mig. Jag grät i två timmar, och hela den tiden var hon där för mig. Hon hämta papper, kramade mig, och var den bästa och mest empatiska lyssnaren jag nånsin haft. Jag berättade för henne hur slut jag är och att jag inte sku orka kämpa mera. Hon berättade för mig hur stark jag är och att hon finns alltid här för mig. Det fanns hon också. De 2 timmarna som jag pratade med henne, räddade mitt liv.

Elever som gått i skola i Österbotten svarade ivrigast. De flesta svaren gällde upplevelser i högstadier och gymnasier, men också erfarenheter från lågstadier, yrkesutbildning, universitet, medborgarinstitut och andra skolor ingår.

Tack för alla svar! Svarstiden var begränsad och vi vet att det finns väldigt många flera lärare som skulle vara förtjänta av att nämnas.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes